108-veckors året

I en ny undersökning som Novus har gjort på uppdrag av Lärarförbundet framkommer att den genomsnittliga tid som lärare lägger ner på elevers frånvaro är en timme i veckan. Varje utvecklingssamtal slukar i genomsnitt nästan två timmar.

SvD, 10 maj 2012, Lärarna fast i byråkrati

Detta ger möjlighet till några intressanta siffror!

I en klass med 27 elever betyder det alltså att 108 timmar per termin läggs ner på att skriva och hålla IUP-samtal (utvecklingssamtal).  En lärare med ferieanställning arbetar 45 timmar per vecka (betald tid) för att få lov att kompa ut loven. Det innebär att IUP-samtalen slukar MER ÄN TVÅ HELA arbetsveckor för en lärare – per termin.

Och det är här rimligheten kommer in. En lärare har inte möjlighet att lägga två hela arbetsveckor per termin på att skriva och hålla IUP-samtal. Av de 45 betalda arbetstimmarna en lärare har kallas 10 av dem för förtroendetid. Eftersom detta är den enda tiden en arbetsgivare inte kan förändra, genom att lägga till fler lektionstimmar, möten eller liknande, så antar vi att arbetet med IUP:erna samt samtalen läggs inom ramen för dessa 10 timmar. (En klok person sa till mig att samtalen skall rymmas inom ramen för våra 35 timmar, men det är inte rimligt då samtalen ofta måste förläggas till kvällstid för att passa föräldrar och eftersom vi har lektioner på dagtid.) Nu är det ju inte bara IUP-arbete som skall rymmas inom ramen för dessa 10 förtroendetimmar; här skall även planering, förkovran, rättning och liknande in. Stora tidsslukare. Rimligt är kanske (i en ideal värld där lärares tid från början räcker för de arbetsuppgifter de skall utföra) att en timme per vecka går att lägga på IUP:erna. Det innebär att det tar 54 veckor på en termin att bli färdig med IUP:erna. Eller det dubbla, 108 veckor, på ett år.

Fast det blev ju inte rimligt. Vi får nog lägga två timmar i veckan på IUP:erna. Då behöver vi bara jobba med dem 54 veckor per år …

Jag smög mig skamset in på jobbet under påsklovet för att skriva IUP:er, då samtalen skulle starta direkt efter lovet. Skamset för att jag är stolt över att jag inte satt i system att arbeta under helger, på lov eller på kvällarna hemma. Visserligen sitter jag ofta på jobbet till sena kvällen på vardagarna, men jag lämnar jobbet på jobbet. Tyvärr räcker tiden ändå inte till alla gånger. Som till exempel när det är dags för IUP:er.
Jag mötte då en kollega, som inte arbetar som lärare, på expeditionen. Vi snackade lite och hon noterade att det var så många lärare där under loven.
– Men det måste ju vara tider då det är mer att göra för att det sedan skall bli lugnare, säger hon.
– Man tror det. Men när IUP:erna är slut så dyker något annat upp. Pedagogiska utredningar och Åtgärdsprogram som skall skrivas. Mobbingfall. Någon elev som behöver extra stöd på grund av något som hänt. Och så skall man ju börja genomföra det som man skrivit och pratat om i IUP:erna. Fixa individuell extraträning till eleverna, ha extrastöd på diverse områden etc. Det blir aldrig mindre att göra – bara mer att göra under IUP-tiden.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: