Varför inkludering?

Jag tänkte här låta den provocerande frågan ”Varför inkludering?” få illustrera ”Varför”-processen, som #skolvåren bland annat driver genom frågan ”Varför skola?”. Dels för att den så väl låter sig iölustrera ”Varför?”-processens med alla dessa återvändsgränder. Och dels för att inkludering- och exkluderingsfrågan – en av de mest missuppfattade sakfrågorna i dagens skola – är i stort behov av att ifrågasättas.

Om jag förstått det rätt så kom inkluderingsbegreppet in i skolan som en motreaktion på att alla elever som ej ansågs passa in i normen plockades ut ur klassrummen och sattes i andra grupper. Extragrupper som snabbt klassades för obs-klasser och som närmast kast-märkte eleverna i dem. Med inkludering skulle alla elever få chans att mötas efter sina egna behov inom klassrummets ramar och inga elever skulle längre exkluderas och utpekas som sämre än andra.

Med bakgrund av detta varför kan det tyckas helt naturligt att inkludera i skolan. Frågan är då ifall alla delar samma svar på varför.

Börjar vi syna inkluderingen som sker i dagens skolor så kan vi se att det råder minst två olika svar på frågan ”Varför inkludering?” som i sig leder till diametralt motsatt hur. Faktum är att motiveringen till ”Varför inkludering?” ovan inte riktigt nått kärnan, inte riktigt är så väldefinierat, att hur blir solklart.

Vi kan välja att inkludera på grunderna av att alla elever ska få chans att mötas där hen befinner sig. För att varje elev ska få utvecklas som individ, efter individuella behov och möjligheter.

Vi kan också välja att inkludera för att inga elever ska behöva ha undervisning någon annanstans än i sitt klassrum eller i någon annan gruppkonstellation än sin ordinarie klass. Detta är dock inte samma sak som att varje elev möts utefter sina egna förutsättningar. Jag skulle vilja påstå att det faktiskt inte ens är ett ”Varför?”, utan snarare ett ”Hur?”. Om vi ytterligare penetrerar skikten här kommer vi snart att komma till kärnan, till det ”Varför?”, som detta ”Hur?” egentligen svarar mot.

Att få chans att utvecklas som individ, utefter egna möjligheter och förutsättningar, behöver inte betyda att eleven sätts i samma klassrum som alla andra. Det kan de facto vara ett rent exkluderande ”Hur?” som totalt motverkar det ”Varför?” vi kommit fram till. Att sitta i samma klassrum som alla andra hela tiden och lektion efter lektion vara den som hela tiden står i hjälpkön, den som aldrig förstår vad läraren säger, kan vara det mest exkluderande scenariot för en del elever! Det är ett hur, och ett hur kommer alltid att behöva anpassas efter individ och situation för att det skall nå syftet – varför.

Och börjar vi då verkligen syna vilket ”Varför?” som kan dölja sig bakom metoden ”Alla i samma rum” behöver jag inte vara den som målar fan på väggen för att påstå att det är ett mycket tydligt ekonomisk perspektiv som målas upp. Vem gynnar ”alla i samma klassrum” mest om inte de som ej vill betala för fler pedagoger och fler ytor?
Om svaret på ”Varför inkludering?” stavas e – k – o – n – o – m – i – s – k – t så kommer resultatet att bli fler elever på en pedagog och alla i samma rum.

Det jag försöker säga är att ”Varför”-processen är fundamental för att vi alla skall prata samma språk. Den är också fundamental för att vi ska kunna förstå att det vi gör är bra – eller dåligt. Svarar det vi gör till det vi vill göra? Eller har det kanske till och med motsatt effekt?

Processen med ”Varför?” är så oerhört viktig att vi aldrig får glömma den limma frågan när vi formar vår praktik. Den skall alltid finnas med! Slutar vi att fråga varför vi gör något kommer processen att cementeras och utvecklingen bli stillastående – precis som skolans utveckling gjort på systemnivå så länge nu.

Jag tror att ”Varför skola?” är något vi måste ta ett rejält grepp om. Det är något som många måste vara med och forma. Jag tror också att det är något vi tillslut kommer att behöva bli ense om. Inne i kärnan av ”Varför skola?” finns svar som kommer att leda till helt olika ”Vad?” och ”Hur?”. Polariseringar om så vill. Och där kommer vi att behöva ta gemensam riktning. Därefter kommer det att kunna finnas olika vad och hur som svarar till detta varför.

Varför? Jo, för att alla ska få utvecklas efter egna förutsättningar – för allas lika värde.
Vad? Inkludering!
Hur? Olika!

Varför skola då?
Varför fortsätter vi söka svaret på. Vad behöver kanske inte ens bli skola… Och hur kommer det att finnas tusentals svar på.

Ett annat sätt att tänka om processen är detta:
Det är synd att börja med jästen, eller med att knåda degen, om jag ska baka bullar. Om jag börjar där kanske jag står där med en massa kanelbullar när jag egentligen skulle ha blåbärsmuffins. Och det kanel-allergiska födelsedagsbarnet blir utan fika på sin födelsedagar.
Jag skulle ha börjar att fundera över ”Varför baka?” istället…

Så ge inte upp ”Varför”-processen än. Hjälp oss sprida den till många,många fler. Så att vi tillsammans kan skapa en ljusare framtid genom ett hållbart lärande samhälle!

20130710-013503.jpg

Advertisements

2 Comments on “Varför inkludering?

  1. Intressant, men jag tycker att du missar en viktig aspekt och det är hur vi bemöter eleverna i klassrummet. Inkluderingsfrågan är inte svart eller vit ur det perspektivet att antingen fungerar man i den aktuella klassrumsstrukturen eller inte. Det ska inte vara ett val för eleven så till vida att hen måste anpassa sig efter rådande klassrumssituation. Det är inte vara ett val mellan att stå i hjälpkön eller att inte vara i klassrummet. Det är lärarens uppgift att se varje elev och att arbeta tillsammans med hen utifrån hans/hennes förutsättningar. Jag tror inte att man kan diskutera inkludering utan att gå in i den tanken ytterligare. Kanske luddar jag bort mig i alla hur, vad och varför i texten, men att diskutera inkludering enbart ur ett uppifrånperspektiv blir inte för mig relevant. Oavsett om det är ekonomi eller inte så är inkluderingsfrågan viktigast ur elevens perspektiv. Jag kan inte se att någon inte håller med om det, inte ens de som håller i pengarna.

    • Hej Karin.
      Tack för kommentar.
      Jag håller med om att det alltid ska vara ur ett elevperspektiv. Jag tror också att alla egentligen vill det. Däremot tycker jag ej att alla handlar utifrån den tanken utan att det ekonomiska perspektivet syns igenom i mångt och mycket och att det tyvärr inte går hand i hand med inkluderingstanken där perspektivet är eleven först. Att sedan människor aldrig skulle säga att de handlar utifrån annat än elevens väl handlar mer om etik och moral – handling och åsikt. Det är svårt att syna sig själv i sömmarna och upptäcka att mina handlingar sätter ekonomin i främsta rummet och ej eleven. Hur som haver kan bara en sak vara grunden. Och endast eleven borde vara grundvalen.

      Att inkluderingsfrågan sedan är mer nyanserad om vi skall tala om hur vi kan inkludera, både i klassrum och utanför, håller jag med om. Då talar vi om vad och hur. Detta var mina varför.

      Ha en fortsatt fin dag.
      Fröken Ann

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: