Lärarna står syndabockar för politikernas misslyckanden

I senaste numret av Magasin 360, som ges ut av Skolporten, och som handlar om forskning och utveckling i skola och förskola, sammanställer de 2011 års skolforskning. Där har de även intervjuat redaktionschefen Bjørnar Kjensli från forskning.no som publicerar norska forskningsartiklar. Han konstaterar att många artiklar under 2011 har handlar om den norska reformen Kunskapslyftet som startade 2006 i Norge då de norska eleverna presterade allt sämre i internationella kunskapsmätningar.

Förutom att man blir mer intresserad av vad Kunskapslyftet egentligen innebär så är det en sak som slår mig i denna artikel. När reporten frågar Kjensli om vad utvärderingarna av Kunskapslyftet visar svarar han:

– Bland annat att lärarna inte håller måttet. Lärarkåren har fått mycket stryk i debatten om elevernas skolresultat, därför har det också forskats en del om vad som händer på lärarutbildningen.

(Magasin 360, nr 1, februari 2012, sid 10)

Nu kan jag ingenting om det norska skolsystemet och vad som sker där men jag känner igen tänket ifrån Sverige. Tänket att när eleverna inte når målen beror det på dåliga lärare och alltså på dåliga lärarutbildningar. Här kan vi prata om <oerhört provocerande> för att citera Björklund.

Vi måste rikta om siktet, vrida på linsen, justera antennen. För det finns en massa ofokus och brus där ute just nu som leder till skadeskjutningar. När vi utvärderar elevernas måluppfyllelse, eller uppfyllelse av kunskapskraven, kan vi inte fortsätta sparka på de som utan medel använder alla medel för att ge eleverna de bästa möjliga förutsättningarna för att klara sig i samhället. Som Lärarnas Tidning uttrycker det i deras senaste nummer:

… Varje kommuns högsta ledning måste fokusera på skolans mål och resultat. Och på det som gör verklig skillnad: de förutsättningar lärare får för att göra ett riktigt bra jobb.

(Lärarnas Tidning, nr 2, 3-16 februari 2012, årgång 26, sid. 3, ”Ledarstick: Klok kritik av kommunerna”.)

Lärarna har ofta en riktigt bra utbildning. Och även om allt alltid kan bli bättre så skall vi inte tro att en ”förbättrad”  lärarutbildning gör någon som helst skillnad så länge politikerna fortsätter ställa skyhöga krav och möter upp detta med knappa resurser.

Det är många faktorer som spelar in men framför allt är det lärarresurser kontra klasstorlekar som måste in på agendan. Att 30 elever skall samsas om en utbildad lärare är inte rimligt, så länge kraven är att alla skall mötas efter sina behov och att den enda pedagogen skall skapa förutsättningar för att alla skall klara skolans kunskapskrav.  Vi måste minska barngruppernas storlek eller höja antalet utbildade lärare per klass. Annars är skolgång = målgång en omöjlig ekvation att utföra.

Politikerna har satt lärarna i en rävsax. De formulerar kraven och delar ut resurserna men skyller på pedagogerna när ingenting fungerar. ”Sänk kraven!” ljuder skolledarna när lärarna inte står pall – men vems krav skall vi sänka?
Rävsaxen har slagit igen och vi förblöder! Ni politiker måste sluta söka syndabockar för sina egna misslyckanden. Vänd blicken inåt och fundera över vad som egentligen står i Lgr 11 och vad som stod i Lpo 94. Fundera sedan över vilka resurser ni givit de som skall vara yrkets professionella. Då kommer bruset att försvinna och fokus att återuppstå. Och först då kanske våra barn möjligen kommer att ha en chans. Först då kanske lärarna har en chans att nå kraven om ”en skola för alla”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements

3 Comments on “Lärarna står syndabockar för politikernas misslyckanden

  1. Jag arbetar inte i skolan, född 1970 och lämnade densamma 1989.
    Men redan vid den tiden, 1980-talet, hade skolan stora problem med ordning och reda, jag upplevde kunskapskraven godtyckliga och i flera ämnen saknades engagerade lärare.
    Detta var alltså 25 år sedan..
    Enligt uppgift har den svenska grundskolan mer resurser än andra länders, såsom Finland eller Tyskland.
    Lärarnas kvalitet borde ju vara en del av problemet, men också den höga andelen elever med utländsk bakgrund i storstäderna.

  2. Men risk för att verka spydig och utan vilja att vara det så kan jag bara säga att det är den ”enkla” sättet att se på problemen.
    Ordning och reda – hur har man det när 30 elever tvingas sitta i samma rum 5-8 timmar om dagen? Och där en enda person skall ta hand om både tillrättavisningar, kunskapskrav, vara ledare och förälder, knyta skor, se till kapprum, vara sist ut ur rummet med mycket mer?
    Jag vet inte vad du menar med att kunskapskraven var godtyckliga och kan int bemöta det då jag inte förstår den analysen.
    1 utbildad lärare på 30 elever och inte pengar så det räcker till läromedel. 1 lärare som skall se till att allt fungerar. Jag kan aldrig kalla det tillräckligt med resurser.
    Men hela min poäng är att det inte ens går att fundera på om lärarkvalitén är god nog när man inte ens tillåter dem utnyttja den kvalité de har.
    Och hur kan elever med utländsk bakgrund vara ett problem när skolan skall utbilda de elever som finns, de barn vi har i landet?! Då spelar deras bakgrund inte någon roll – däremot krävs det att vi ger lärarna tillräckligt med resurser för att möta eleverna som går i skolan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: