För mig är det svårt att sammanfatta ett #afkSkolvåren. Kanske beror det på att jag är en av initiativtagarna och befinner mig mitt i detta kreativt center hela tiden – där något knappt hinner ta slut innan något annat börjar. Där frågor om vad vi har skolan till och hur vi kan bygga ett mer hållbart lärande samhälle debatteras högt och lågt i ett konstant flöde med samt omkring mig. Det kan vara bakom tangenterna i sociala medier eller afk (away from key) och öga mot öga – oavsett är det en process som ömsom splittrar och ömsom samlar och ständigt inspirerar.

Det som gör #afk:erna så unika i sin form är mixen av föreläsare och arbetsgrupper, av skolperspektiv och utom skolperspektiv, av lärande och organisation. Under #afk:erna samlas eldsjälar från samhällets alla olika hörn med olika perspektiv, det som förenar är viljan att utveckla ”skolan”, att skapa ett hållbart lärande samhälle och därigenom en bättre värld. Att förändra på systemnivå och att förankra det vi gör i våra varför. Vi vågar visionera och har mod att agera.

Under #afkMalmö fick jag ta del av en författare, en munspelare, många skolutvecklare och en kock som från scen delgav oss åhörare sin vision av det samhället de vill skapa. En input som står oemotstridd under samma tid som de intar scenen, och som sedan ger oss alla en gemensam referensram för att prata vidare i arbetsgrupper. Jag fick möta föräldrar, en före detta VD från Frankrike, entreprenörer, grundskolelärare, gymnasielärare, rektorer, coacher, ungdomar, en advokat, utvecklingsledare, politiker, fackliga företrädare, en representant från Sveriges kommuner och landsting, elever samt många fler som med stor entusiasm berättar om hur de ser på de förändringar som behövs för att vi ska kunna skapa ett hållbart lärande samhälle. Vi byter tankar och idéer om vårt mål, varför vi har skola, och om vägen dit. Och jag blir styrkt i min tro på att drivkrafterna bakom skolan idag är ett visionslöst lappande och lagande samtidigt som det finns en otrolig kraft inom vår kår som ej släpps lös på grund av de inbyggda felen i systemet.

En konkret sak som jag tar med mig, som har återkommit både under #afkVarberg, #afkAlmedalen och #afkMalmö är att förändring kräver mod. Redan i Varberg pratade den framgångsrika rektorn Anders Härdevik om att vi ej får underskatta den kraft som behövs för att utveckling ska ske. I Malmö talade Sveriges Mästerkock 2013 om att kliva utanför sin comfort zone, något många talat om sedan dess på ett igenkännande vis. Jag var även på TEDxSTHLM i måndags där neuroforskaren Katarina Gospic talade om hur vår hjärna är inställd på att ”backa tillbaka till det kända” och på att uppfatta allt nytt som fara. Hon talade också om hur vi enkelt kan överbygga detta just för att skapa mod och våga kliva utanför vår comfort zone.

Det som sker när vi möts med öppenhet för att ta in varandras perspektiv är att vi utvecklas. För att utveckling skall ske behöver jag börja med mig själv och mina egna tankar och idéer. Det är den början av utveckling som sätts igång under våra #afk:er. Alla som möts vill lära sig nytt och därför sker också förändring. Det märks mest sedan i hur vi talar och hur vi agerar utifrån den förändring som skett inom oss – därför är det svårt att överföra vad jag tar med mig i skriftlig text. Samtidigt ploppar saker upp hela tiden, när jag processat dem, som leder till att jag kan sätta ord på det och omvälva det till handling. Eller som den kloka Ingela Netz uttrycker det:

”Hur vill du förändra om inte gnm ny/fördjupad förståelse hos människor?”

Jag hoppas att du fått ut något av att möta den här texten, och att det kan ge dig mod att förändra det du kan.

Läs också Ingela Netz reflektioner om #skolvåren #afkMalmö. En text jag skriver under på, bokstav för bokstav, ord för ord.

Möt #skolvåren på Skolforum i veckan, #afkSkolforum, där vi dels deltar i tisdagens mingel och dels håller en Workshop på onsdagen. Se programmet här.