Att vara debattör bjuder i närmast samtliga fall till win-win-situations. Antingen vinner man för att någon biter tag i provokationen och går igång totalt. Eller så vinner man för att ingen gör det och man får stå oemotsagd. En läsares dilemma.

Utan att vilja vara varken det ena eller det andra, utan att bli provocerad av Pär Ströms billiga försök att trigga igång läraren i mig eller för att för den skull lämna hans anfall okommenterat, tänkte jag bara kort skriva min egen önskelista:

Jag önskar mig en värld där lärarna inte sitter i kläm mellan ekonomisk styrning och de goda intentionerna. Där lärare får möjligheterna att hjälpa eleverna så mycket som de vill och kan, och därför slipper gå ständigt otillfredsställda och ifrågasatta av allmänheten.
Jag önskar mig en värld där människor som inte är lärare, och inte uppbär pedagogisk utbildning, inte anser att de kan bättre än de som är utbildade pedagoger.
Jag önskar mig en värld där omvärlden kan granska sin egen kunskapssyn innan de kommenterar vad skolan bör och inte bör lära ut, vad de bör och inte bör använda för arbetssätt. En omvärld som förstår att även kunskapssyner är föränderliga med världens takt.
Jag önskar mig en värld där jag slipper vara ständigt ifrågasatt, ständigt skyldig att uppbära bevisbördan för att jag faktiskt är jäkligt bra på mitt jobb; en värld där alla andra inte per automatik alltid antar att jag gör saker av ren inkompetens eller för att vara dum. En värld där föräldrar, journalister och andra inte 100 procent av gångerna antar att jag gör oövertänkta saker. Där man faktiskt antar att jag har tänkt igenom det jag gör.
Jag önskar mig en värld där de som styr över skolan och tar beslut om hur skolan fungerar faktiskt uppbär samma tyngd i sin utbildning som de som arbetar inom skolan. En värld där de som kan får styra, inte de som tror att de kan för att de gnäller högst, och där de som styr faktiskt visar yrkeskåren en sådan respekt att de lyssnar på de yrkesverksamma när de tar beslut.
Jag önskar mig också en värld där samma respekt som åtnjuts av till exempel journalister, författare, politiker och debattörer även skulle ges till lärare; en värld där det är mänskligt att fela och man inte avkräver någon sparken för stavfel eller tryckfel.
Jag önskar mig en värld där alla kan se att jag går upprest, med stolt hållning, och det glittrar om mig för att jag är lärare! Jag är bra på mitt jobb! Jag har ett fantastiskt yrke! Men min rygg kröks under kraven från alla som tror att de kan klara mitt yrke så mycket bättre än mig!

Det är för Sveriges skull jag önskar mig en total makeover av attityden till skolan och lärarnas – och för att barnen skall ha en bra framtid!