I går gästade Frank Abagnale Skavland. Mr Abagnale är utsedd till en av världens främsta svindlare av Time Magazine. Om du sett filmen ”Catch Me If You Can” så förstår du varför. Mr Abagnale rymde hemifrån och för att försörja sig utgav han sig för att vara pilot, läkare och advokat. Han var alltså inget av detta men lyckades få människor att helt köpa hans falska identitet och han är en överlevnadskonstnär utöver det vanliga. Vilka trick han har! Men även den bäste skurken blir tillslut infångad. FBI fick leta länge innan de tillslut lyckades fånga in Mr Abagnale.

Det fantastiska med den här historien är inte att Mr Abagnale hamnade i fängelse, utan att samhället faktiskt var kloka nog att ta tillvara på hans förmågor. Efter en tid i fängelse blev han erbjuden att avtjäna resten av sitt straff i tjänst för FBI. Och idag har han arbetat drygt 30 år inom byrån.

När jag sitter och lyssnar till denna mans fantastiska berättelse så täker jag:

”Wow! De som låg bakom det beslutet skulle jag verkligen vilja träffa! De kanske kan hjälpa oss att få skolan på rätt köl igen.”

För visst är det just det här det handlar om?! För mig är det absolut det! Det handlar om att ta vara på alla människors inneboende och fantastiska förmågor! Det handlar om att hjälpa varandra att styra dem rätt. Alla människor har vi våra begränsningar, brukar jag svara när någon tycker synd om mig för att jag lever med en tarmsjukdom som tyvärr ibland begränsar mitt liv. Och alla människor har vi vår ”awsomness” (som Kid President kanske skulle uttrycka det).

När jag sitter på en arbetsintervju och blir ombedd att först säga tre positiva saker om mig själv och sedan nämna tre negativa sidor hos mig själv så får jag alltid rynkande ögonbryn till svar. För mig är det självklart. Jag har en massa förmågor, om de är positiva eller negativa handlar främst om hur jag väljer att använda dem.

Tänk om vi kunde sluta försöka få människor att ha samma positiva sidor och börja hjälpa varandra att använda våra fantastiska sidor på rätt sätt. En individ som inte läser så snabbt som har en fantastisk slutledningsförmåga behöver kanske varken läsa så snabbt eller samma mängd som någon som läser snabbt men ej har lika stark slutledningsförmåga. Att vi sedan tränar för att vi kanske kan bli snabbare att läsa eller bli bättre på att göra slutledningar är underbart – men vilken vits finns det att säga att både dessa individer måste kunna båda sakerna annars klarar de ej skolan? Vad vinner vi på det? Låter vi dem nyttja sina starka sidor kan de nå samma resultat på olika vägar. Och tillsammans kan de göra stordåd!

De som tog beslutet för drygt 30(!!!) år sedan att ge Mr Abagnale en chans att använda sina fantastiska förmågor på bättre sätt än han gjort – de är de verkliga hjältarna! Från odåga till ovärderlig förmåga. Vilka ”odågor” i ditt liv kan göra dig till hjälte?