Det är synd att man är så emot elitskolor i Sverige …

Detta sa någon till mig för några veckor sedan.

Spontant skulle man säga att jag skulle gå skogstokig efter en sådan kommentar. Spotta i nävarna och säga att vi ska gå ut och göra upp. Men det hände inte. Istället hör jag mig själv säga:
– Problemet med det är väl mest att skolan inte lyckas ta vara på mångfalden vi har.

Vänta. Vad menade jag med det?
…

Jo, det låter riktigt ändå.
Jag tycker att skolan skall ha alla nivåer och grader. Jag läser forskning och erfar varje dag vad mycket det ger att vi har variation. Eleverna ger varandra så mycket då! Otroligt! Tänk att bara ha klasser med elever som är lika. Vem skall dra åt alla håll då, och få varandra att tänka olika ur andras perspektiv?

Men …
Så länge skolan inte erbjuder möjligheter att utmana de särbegåvade så fungerar det ju inte. Så länge det endast är de svagare eleverna som får stöd (de gånger det finns chans för stöd) så är det de starkare eleverna som får betala priset för variationsrika klasser. Det är inte rätt! Vi måste ta vara på de särbegåvade lika mycket som vi hjälper de som är i behov av extra hjälp! Så länge vi bara talar utifrån extra stöd-hjälp och aldrig extra utmanings-stöd kan jag inte säga att man inte skall ha elitskolor. Jag tycker inte att vi skall ha det, men jag kan inte säga att det är varken bra eller fel. För varför skall de ”starka” eleverna betala?

Jag kan bara se en utväg; färre elever per pedagog! Då klarar jag av större variation. Då kanske vi kommer närmare att klarar av uppdraget ”en skola för alla”.

Vad tror du?