Missriktad ilska och konstruktiv strategi

Jag släpade mig iväg till plattan i fredags för att se vad protesterna rörde sig om. Tyvärr var protesterna mot fackförbunden och inte egentligen mot avtalen. Så jag höll mig på sidan.

En man kom fram till mig och delade ut ett blad. Jag tog ett annat informationsblad från en annan grupp som stod på sidan av och delade ut. Det handlade om hur lärarfacken sitter i knä på politikerna och om hur vi därför inte får bättre arbetsvillkor. Det handlade om hur vi måste starta ett nytt fack för pedagoger. Det var samma fakta som lärarförbunden visat upp under parollen ”10 000 kr mer i månaden”, om löneklyftan mellan yrken med samma utbildning samt mellan lärare i Sverige och lärare i andra länder. Om OECD-undersökningen som visar att vi har en av de största arbetsbelastningarna men en av de lägsta lönerna. Sedan fanns det citat som var plockade ur kontext. När jag läst färdigt kom samma man fram till mig igen och frågade ”Vad tycker du?”.

Jaa, vad tycker jag? Jag tycker att SKL borde skämmas! Jag tycker att det är fruktansvärt att vi har så dåliga löner, i jämförelse med andra. Jag tycker att vi har alldeles för lite resurser i skolan och att, trots att det är politikerna som fördelar resurserna och gör det omöjligt för oss att uppfylla uppdraget som de också fördelar oss, att det med den bakgrunden är skamligt att lärarna skall sitta och analysera varför eleverna inte når målen. Jag tycker att det är synd om eleverna i dagens skola som inte får en större chans, med mindre barngrupper och bättre resurser. Jag är less på att stå målvakt i en organisation som ständigt gör självmål! Det tycker jag! Men jag tycker också att det är sorgligt att ilskan över detta nu riktar sig mot de som försöker hjälpa oss; mot lärarförbunden, vilket det än månde vara. Jag hade förväntat mig mer av lärare än att skapa någon typ av lynchstämning på internet. Jag är förvånad över att inte fler ser att vi fått ett stort maktmedel i våra händer, nämligen möjligheten att riva upp avtalet under 2014, om vi inte är nöjda.

”Men varför sluter man ett långt avtal då? Varför inte ta fajten nu, när man har opinionen med sig, och ta ett avtal på ett år?”, fick jag lite irriterat till svar.

För vad då?, undrar jag. Om jag förstått det rätt så skulle vi riskerat att tappa den retroaktiva ökningen på 4,2 procent från april. Det kan handla om cirka 8000-9000 kr för en person på decemberlönen som vi tappat om vi inte tagit avtalet som kom från medlarna. Vi hade också förmodligen fått märket, alltså endast cirka hälften av det vi fick nu. Och vi hade inte fått chansen att riva upp avtalet 2014. Och vi hade ändå blivit tvungna att mobilisera om ett år igen.
”Men nästa år är det industrinormen, samma som alla andra, som gäller.”

Ja, minst ja. Och om de inte visar en godare vilja än så, då har vi rätten att riva upp avtalet 2014 och gå ut i strejk då!

”Men man kommer ändå inte att riva upp avtalet och gå ut i strejk 2014. Det är ingen strategi, det är en undanflykt för att slippa konflikt nu.”

Kan man verkligen förutsätta det?, undrar jag då? Vi har aldrig varit i detta läge någon gång. Jag måste ju förutsätta att vi använder alla krafter vi har. Jag kan inte förstå att man skulle stå i intervju efter intervju och prata om, betona, möjligheten att riva upp avtalet under ett politiskt viktigt år, om man inte menar något med det. Och skulle det visa sig att förbunden är tandlösa, då kan jag ta den fajten när tiden för den är kommen!

”Varför skulle man vänta till 2014? Varför inte ta den nu, när opinionen är med. Vi vet inte vilket läge vi är i då! Och efter detta bakslag kommer det vara betydligt svårare att få med sig folket!”.

Jag kan inte förstå att man tittar på sin egen yrkeskår på det sättet! Jag håller med om att lärare många gånger är mycket bekväma. Min erfarenhet är tyvärr att det är svårt att få dem att gå ut och kämpa. Tyvärr är min erfarenhet att det finns mycket bekvämlighet inom yrket. MEN, jag kan inte förutsätta att kåren är så bekväma att de inte går ut och strider för sin sak när det verkligen är dags. Skulle det vara så illa så har man förlorat rätten att gnälla också! Men jag tänker fortfarande inte dumförklara en hel kår genom att tro att de inte kommer att gå ut, sida vid sida, och ropa högt och tydligt, om de under ett valår får chansen att visa att nu är det jävlar i oss nog!

Nej, jag måste säga att jag mötte mycket missriktad ilska på plattan i fredags. Jag möter också mycket missriktad ilska i sociala medier. Och ofta är argumenten lika ihåliga som en schweizerost! Riktar vi ilskan åt rätt håll och skapa en konstruktiv kamp, tillsammans, enade, så tror jag att vi har en bit att gå, men att vi har tagit ett jättekliv i kampen mot den gemensamma fienden i och med detta avtal!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

6 Comments on “Missriktad ilska och konstruktiv strategi

  1. Bra skrivit! Exakt såhär är det ju, det hjälper inte att vi börjar en ny kamp mot våra egna istället för att vara enade mot våra motståndare.

  2. Jag håller faktiskt inte med, men jag ska också tillägga att jag inte hör till vare sig de högröstade på internet eller de bekväma läsarna. Jag tror du generaliserar bort en stor grupp engagerade pedagoger som faktiskt är på väg att få nog. En strejk hade säkert gett mindre i lönekuvertet, men det hade gett oss en ryggrad, en kamp att förhålla oss till. Fackföreningsverksamheten vilar på en historia av människor som sakat såväl liv som arbete för sakens skull. Vi som ska förmedla bland annat den delen av historien väljer att acceptera en arbetsgivarorganisarion som vet att de sitter på trumf, utnyttjar den fyllt ut och slänger till oss några symboliska procentenheter. För nästa generations lärare borde vi stått upp och bråkat till sista svettdroppen, fast det i sanningens namn inte hade gynnat oss själva.
    Jag letar febrilt efter ett nytt fackförbund. Jag är tillräckligt sviken nu!

    • Herman: Absolut! Jag generaliserar grovt. Det finns många lärare där ute som inte är bekväma, som kämpar och trampar på i sumpmarken vi kallar vår yrkeskarriär. Men jag menar fortfarande att det inte är facken vi skall vända vår ilska mot. Vi skall absolut fightas till sista svettdroppe, men vi skall fightas smart! Och vi är inte färdiga! Vi har bara valt en längre väg. En längre väg med en smartare strategi mot genvägen som förmodligen hade visat sig vara en senväg.
      Fortsätt slåss med oss! Fortsätt slåss tillsammans med ditt fack mot arbetsgivarna. Vi har fått ett helt nytt vapen, låt oss använda det!

  3. Håller inte med dig heller. Dagen efter att avtalet slöts ringde jag upp LF och informerade om min stora besvikelse över avtalet. Samtalet avslutades med att kvinnan på andra sidan luren sa: ”Jag är ledsen att vi förlorade avtalsrörelsen”. Och det är precis så som många känner. Om man nu visste att det var ett dåligt avtal så undrar vi än en gång VARFÖR tog man då inte kampen? Man hade förkastat det tidigare förslaget och även sagt att man inte längre litar på kommunernas goda vilja att ge oss bättre betalt????Det är att tala emot sig själv. Detta gör att förbundsmedlemmarna blir osäkra. Man säger en sak men gör något helt annat.
    Sedan vad gäller viljan att mobilisera oss och ta upp kampen nästa avtalsrörelse: Alla vi vet att det krävs ett stort stöd från övriga samhället för att en eventuell nästa strejk ska falla väl ut. Jag tror att vi sumpade det. Vi hade opinionen med oss men tror inte att samhället väljer vår sida nästa gång. De såg ju när vi lade oss platt efter att sekunderna innan ”varit på väg ut i strid.” Då är det säkert någon annan yrkeskategori som basunerar ut att det nu är deras tur.
    Ledsen, men jag och många anser att förbunden svek oss lärare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: