Kampen om tiden

Varför når inte våra elever målen? Kanske för att vi lärare inte får någon möjlighet till att planera en kvalitativ undervisning! Att vara lärare kan inte komma med ett krav om att vara Florence Nightingale!
Det här berör inte bara lärare. Det berör alla er som har barn eller skall har barn. Det berör alla som är intresserad av vår framtid!

En lärare har 45 timmars arbetstid per vecka. 35 av dessa kalls ramtid och de timmarna skall vi vara på skolan och utföra vårt arbete. Resterande 10 timmar kallas förtroendetid, vilket innebär att vi inte behöver göra de arbetstimmarna på skolan utan vi kan göra dem hemma eller var vi nu väljer att göra dem. Det jag lärde mig i veckan gjorde mig dock mycket förbryllad. För i min naivitet har jag trott att 10 timmar betyder just det – 10 timmar. Inte 1, inte 5 och inte 20, utan 10 timmar. Där har jag fel.

De 10 förtroendetimmarna är inte reglerad arbetstid. Det kan alltså betyda att jag inte använder de timmarna, eller så gör jag det, jag får samma lön (och den längre inarbetade semestern) ändå. Och det kan så klart låta generöst, att slippa göra dessa 10 timmar men ändå få ut förmånerna av det, men så ser inte verkligheten ut om man börjar räkna på det.

Av de 35 timmarna som jag har där jag arbetar är 29 timmar och 20 minuter schemalagda timmar. Där ingår bland annat 18 undervisningstimmar, 3 timmar möten varje vecka, 30-60 minuters extra uppdrag varje vecka, 45 minuters rastvakt och mycket mer. Det som finns kvar för mig att göra annat på, inom dessa 35 timmar, är alltså 5 timmar och 20 minuter. Och där ingår planering som måste göras på skolan, för- och efterarbete som kopiering, städning av klassrum, rättning och datorarbete, mejlkontakter, konfliktlösning, all föräldrakontakt som sträcker sig utanför 2 timmar, möten, IUP-samtal, skrivande av IUP, bokföring av olika diagnoser, test och måluppfyllelse, kontakter med fritidspersonal, specialpedagoger, kurator, rektor och speciallärare, administration av elevfrånvaro, sjukintyg till försäkringskassan och min egen frånvaro, skolutvecklingsfrågor med fokusområden och liknande, miljöskyddsområden och mycket mer. Som ni ser så är det mycket som skall rymmas inom ramen för dessa 5 timmar och 20 minuter – ändå har jag inte nämnt den punkt som tar absolut mest tid, nämligen planering av undervisningen. Inte ens om jag lägger till de 10 förtroendetimmarna vi har är det rimligt att lyckas med allt detta inom vår betalda arbetstid.

När jag nu försöker påvisa att vår tid inte räcker till får jag veta att det är just detta som diskussionen om ferieanställning eller semesteranställning handlar om. Den lärare som är ferieanställd jobbar 35 + 10 timmar för att jobba in det så kallade ”sommarlovet”. Lärares långa ”semester” är alltså egentligen inarbetat tid, vi kompar ut vår arbetade tid under sommaren då eleverna ändå är lediga. Men det förs debatter om att det inte skall vara bra, av någon anledning, och att vi lärare bör arbeta 40 timmar varje vecka istället och ha 4 veckors semester som ”alla andra”. Och det svaret jag får när jag försöker visa att vår arbetstid med 35 + 10 timmar per vecka inte räcker till är att lösningen på problemet är 40 timmars arbetsvecka och 4 veckors semester.

WHAT?! Hörde jag rätt?!
Jag säger att jag inte hinner med, att jag jobbar runt 10-20 timmar mer i veckan än jag ska för att hinna med mig, och lösningen är att jag skall jobba färre timmar per vecka. Hur kan det vara en lösning?

Den andra kommentaren jag fick var att om timmarna inte räckte till så skulle jag sänka mina ambitioner.

VA?! AMBITIONER?! På allvar?!

Är det någon som läser det här, som är något verklighetsförankrad, som tror att jag jobbar mer för att jag inte har ett annat liv? Jag är nyss fyllda 30 år, bor i Stockholm med min sambo, vi är friska och ivriga att se världen, vi har en nyinköpt lägenhet som skall renoveras, kompisar och stor familj. Tro mig, jag har ett annat liv, jag har bara inte tid att ha mitt liv. Jag gör inte mitt jobb för min skull eller för mina nära och käras skull. Jag gör det för barnens skull. För mina elevers skull. Jag har ett uppdrag som jag skall uppfylla. Ett uppdrag med stora fina ord och fantastiska ambitioner om att möta varje individ, ge alla elever en chans att utgå ifrån sina egna förutsättningar och mycket annat som staten sagt åt mig att jag skall utföra. Om jag inte lyckas ge eleverna rätt förutsättningar för att nå målen så har jag misslyckats med mitt jobb. Och inte nog med det, barnen är berövade chanser i sitt liv som vi inte har rätt att ta ifrån dem.

Jag står och faller med mitt jobb. Och det är ett så pass stort ansvar att jag lägger 10 – 20 timmar extra per vecka, helt oavlönat, för att inte mina elever skall drabbas av de totalt oacceptabla arbetsvillkor jag har givits. För mitt uppdrag är större än mig!

– Det är rektorns ansvar, säger någon. Men det är inte rektorn som får hantera gråtande, arga, uppgivna och förtvivlade föräldrar när jag inte har hunnit med att meddela att deras barn kanske inte når målen. Det är inte rektorn som måste hantera föräldrarnas ilska och frustration över att jag inte hunnit berätta om när var och hur något sker eller när jag inte hunnit specialdesigna läxan till eleven som inte klarar matten just nu. Inte heller är det rektorn som får i uppdrag av specialpedagoger och skolhälsoteam att lägga ner extra tid på eleven med diagnos och att utforma speciellt material till det här barnet. Rektorn får heller inte stå utan löneökning i år för att jag inte verkar klara av mitt arbete. Det är jag.
Jag står och faller med min insats!
Och om jag börjar svara dessa föräldrar med ”Jag har tyvärr inte tid att göra det här till ditt barn för min chef vill inte ge mig mer tid …”  så tror jag inte att det skulle tas emot med blida ögon av min ledning.

Jag förstår att dessa 10 förtroendetimmar är en osäkerhetsfaktor. Jag förstår att det är svårt för arbetsgivaren att se om jag verkligen gör dessa timmar. Men om vi tittar på det närmare så är det enkel matematik. Det är omöjligt att vi kan sköta vårt jobb och inte arbeta våra timmar. Jag är visserligen nyutbildad, vilket betyder att det tar mer tid. De två första åren i en lärares liv brukar kallas för hundåren. Vi börjar på noll och vi behöver därför mer tid. Men jag har svårt att tro att det handlar om 10-20 timmar mertid i veckan (utanför 35 + 10 timmar). Värt att notera är då också att jag gör 95 % av den tiden på skolan. Och jag har ännu inte börjat skriva mina IUP:er eller börjat med samtalen.

Lösningen, tycker jag, borde vara att 10 timmar betyder 10 timmar. Så om jag nu säger att jag inte kan göra det jobb som förväntas av mig på de timmar jag är givna skall det finnas utrymme för att ge mig mer tid inom de 35 ramtimmarna. Jag skall inte behöva mötas med kommentarer om att det finns andra som klarar mitt jobb på sina 35 + 10 timmar, för alla klasser har olika behov. Och om sanningen skall fram så har jag ännu inte mött den lärare som gör allt som skall göras och håller sig inom sina 35 + 10 timmar. Jag skall inte heller behöva mötas av argument om att ta bort vår långa semester och sänka arbetstimmarna per vecka. För att jag jobbar under sommaren hjälper inte mig med det arbete som måste göras när eleverna är på plats. Jag kan inte rätta matteböcker bara på somrarna eller planera för behoven som råder till hösten under sommaren. Jag kan inte möta individen nu, redan igår!

För övrigt tycker jag att vi, som vuxna människor, förtjänar lite tillit. Det måste finnas andra sätt att se om jag gör mitt jobb eller inte. Det är tragiskt att man anser att man måste schemalägga lärarna och ge dem extrauppgifter för att vara säker på att de gör sitt jobb. Vad är det för totalitära manér? Vilken syn har man egentligen på vår yrkeskår?

Vi frågar oss ofta varför eleverna inte når sina mål. Vi konstaterar att elevernas resultat blir sämre och sämre. Sedan diskuterar vi hur flummig vår läroplan är, hur lösa regler skolan har och vilken dålig lärarutbildning vi har. Men har ni politiker någonsin funderat över att ni måste möta kraven ni ställer med möjligheter till att genomföra kraven? Man kan inte förvänta sig att vi skall lyckas med att slipa diamanter när vi endast har en hammare att jobba med.

