Föräldrar: Ta ansvar för era barns lärande

Onyanserade diskussioner får mig att gå igång. Allt för många diskussioner resulterar i människor som står och skäller på varandra som hundar och egentligen pratar om två olika saker. Och det blir mycket enfaldigt. På sociala medier blir läxfråga, som innehåller så otroligt många nyanser, förminskad till för eller emot. Inte minst genom totalt idiotiska kommentarer som ”Barn ska inte behöva ta med arbetet hem”.

Innan vi bestämmer oss för om vi vill ha läxor eller inte måste vi veta vad vi menar med läxor!

Jag är generellt en lärare som inte ”tror” på ”läxor”. Därför har jag ansett att jag ger få ”läxor”. Jag har dock alltid gett ”läxor”. En del föräldrar har sagt att de tycker att jag gett för många ”läxor”. Andra har tyckt att jag gett för få ”läxor”. De som ansett att jag gett för få har ofta haft äldre barn som haft andra lärare som gett fler läxor än mig. De anser att de sett skillnad på sina barn när det handlar om ansvarstagande och engagemang samt kunskapsinhämtning som de härlett till mängden läxor. De har sett att deras barn som fått fler läxor till exempel har visat mer ansvarstagande än de yngre barnen jag haft som alltså fått färre ”läxor”. Vi kan alla tycka vad jag vill om detta  – men jag har all respekt för föräldrarnas åsikter. Jag kan inte säga att deras analys ej är rätt. Jag kan däremot konstatera att det är olika.

De föräldrar som tyckt att jag haft för många ”läxor” har ofta tyckt att det tar för mycket av deras tid. Alltså föräldrarnas tid. Precis som föräldrar som ansett att jag har för få ”läxor” så har jag all respekt för att samhället, som det ser ut idag, kan göra att ”läxorna” jag skickar hem känns betungande. Jag brukar då förklara att de ”läxor” jag skickar hem är helt valfria. Mina ”läxor” ska ses som ett erbjudande. Om föräldrar och barn kommer överens om att de ej vill göra ”läxorna” kommer jag inte att göra någon grej av det. Faktum är att det underlättar min arbetsbörda, om jag ska vara krass. Jag uppmanar dock alla föräldrar att sätta sig ner och verkligen tänka tillsammans med sina barn över hur de vill ha det innan de tar ett beslut, så att de känner att det är ett välinformerat beslut, eftersom att det kan komma att påverka deras barns lärande.

Vad menar jag då med ”läxor”?
Jag tror ej att lärande går att isolera till fem timmar om dagen innanför fyra väggar! Jag tror att lärande ska ske hela tiden – vi ska ha ett evigt lärande. En del saker kan barnen behöva vuxenhandledning för att lära sig. Och eftersom vi då pratar om att lära för livet – för visst måste allt lärande vi sysslar med vara relevant?! Varför sysslar vi annars med det? – så tror jag inte att vi kan pratat om ”skolarbete”. Om det finns saker inom skolan som kan kallas ”skolarbete” så är frågan snarare om vi skall syssla med det än om vi ska ha ”läxor” eller ej! Min slutledning av detta är att skolan och hemmen har ett gemensamt ansvar att handleda barn i deras lärande.

Läxdebatten som förs idag är ytterligare en förskjutning av föräldraransvaret till samhället. Min personliga tro är att föräldrarna har huvudansvaret för sina barn. I det innefattar barnens lärande. Om jag väljer att skaffa barn är jag huvudansvarig för mitt barn och mitt ansvar som förälder är att göra allt jag kan i alla aspekter för att mitt barn ska må bra. Om jag som förälder inte står på barrikaden för mitt barns välmående – vem ska göra det då? Huvudansvaret faller på mig som förälder. Kan jag inte ta det borde jag inte skaffa barn.

Nu ser verkligheten tyvärr inte ut så att de som ej kan ta det ansvaret hoppar över att skaffa barn. Här kommer alla de kompensatoriska instanser vi har i samhället in. Så även skolan. Men det betyder inte att vi ska sluta ställa kraven på föräldrarna. För mig innebär det kompensatoriska uppdraget att jag faktiskt skickar hem ”läxor”. ”Läxor” som egentligen är saker som borde vara självklart att göra som föräldrar, men som tyvärr blir mer och mer sällsynt i dagens samhälle. ”Läxor” som att sitta ned och läsa med sitt barn. ”Läxor” som att prata om nyheter tillsammans, att fundera kring hur vi sopsorterar i hemmen, och att prata om sin egen uppväxt med sina barn.

