Jag har tänkt en del på det där med att lyfta de goda exemplen i skolan. Det borde ju vara en självklarhet kan man tycka, att vi ska lyfta de goda exemplen. Men när jag funderar på det så inser jag att det är lite mer komplext än så. Så här tänker jag:

Jag är den första att säga att det händer riktigt mycket bra grejer i skolan. Vi har en kompetent lärarkår som gör det bästa under de förutsättningar som finns. Och där öppnas den lilla ‘men’-dörren på glänt. För det är ju just det, att det görs en hel del bra saker under de förutsättningar som finns. I den kontext vi befinner oss i dag. Om kontexten förändras, då kanske det inte är det vi tycker är bra i dag som är bra då.

Jag tror att alla i Sverige är överens om att vi har en skola som inte fungerar. Däremot så skiljer vi oss från varandra när vi ska definiera vad det är vi inte tycker fungerar. Min absoluta övertygelse är att det är ett trasigt system. De som styr skolan är på för djupt vatten utan sjökort och de har tagit skolsystemet med sig i båten, som de inte kan manövrera. Någonstans på vägen tappade de sitt ankare.

När ett system är trasigt men fortfarande rådande innebär det att vi kan göra riktigt bra saker men de ses som dåliga saker eftersom de inte rimmar med systemets regler. Det innebär också att det som lyfts som riktigt bra saker, för att de rimmar med systemets regler och mål, kanske egentligen inte är så bra saker.

Med detta vill jag ha sagt att vi kan gärna lyfta goda exempel i skolan, men vi ska inte vara så säkra på att det är goda exempel. Det beror alldeles på om vi går efter det trasiga systemets referensram eller om vi går efter det som rimmar med det system vi borde ha. Och därför blir det heller inte så bra om vi bara lyfter en massa goda exempel hela tiden, om vi nu är överens om att skolsystemet måste revolutioneras.

Vi behöver visa goda exempel, utifrån att vi måste göra det bästa av här och nu. Det finns en himla massa bra saker vi kan göra. Men det kommer aldrig att bli bra nog förrän vi tar ett rejält grepp kring problematiken. Vi måste belysa bristerna. Det är alldeles för många människor som menar att de klarat sig bra i livet trots skolan och utan skolan. Och de har många goda exempel att berätta om också.

Jag välkomnar Jenny Strömstedts artikel som visar hur fantastiska lärare kokar soppa på spik. Och jag välkomnar @svtdinrost som belyser vårt trasiga system och kanske kan få politikerna i Valet2014 att vakna upp. Håll koll på #DinRöst och #minskola på Twitter och Facebook. Låt oss göra skolan till årets hetaste valfråga – tillsammans. Låt oss revolutionera skolan!