Artikel 5: Social Interaction During Computer-based Activities: Comparisons by Number of Sessions, Gender, School-level, Gender Composition of the Group, and Computer-child Ratio av Teena Willoughby & Eileen Wood & Malinda Desjarlais & Lindsay Williams & Kim Leacy & Lisa Sedore
Artikelkommentar: 5:1
Studien som ligger till grund för denna artikel behandlar gruppbaserad datorundervisning och vilken kvalité den social interaktionen får vid sådan undervisning. Utgångspunkten är på något sätt, precis som i de andra artiklarna, hur eleverna placeras omkring en och samma dator. För mig blir det så märkligt med den här utgångspunkten, att tala om hur det sociala spelet skall ske omkring datorn. För mig handlar det datorn sociala möjligheter inte med den yttre fysiska miljön utan snarare om hur man genom datorn erbjuds sociala och kommunikativa möjligheter förbi tid och rum.
Jag har svårt att se hur datorn erbjuder sociala situationer och samarbete ur det perspektiv som dessa artiklar vi läst har antagit. Jag kan ha fel. Och mitt synsätt kan nog kallas mycket traditionellt. Att sitta framför en dator kan inte direkt klassas som att vara social utifrån att vi tittar på den fysiska miljön omkring individen eller individerna som sitter framför datorn och att vi ser på datorn som en teknisk pryl med en mus, ett tangentbord och en skärm. Detta kan återkopplas till mitt första artikelinlägg där jag liknade detta sätta att ”umgås” vid datorn med mina tidiga erfarenheter av att spela Nintendo 8-bit med en handkontroll och en-player spel. Jag tycker helt enkelt att det är ett knepigt perspektiv att anlägga för att undersöka vilka sociala situationer och erbjudande om kommunikation, interaktion och kunskap som datorn i allmänhet och IKT i synnerhet erbjuder. För den erbjuder otroligt mycket av detta om an anlägger ett annat perspektiv.
Genom datorn och genom internet har människor i dag otroliga möjligheter. Jag kan koppla upp mig mot en webbkamera som visar mig vad som sker just nu på andra sidan jordklotet. Jag kan skicka mejl och kommunicera med alla som har tillgång till mejl i hela världen. Jag kan delta i direktchatter som debatterar exempelvis debattprogram just som debattprogrammet sänds och på så vis bli en del av programmet. Jag kan skriva uppsatser tillsammans med min klasskamrat där vi båda skriver i samma dokument samtidigt och på samma gång sitter vi uppkopplade via Skype och pratar om det vi skriver. Jag kan spela spel med människor från hela världen och samtidigt kommunicera med dem och bygga strategier för hur vårt lag skall vinna, allt i ”direktsändning”. Och jag kan läsa en artikel, kommentera den och publicera den för hela världen att läsa för att sedan få kommentarer av vem som helst och möjlighet till att debattera och lära mer genom att diskutera detta. Allt nu och här. Eller sedan och där. Det handlar om kommunikation, interaktion och socialisering som inte är hindrade av tid och rum. Och det är på detta sätt jag menar att datorn och IKT erbjuder ovärderliga samarbetsmöjligheter och möjligheter till social interaktion. Möjligheter till att lära av allt och alla när som helst. Och att då studera hur datorn i sig erbjuder dessa möjligheter utifrån de begränsningar som tid och rum sätter känns helt oväsentligt för mig!
Jag kan ha fel. Det kanske finns anledning till att se på den sociala interaktionen utifrån det andra perspektivet också. Det kanske är meningsfullt … men jag ser inte hur. För mig kan möjligheterna med IKT endast utnyttjas till det maximala om det finns teknik som räcker till alla individer. Och det är skolans största utmaning – resurser!
Ann Hultman Jakobssons kommentarer på:
Willoughby, Teena, Wood, Eileen, Desjarlais, Malinda, Williams, Lindsay, Leacy, Kim & Sedore, Lisa, Social Interaction During Computer-based Activities: Comparisons by Number of Sessions, Gender, School-level, Gender Compostion of the Group, and Computer-child Ratio, 2009, Sex Roles, 61: 11-12, 864-878
Läs även andra bloggares åsikter om IKT, pedagogik, internet, data, internetkommunikation, datakommunikation, kommunikation, sociala interaktioner,
Jag håller med dig Ann, otroliga möjligheter som finns men kunskapen saknas, framförallt hos lärare. Skolan kommer inte att kunna ge eleverna den utbildningen på mycket länge tror jag, just för att som du skriver, resurser saknas. Jag tror också att många inom skolan inte tycker att eleverna lär sig något om de bara sitter vid datorn. Jag kan tycka att de möjlighteter som datorer har att erbjuda inte passar in i dagens skola, de har inte blivit implementerade på det sättet. Att sitta och surfa på nätet tar tid, 40 minuters lektioner räcker liksom inte.
GillaGilla
Tänk va, att när jag gick i fyran var man överlycklig av att kunna skriva brev med en klass i england och få öva sin engelska. Nu skulle man kunna ha realtidskonversationer via nätet och få öva sitt tal. Hur coolt är inte det. Ja, alltså, om resurserna och kompetensen fanns …
40 min lektioner kan så klart vara en begränsning men i mångt och mycket känner jag att begränsningen ligger mest i planeringstiden. Jag hinner inte plocka fram datorerna för att jag skall vara rastvakt … Ja, du vet hur det är. RESURSER, RESURSER! Så uttjatat, så gammalt, men ack så aktuellt.
GillaGilla
Jag håller med om att det är olika perspektiv på datorn som social artefakt. Själv är jag mer insatt i det perspektivet som du skriver om -där man socialiserar via nätet och inte alls lika insatt i hur man kan använda den för att socialisera i samma klassrum… Men det kanske kommer mer sånt, vem vet… Men nog känns det lite asocialt när man sitter med varsin dator i knät, även om man är social med andra via facebook och dyl. 🙂
GillaGilla
Allt beror ju på ur vilket perspektiv vi tittar på det, eller hur?! 😉
GillaGilla
Håller bara med dig Ann. Samspelet i datorn… i den globala tiden vi lever i är väl också ett samspel som borde lyftas?!
GillaGilla