Jag skickar också hem ”läxor” som att traggla glosor och multiplikationstabellerna. För att vi vet idag att hjärnan mår bra av att traggla korta stunder under olika tider. En del lär sig också bättre på kvällar.

Mitt krav är att man som förälder ska försöka hjälpa sina barn med detta så gott man kan. Försöker man och misslyckas – då är vi där med vårt kompensatoriska uppdrag. Men man kan i alla fall göra det bästa man kan!

Jag kan också säga att jag sett otroligt goda resultat med individuella ”läxor”. ”Läxor” som syftat till att gå hem och träna ex. huvudräkning eller liknande när man har svårt med detta. Jag har sett elever som går från 5 till 100 på bara några veckor. Vem är jag då att inte skicka hem ”läxor”? Är det verkligen det bästa för barnet?

Så vad är då en läxa?
Är det när jag säger åt ett barn att de ska gå hem och träna på något? Om svaret är ja på den här frågan så är det rent utav oansvarigt att ta ställning för eller emot läxor. Vi är alla olika och behöver olika saker. Hur kan vi då anse att vi har rätt att styra andras liv genom att ta kollektiv ställning för eller emot något som faktiskt kan hjälpa eller stjälpa någon?
Är en ”läxa” saker som egentligen syftar till hemuppgifter som borde stå i föräldrahandboken, som till exempel att läsa tillsammans med sitt barn? Då är mitt svar självklart JA! till ”läxor”.
Är läxor ogenomtänka hemuppgifter utan riktig förklaring, då säger jag självklart NEJ! till läxor.
Problemet är att idag är ”läxor” alla dessa exempel. Så snälla sluta föra debatten som om den vore så enkel som att alla som säger NEJ! till läxor värnar om barnen. Det är en enfaldig diskussion som inte på något sätt har fokus på barnens bästa!

Annonser

3 Comments on “Föräldrar: Ta ansvar för era barns lärande

  1. Jag är mycket engagerad i mina barns läxor, vi gör,alla,noggrannt och tar den tid som behövs..Men jag är inte utbildad pedagog följden av det du skriver är att lärare inte behövs då jag själv ska lära dem allt som skolan jag i uppdrag att lära ut. Eftersom jag är huvudansvarig för mitt barns lärande! Tycker mig ana en rädsla för att ta ansvar. Om inte lärarna har något att tillföra vad det gäller att utbilda undra på att det går som det går…jag blir så trött och förbannad. Är det något man kan räkna med att man kan lära sig i skolan? Har suttit ensam med min dotter och gått igenom bok för bok med tomma sidor från åk 1 och 2, då man tydligen bara övade sig på att gå på led.

    • Jag upplever att du, Arga mamman, tar ut ilska på det jag skriver när du egentligen är arg på de läxor din dotter brukar få. Jag skriver tydligt att vi inte kan förkasta läxor generellt, eftersom de kanske finns bra läxor och det kanske finns elever som behöver läxor, men att vi främst behöver fundera över vad en bra läxa är och för vem.
      Rädsla för ansvar…det är snarast det jag försöker säga att jag tycker föräldrar som ej vill ta ansvar för sina barns lärande visar. Att ta ansvar för sina barns lärande betyder inte en passiv inställning till det alla andra säger, att passivt traggla dåliga läxor med sina barn dock. Det innebär att vi som föräldrar alltid har huvudansvaret för våra barns välmående, även när det gäller lärande. Om vi inte tar ansvar över våra barn – vem ska då göra det?
      Det sätter inte ett likhetstecken med att vi inte behöver utbildade pedagoger heller. Det finns otroligt mycket som en person kan göra för att stötta en annan persons lärande utan att vara utbildad pedagog (se Sugata Mitras experiment till exempel), men det betyder inte att det finns en väldigt god tanke med att utbilda andra för att göra mer.
      Om du slutar vara så arg och läser min text igen så kanske du ser att vi egentligen har många liknande poänger. Försök att inte ta det jag skriver som något personligt, det är en text som är skriven som en motreaktion till all denna onyanserade debatt om läxor. Som att det går att säga att vi alla läxor är dåliga läxor eller att alla läxor kräver utbildad personal. Så är inte fallet. Min rubrik är precis en anspelning på att alla skrik om nej till läxor för alla just är ett sätt att inte vilja ta ansvar som föräldrar, bara för att det kanske är svårt ibland. Slutar vi måla upp den svartvita bilden kanske vi faktiskt kan utveckla debatten till något som leder till en positiv förändring.
      God fortsättning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: