Alliansen är överens, vinner de valet blir det betyg från fjärde klass. Jag har skrivit mycket om betyg innan. Många andra har skrivit och skriver om det nu. Det råder betygshets.Finns det något nytt att säga i ämnet eller är det uttjatat?

”- Det ger ett ökat resultatfokus i skolarbetet som är viktigt, säger utbildningsminister Jan Björklund.”

Citatet är plockat ur artikeln som SvD skrev när Alliansen släppte sitt recept för att utveckla skolan. Jag tycker att det på ett mycket tydligt sätt belyser hur fundamentalt olika jag och herr Utbildningsminister prioriterar. Resultat är viktigt, men det ska fasiken inte vara fokus i en organisation som handlar om att lära! Om det ska vara en god lärmiljö måste processen vara i fokus. Visst, självklart måste processen leda till önskat resultat MEN med resultatfokus blir mekanisk räkning viktigare än förståelsen. Det är inte en skola jag vill arbeta i!

”Hur ska vi kunna ge stöd till eleverna om vi inte vet vilka som behöver det?”

En populär motivering av betygsivrare. Problemet är bara argumentet inte håller. Lärarna vet vilka som behöver stöd. Många gånger redan i förskoleklass. Men de kan skrika sig hesa utan att bli lyssnade på – tills betygen kommer. När det blir dags för betyg får de frågan ”Varför har du inte sagt något? Varför har du inte gjort något?”. Det är faktiskt sorgligt hur vanligt detta är. Och den än mer sorgliga konsekvensen är hur det drabbar eleverna som inte får den hjälp de har rätt till. Problemet ligger inte i att lärarna inte vet vilka som behöver stödet utan i att de som ska fördela resurserna inte tar lärarna på allvar förrän det blir en betygsvarning.

Betygen är således det enda som fungerar som garant för betyg. Betyg för betygens skull, liksom.

Oftast i betygsdebatten hävdas det att betygsmotståndare är emot uppföljning och dokumentation. Så tror jag inte att det generellt är. Diagnostisering känns som ett helt naturligt inslag i en verksamhet som ska hjälpa utvecklingen framåt. Att ta reda på var en elev ligger, ta hjälp av diagnoser för att utvärdera och se att ens bedömning stämmer och att utifrån resultaten ta vidare steg i utvecklingen är inte bara bra utan nödvändigt. Problemet är bara att betyg inte är ett bra instrument för det. Ett betyg kommer i slutet av en årskurs, det är alltså ganska slutgiltigt, och det kommer en gång per lärår. Det ger heller ingen information om hur en elev kan arbeta eller hur skolan kan stötta eleven att komma framåt. Den mycket slutgiltiga prägeln som ligger över betyg gör också att många elever pluggar för betygets skull, vilket ger uppenbara problem för en skola som ska ha lärande i fokus.

Men i en #Björklundsskola som ska ha resultatfokus blir kanske de annars uppenbara problemen inte så uppenbara. 

Det finns forskning som pekar på andra problem med betyg:

Betyg hjälper de redan starka men stjälper de svaga. (ca 7.40 in i inslaget)

”…visar också att feedback är ett effektivt pedagogiskt redskap för lärare att påverka elevers kunskapsutveckling, men att just betyg, enligt de evidensbaserade studier som finns, kan ha en avsevärd negativ effekt för lärandet.”

Och inte ens PISA (som politikerna så gärna hänvisar till annars) visar inga samband mellan betyg och bättre resultat.

Vi får inte glömma att betyg har olika syften. Betyg är ett sorteringsinstrument. Betyg är ett kapitalsystem. Ju högre betyg du har desto högre kapital har du och ju högre kapital du har desto större blir din valfrihet när du ska välja fortsatt utbildning. Har du ett dåligt betygskapital kommer du att stängas ute från en del utbildningar. Och i en värld där ens framtid utmålas hänga på vår utbildning blir det mycket problematiskt att få ett lågt betyg. Dina möjligheter och där med dina friheter minskas. Med betyg sorteras agnarna från vetet och bara de med högsta betyg får tillgång till de högsta statusutbildningarna och de mest välbetalda jobben. Helt klart ett verktyg för eliten.

Med ett syfte att sortera blir det löjligt att låtsas, ja rent hycklande, som att vi vill att alla ska få högsta betyg. Det blir som med arbetslösheten och nairu-kurvan – vi behöver en viss arbetslöshet för att systemet ska gå runt. Ändå låter det som att vi vill att alla ska ha jobb hela tiden. Om alla skulle ha högsta betyg skulle hela tanken med betygssystemet falla. Bara det gör att betyg går fetbort! En lärande miljö ska andas samma möjlighet för alla att nå toppen, inte i sig själv, i sin egen struktur, bygga på att en del lyckas sämre än andra.

De negativa effekterna av betygen gör att det helt enkelt inte är värt att ha kvar betyg. Det handlar inte om en ovilja att utvärdera, diagnostisera och följa upp – det handlar om att betyg är ett dåligt system i en lärande miljö. De finns betydligt bättre sätt som inte har samma negativa effekter som betyg har. Vissa kallar det systematiskt kvalitétsarbete. Och jag menar HALLÅ, vad tror ni att lärarna gör varje dag egentligen?

Låt oss göra om och göra rätt! Låt oss hitta ett bättre system! Låt oss blicka framåt istället för att försöka försvara något som inte är det bästa vi kan. Betyg var det bästa vi kunde förut. Bra så. Vad är det bästa vi kan idag?

En skola med betyg i fyran är inte en skola jag vill sätta mina barn i! Blir det betyg i fyran, då går jag under jorden!