”Jag har fått nog av kassa attityder, nog av att massan lyder, fått nog av att kassan pryter, nog av att folk inte får jobb för att dem bryter, nog med
pettitessord och dispyter, nog så de ryker, nog med folk som inte fattar nåt,
nog med dem som underskatter, nog med dem som springer bakom ryggen och snackar, men jag tror nog vi tacklar, grannar som kacklar, nog med hyckleri, det blir nog vi som skapar en ring eller hysteri, för det blir nog vi, nog vi som ligger i.”

– Det räcker med Timbuktu från albumet T2 Kontrakultur, 2000

Jason ”Timbuktu” Diakité har varit en idol från dag ett. Hans texter berör och briljerar. Han har något att säga och har hittat sitt sätt att säga det på. Genom sin musik väcker han oss och inspirerar!

”Rasister o hycklare, hatare, pratare
Tyckare, gnatare, gycklare, snatare
Riktiga saker, finns viktiga ting
Grejer som händer så se dig omkring
Ge mej nånting för jag kippar för luften
Förvirring o kaos o nu skippar vi bluffen
Många är hungriga många dom dör
Hur kan man leva som somliga gör
Och dom går mitt itu med det
Eller tar itu med de
Räta på ryggen o höj på ditt huvud
Polisen skjuter det blev kravaller
Mediaskvaller o tårar faller
Dränkt i bruset eller sänkt i ruset
Hatet o pratet stannar längst i huset
Folk är så rädda o människor så kalla
Är folk då beredda när känslorna svallar”

Gott folk av Timbuktu från W.D.M.D 2002

När jag jobbade som lärarvikarie på en högstadieskola i Nacka så hade lärarna svårt att få eleverna engagerade i att läsa dikter. På nästa lektion tog jag med mig en text av Timbuktu till klassrummet, som jag läste högt. Eleverna suckade och stönade, blockerade av sina förutfattade meningar om att poesi bara är och kan låta som Gustav Fröding och Karin Boye (Gustav Fröding har visserligen en annan betydelse idag efter Mando Diaos briljanta tolkning av hans texter på deras platta Infruset). Så slog jag på skivan och eleverna lyssnade förvånade till Jasons fenomenala tungvrickande, när han levererade orden på poetisk skånska.

”Tänk du och jag tillsammans vi kan göra krig
Ägna all vår tid åt att ödsla liv
Vi kan släppa spärrarna och låta hatet flöda
Lära våra barn att det är normalt att döda
För öga mot öga till båda e blinda
För om ingen ser nått blir det svårare å vinna
För hat föder hat är den främsta regeln
Men kärlek övervinner den med enkla medel
Tänk å se, sen slänga svärdet
Om jag älskar min fiende är jag vän med världen
Värre saker har hänt, mirakel kan ske
Backar jag, backar du så gör vi framsteg”

– Skjuter du skjuter jag med Timbuktu från albumet Alla vill till himmelen men ingen vill dö, 2005

På min tredje konsert stannade jag upp och såg ut över folkhavet framför mig. Gamla som unga hoppade upp och ner, sjöng med i de politiska texterna. Bredvid mig stod min sambo med en arbetskamrats 11-åriga son på axlarna – han ville ju så gärna få se sin idol.

”Men all denna rädslan, okunskapen
Det är ett trubbigt vapen, för vad finns kvar sen?
Sverigedemokraten är skev i basen
Claimar rätt till Sverige, och vill ha tillbaks den.
Vad blir kvar i ditt fosterland utan invandrare
Det är som ett fartyg utan ett ankare.

Vem städar dina golv? Vem ska göra din kebab?
Vem ska göra mål i VM? Vem ska köra ambulans?
Vem ska vidga dina vyer? Vem ska lära dina barn?
Vem ska föra Sverige framåt när du bara vill tillbax?”

– Ge oss Sverige tillbaka med Promoe och Timbuktu från plattan Bondfångeri, 2009

Idag tog Jason emot Fem i tolv-rörelsens pris i Riksdagen. Där levererade han ett tal som får det att gå isande rysningar från topp till tå. Jag kommer aldrig att kunna förstå hur det känns. Men jag kan göra allt i min makt för att andra aldrig ska behöva känna det Jason sätter ord på i sitt tal!

”Jag tog med med mig en sak i dag som jag bara brukar ha med mig när jag lämnar Sverige, och det har jag inte gjort nu, för jag kom med en väldigt kort taxifärd.
Jag tog med mig detta här (visar upp sitt pass).
Det brukar jag bara ha, som sagt, när jag ska lämna Sverige för att påminna alla ställen jag kommer till, och var jag kommer ifrån.
Det här betyder väldigt mycket för mig, detta, den här samlingen papper.
Det är inte alla som bor i Sverige, och som lever i Sverige, som har ett sådant.
Jag tog med den i dag för att säga att detta är mitt bevis i varje fall, på att jag inte är någon främling. Så fientligheten mot mig på grund av min hudfärg kan egentligen aldrig bli främlingsfientlighet – det är och förblir rasism.
Ni behöver inte vara toleranta mot mig.
Jag ber inte att få bli tolererad, och eran nåd är inte någonting jag kräver.
Däremot kräver jag, med all kraft jag kan uppbåda, att bli bedömd på mina handlingar och på min personlighet.
Och jag kräver att den doktrin, som håller en person högre än en annan person, på grund av dennes hudfärg, religion, kön eller sexuella läggning, omedelbart och för alltid, diskrediteras, suddas ut och överges.
Jag kräver att få känna mig säker i Sverige.
Jag kräver att få tillgång till det arbete som mina meriter berättigar mig, till att få tillgång till den bostad som min inkomst räcker till.
Jag kräver att få be till den Gud jag vill, och älska den person jag vill.
Jag kräver friheten att yttra mig, även av dem som inte håller med mina yttringar.
Och jag kräver att bli sedd som en del av detta samhället.
Men i utbyte ger jag dig mitt liv Sverige. För dig kommer jag och mina barn alltid hjälpa till att bygga.
Jag ger dig min uppfinningsrikedom.
Jag ger dig min kreativa förmåga och min energi.
Jag kommer att älska i Sverige, jag kommer att leva i Sverige, och jag kommer att dö i Sverige.
Tack.”

(Se talet via Aftonbladet här.)

Tack Jason – för allt du ger, för din inspiration och för att du finns. Vårt samhälle är så mycket bättre för att du är en del av det!