Det fajtas om våra löner och jag är med i fronten av den kampen. Men det finns så mycket mer som är helt fel i arbetsplatsen skolan. En av de sakerna är att vi inte får verktygen för att kunna utföra vårt arbete. Det ställs endast krav men vi får inte premisserna för att kunna genomföra dem. Nu vill jag veta vad lärarfacken gör för att förbättra våra arbetsvillkor, våra möjligheter att kunna göra vårt jobb. Och jag vill veta hur jag kan vara med och hjälpa till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements

11 Comments on “Kampen om tiden

  1. Det finns några bra lösningar:

    Minska antalet undervisningstimmar. Sätt tak för max.uttag.
    Minska elevgrupperna.
    Minska/ta bort all onödig pappersexercis alt. skaffa sekreterartjänst åt oss.
    Inrätta ett institut dit man kan skicka alla orättade Nationella Prov….

    Listan kan göras hur lång som helst, men jag nöjer mig med detta för den här gången.

    Mvh/Inger

  2. Jag håller helt med! I toppen av den listan vill jag också sätta ett maximum på antalet elever per utbildad lärare i en klass!

    Och framför allt att ens arbetstid är reglerad till just vad den påstås vara! 10 timmar skall vara 10 timmar!

    Det finns så många sätt så jag är förvånad att det inte är gjort redan!

  3. Ann, du har så rätt i det du skriver. Jag skulle vilja ge länken till din blogg till våra representanter i Lärarförbundet, är det ok?
    Jag hoppas att nästa stora fackliga strid blir just arbetstiden och vad vi ska använda den till. Det kan inte vara rimligt att undervisning och planering endast upptar hälften av vår arbetstid. Vi måste börja bokföra vår tid så vi kan visa hur mycket vi verkligen arbetar och vad vi använder tiden till.
    Vi fortsätter snacka i skolan, om vi hinner!
    Kerstin

  4. Hej Kerstin.
    Självklart får du det! Den är öppen och offentlig, det ligger också som länkat på FB-sidor till facken. Jag hoppas att det skall bli en offentlig debatt! Det är det bästa sättet att föra en debatt på en hög nivå tycker jag. Och så bildar vi allmänheten om hur det verkligen ser ut samtidigt!

    Ja, det här måste vi ha tid med, annars når vi aldrig en bättring!

    Ses i morgon.
    Ann

  5. Hej, Jag är förhandlingschef i Lärarförbundet och läser därför ditt inlägg med stort intresse. Du beskriver din vardag på ett sätt som behöver höras. Så att lärares arbete blir mer känt och tydligt för de politiker och beslutsfattare som sätter ramarna och beslutar om resurser och arbetsorganisation. Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, brukar säga att det måste rensas bland lärares arbetsuppgifter. Det är tillsammans med förstärkta resurser ett viktigt led i att skapa förutsättningar för lärare och skolledare att utveckla skolan tillsammans.
    I den senaste avtalsrörelsen ville SKL i praktiken skrota bilaga M. För Lärarförbundet var det helt oacceptabelt. Det var och är inte aktuellt! För vi ser hur lärare arbetar och ska man komma överens om hur man vill arbeta är det i arbetslaget och i samtalet mellan lärarna och rektorn, inte genom krav från SKL. Vi säkrade bilaga M, och överenskommelser om annat görs lokalt, på skolan eller för arbetslaget om de vill. I de flesta fall är det då fråga om att omfördela den genomsnittliga arbetstiden från i snitt 35+10 till istället använda 40+5 och då få högre lön. Få lärare i grund och gymnasieskolans terminsförlagda verksamhet har arbetsuppgifter som passar för semstertjänst,d vs att sprida arbetstiden över fler veckor. Den som har ferie- respektive semestertjänst jobbar lika mycket per år, men tiden fördelas olika under året beroende av verksamheten. Har eleverna 178 skoldagar tycker ju de flesta att det är klokt att lärarna har den mesta av arbetstiden då eleverna är i skolan. Du har rätt – det är svårt att planera eller rätta prov tre månader före eller efter lektionen.
    Nu är det dags att arbetsgivare börjar se vad lärare gör och ger lärarna lön därefter. Lärarnas löner behöver höjas rejält för att vara i nivå med andra jämförbara grupper. Lärarförbundets kampanjer är den enskilt viktigaste orsaken till att lärarnas löner nu är hetare än någonsin. Anders Borg vill ha höjda lärarlöner och till och med på radions Ring så spelar vi diskuterades lärarlöner här om helgen. Vi har tryck i lärarlönerna!

    Ditt inlägg och ditt engagemang är otroligt viktigt i arbetet för att höja löner och synliggöra det lärare gör! Var gärna med och tyck till i Lärarförbundets alla aktiviteter för att väcka politiker och beslutsfattare. Tillsammans är vi starka!

    Mvh/ Mathias Åström
    förhandlingschef
    Lärarförbundet

  6. Allt du skriver i detta inlägg känns igen. Alla andra yrkesgrupper sätter upp övertid som just övertid, betald eller i komp. När dessa 10h är slut borde vi ”stämpla ut”, ta ledigt och njuta av vår fritid. Så är det inte! Vill man gå efter kursplanen och läroplanen räcker sällan den tiden. Så vilken blir lösningen? Ska vi gena i svängarna. Jag kan inte det, för jag är född ambitiös, vilket gör att man jobbar på allt för mycket.

  7. Åh vad jag känner igen mig! Även om inlägget har några år på nacken. Jag är nyutbildad och har snart jobbat mitt första år. Har nog aldrig mått såhär dåligt som under detta arbetsåret! Känner mig urusel för att jag inte hinner med och funderar starkt på att säga upp mig för att rädda mitt psyke. Vår skola har nyligen genomgått en omorganisering som innebär nästan 22 undervisningstimmar. Vad jag får höra när jag pratar med chefen? ”Ja, men de första tre åren är ju hundår”. Älskar att undervisa, men jag älskar inte att jobba dygnet runt och stressa över arbetet under lov etc.

    • Hej Erica. Det sk du heller inte behöva. Och den motiveringen från din chef är oacceptabel. Har du fått en handledare för ditt förar år? Vilket fackförbund är de medlem i?

      • Jag har en mentor och är omgiven av fantastiskt kunniga kollegor. Mentorn och jag delar dessutom på samma klass om ca 40 elever och det är tänkt att vi ska planera och bedöma ihop. Tyvärr ser det inte ut så då min mentor planerar bättre på hemmaplan, vilket har lyfts hos rektorn från min sida. Där fick jag höra att VI då inte utnyttjar vår tid korrekt. Skolan är med i lärarnas förbund, men inget av detta spelar egentligen någon roll nu. Nästa vecka har jag planerat att säga upp mig och byta yrkesinriktning.

      • Det låter verkligen som att de organisatoriska förutsättningarna finns. Tråkigt att du väljer ett menar yrke. Jag skulle rekommendera att välja en annan arbetsplats först.
        Skolan är inte med i ett fackförbund men varje anställd är det. Om du är medlem i ett förbund kan du söka stöd och råd där. Men då behöver du vara fackligt ansluten. Jag tillhör själv Lärarförbundet.
        Kan jag hjälpa dig på något sätt så hör av dig. Med vänlig hälsning, Ann

  8. Det finns endast en lösning – semestertjänst – vad än någon skriver ovan. På min skola finns en lärare som gått över till semestertjänst. Det kan bidra till två veckor ledig tid vid t ex sportlov (vikarie sätts in på övertiden) o s v. En litet äldre lärare har 6,5 veckor semester samt vissa halvdagar före röd dag. Många kommuner erbjuder också ett rejält lönepåslag vid övergång till semestertjänst. Frågan är varför arbetsgivaren inte driver frågan hårdare…Kan det bero på att det då skulle synliggöras hur mycket vi lärare arbetar samtidigt som arbetsgivaren inte godtyckligt skulle kunna lägga på oss den ena arbetsuppgiften till den andra med hänvisning till att ramtiden ska fyllas – eller inte anses fylld. Det finns så vackra skrivningar i både bilaga M och i de fackliga kommentarerna till vår arbetstid. Dock dessa skrivningar ger arbetsgivaren stora möjligheter till att fylla på och fylla på…särskilt om facket lokalt är svagt. Debatten har varit densamma i evigheter och inget händer. Många lärare har en alldeles för stor arbetsbörda i ett väldigt splittrat uppdrag – i lägre stadier på gränsen till vårdande.

    Få lärarbarn blir lärare idag. Om jag vore ung skulle jag välja att lämna yrket för att få ett liv trots att jag trivs med mina elever till 100%. Att trivas med undervisning och elever räcker inte om inte livspusslet går ihop och om man som småbarnsförälder knappt hinner att tänka på sina egna barn. Det är tråkigt att skriva detta, då kontakten med eleverna är så givande för oss som valt yrket för att vi trivs med att leda, undervisa och ingå i ett socialt samspel med barn eller ungdomar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: