Testing 1, 2, 3

Det är fascinerande, det där med alla test och diagnoser i skolans värld. Nu vill jag inte racka ner på alla diagnoser, det är ett oerhört viktigt verktyg för mig som pedagog, men det borde också få stanna vid det. En pedagog hittar vägar att diagnostisera och utvärdera barnens kunskap för att :

1. Kunna utvärdera sin egen undervisning och veta vad man missat, vad man inte lagt tillräckligt mycket krut på och var man skall börja.

2. Kunna individualisera undervisningen och lägga den på rätt ”nivå”.

Men sedan kommer alla de här diagnoserna som skall göras för att en chef/huvudman på något sätt vill kolla om jag som pedagog har koll … De där gemensamma diagnoserna och testerna som man måste göra på skolan för att man skall ha ett ”mätinstrument”. Och det är dessa typer av tester och diagnoser som förbryllar mig.

Testerna finns i olika varianter. Det de har gemensamt är att det inte är jag som pedagog som valt att göra dem. Det är en chef/huvudman/skolverket. Samma test kan få en helt annan relevans om det är just pedagogen som valt att göra det. Då blir testet och resultatet kopplat till övrig undervisning och testet kan användas i formativt syfte.

Varför tycker jag då att detta är värt att gnälla på? Jo, i en värld där pedagogernas profession ständigt blir ifrågasatt talar dessa ”kontrollinstrument” sitt tydliga språk, och det är en diskurs jag gärna vill gräva ner. Och i en värld där vi lärare skapar uppgifter bygger undervisning och kämpar hårt för att kunna skapa formativa bedömningstillfällen där hela undervisningen hänger samman dyker en fråga upp vid uppvisande av övertid: För vems skull rättar du? Men ibland vänder kappan åt andra hållet, till exempel när det kommer order uppifrån och ett av argumenten man försöker driva är att : Jag vet redan vilka av mina elever som kan eller inte kan detta. Det är onödig tid att lägga på rättning. Då blir svaret: Men rätta gör du ju ändå i din vanliga undervisning och nu behöver du inte rätta det eftersom du gjorde detta på de lektionerna.

Låt oss pedagoger sköta våra jobb. Låt oss få tid att rätta det eleverna producerat under vår undervisning, som är upplagt för att bedöma det jag behöver bedöma just nu. Får jag tid att rätta det eleverna redan gjort slipper vi tränga in ytterligare arbetsuppgifter som istället skall rättas.

LITA PÅ ATT VI KAN VÅRT JOBB OCH LÅT OSS SKÖTA BEDÖMNINGARNA!

Det var egentligen det enda jag ville säga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: