Förmågan som Skolverket glömde ?

Det finns många förmågor i läroplanen,version 2011. Jag har hört denna ofattbara siffra av hur många de egentligen är under många föreläsningar, den får en verkligen att blåsa av stolen, men jag kommer inte ihåg siffran. Förmodligen för att det är så mycket mer komplext än att endast räkna förmågor. Siffran blir så avskalad och därför så irrelevant på något sätt. Det mer intressanta i debatten är vårt sätt att arrangera om dem, mala ner dem, vårt sätt att göra dem hanterbara i undervisnings- och utbildningssituationer. Ungefär som Göran Svanelid har gjort med sina ”The Big Five” av förmågor.

Jag har malt ett tag. Jag har arrangerat om och försökt göra Lgr11 mer hanterbar för mig. Jag har mycket kvar. Många olästa meningar och oöppnade kommentarsmaterial – jag har helt enkelt inte hunnit dit än. Men jag skall!

Ju mer jag funderar över vad kunskap är i dag ju säkrare blir jag på att vi är helt rätt ute med förmågorna. Det handlar om det eviga lärandet! Och för att eleverna skall kunna lära själva, för att de skall förberedas på ett liv efter skolan, måste det var förmågor för att lära som skall utvecklas! Vi har gått från att ha en bestämd mängd fakta/stoff som vi skall kunna till att inse att det inte existerar någon bestämd mängd av stoff. Vi utvecklas, världen utvecklas, ny kunskap poppar upp med en sekundvisares fart och vi drivs för att hitta ny kunskap och utvecklas ännu mer. Ny kunskap är vårt driv och förmågorna som hjälper oss att skaffa den våra mest dyrbara och eftertraktade redskap.

Det som slagit mig som en sprakande fackla på min stig mot denna insikt är att jag saknar en förmåga i vår nya läroplan. När jag pratar med mina elever om förmågorna, om vad som förväntas av dem, så hamnar jag 99 procent av gångerna i samma mål. När jag funderar över bedömning och klurar på vad det är som gör att elever lyckas kläcka kunskapskoden och hitta förståelsen så hamnar jag där igen, i samma mål. Rakt in i krysset på förmågan att kunna generalisera sin kunskap.

Jag söker i Lgr11 och inser att ordet generalisera nämns endast tolv gånger. Jämför det med begreppet analys- som i olika former och sammanhang nämns 27 gånger.
Analysförmåga är även en av de förmågorna Göran Svanelid valt att lyfta upp till en av de stora ”Big Five”-förmågorna.

Jag stannar upp och funderar; kan analyserande förmåga vara en överskrift till generaliserande förmåga? Men jag tycker inte riktigt det. Visst kan man behöva generalisera en del för att analysera, men enligt mig pratar vi då om en generalisering av fakta. Att kunna generalisera händelser mer. Jag skulle snarare vilja kalla det att ”förklara och påvisa samband”, och det finns redan med som en beskrivning till denna förmåga.

Jag pratar om förmågan att kunna generalisera kunskap, från ett område till ett annat, och på så sätt ha verktyg för att göra ny kunskap mer förståeligt. Detta i sig kan sedan både leda till att se hur saker och ting i världen hänger ihop (se samband) och att hitta förklaringar samt lösningar till skeenden, företeelser och problem. För mig måste detta vara den absolut högsta förmågan att utveckla. Den inte bara inbegriper många av de andra förmågorna, den är också en nyckel till att kunna förstå, vilket vad jag ser är vad förmågorna i huvudsak handlar om. Att förstå kunskap, förstå sin omvärld, förstå det som sker omkring oss. Det är vår grund, en av de första förmågorna vi använder när vi bygger vårt språk och vi som små barn börjar förstå att alla fyrbenta varelser inte är en hund utan olika djur.

När jag så scannar igenom kommentarsmaterialen märker jag att begreppet generalisera används i alla utom engelskan (av någon anledning jag inte kan förklara). Den används mer i vissa än i andra men ofta i exakt samma kontext; i avdelningen för att beskriva värdeord i kunskapskraven. Och begreppet står för ett betygskriterie A med förklaringen:

”Uttrycken används för att beskriva kvaliteten på elevens förståelse, till exempel eleven kan förklara och generalisera kring några centrala naturvetenskapliga upptäckter och deras betydelse för människors levnadsvillkor … På de högre betygsnivåerna visar eleven en djupare förståelse genom att förklara hur delar hänger ihop och bildar helheter och mönster. Att förklara och generalisera handlar om att utifrån enskildheter och sammanhang kunna dra slutsatser som går att överföra till andra sammanhang. I exemplet ovan kan generaliseringen innebära att eleven använder sina kunskaper om enskilda upptäckter för att dra slutsatser om naturvetenskapens villkor och betydelse.”

Det är samma text som återkommer i alla kommentarsmaterial. Och här tycker jag att jag hittar stöd för mitt resonemang. Här beskrivs en generaliserande förmåga som ”går att överföra till andra sammanhang.”. Det är också en högt skattad kvalité på förståelse som ger ett högsta betyg.

Jag kommer inte ifrån det – jag menar att den generaliserande förmågan måste vara den högsta förmågorna av dem alla, den djupaste förståelseförmen och den högsta kvalitén av att förstå. Och öven om den nämns i kommentarmaterialen kan jag inte låta bli att undra om det är förmågan som ”Skolverket” glömde. Den förtjänar en egen storhet. Den generaliserbara kunskapens förmåga.

Vad tycker ni?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: