Läste en morgon en rad tweets från Danny Stacey (@Roslagslinks) som handlade om digital kunskap och ledarskap. I det sista tweetet funderade han kring något som jag själv har brottats – och brottas – med det senaste året:

”Vi kanske måste fundera på hur vi leda IKT-satsningar, inte på utbildningar i verktygen”

”Världsbäst på att dela ut datorer – sämst på att använda dem” skrek en SvD-artikel i bakvattnet av Digitaliseringskommissionens rapport om bland annat digitaliseringen av skolan. Och när jag ser mig om blir jag inte förvånad. Kolla till exempel på den breda lärplattor-dialogen i skolkretsar. Min bild är att den till mestadels bestått av (och ännu består, om än till mindre del) en massa app-tipsande. Helt enkelt av appagogik.

Jag har lagt många timmar och långa samtal på att försöka förklara varför vi inte ska börja i app-änden. Varför vi inte ska börja med att hålla workshops i hur vissa appar används. Varför vi bör börja med syftet, vad vi ska med det till, vilket mål vi vill nå. Men jag lyckas sällan göra mig förstådd, om det inte är redan frälsta jag talar med.

Ett ofta förekommande motargument, när jag säger att vi inte ska ha appar som utgångspunkt, är ”Men det kan vara en inkörsport, det är bra att börja där.”. Men jag håller inte med. Jag tror att det faktum att vi haft den inställningen gör att vi inte kommit vidare.

Jag har försökt rita en förklaringsmodell över hur jag resonerar i den här frågan, där jag använder matematikundervisning som en liknelse. Det kanske inte funkar fullt ut, men för att ge en förståelse för vad jag menar tror jag att det fungerar. Jag ska försöka förklara mitt resonemang med hjälp av modellen här.

Figuren ovan är ett sätt för mig att försöka beskriva undervisning i matematik. Den högra figuren, den upp- och nervända pyramiden, handlar om absoluta grunder i matematik som alla måste igenom för att kunna förstå hur matematik fungerar. Det kan handla om begrepp, symboler och liknande. Det är grundkursen – förförståelsen som behövs för att kunna sätta igång och arbeta uträkningar.

Figuren till vänster beskriver matematikutvecklingen i tre steg. Längst ner, som en bas, har du positionssystemet, tiobasen och sådant som gör att vi förstår vår talrad och kan lära oss räkna. I mitten har vi de rena räkneoperationerna, 1+1=2 o.s.v. Och högst upp hamnar du om du kan alla delarna under och kan använda dem tillsammans på ett sätt som visar att du förstår matematiken. Du kan alltså både utföra räkneoperationen och förklara varför du gör som du gör och varför svaret blir vad det blir.

Om vi kikar på dessa figurer kan vi se att en del barn har hoppat direkt in på mellan-leveln i den vänstra pyramiden. De har alltså både hoppat över hela den högra grunden och grunden i den vänstra pyramiden. De utför räkneoperationer men är kan inte alls förklara varför 1+1 blir 2, det bara är så och de kan inte alla begrepp de behöver. En del barn vandrar igenom den högra pyramiden och får med sig den förförståelse de behöver men så hoppar de direkt till mellan-leveln i den vänstra pyramiden (se nedan). Båda dessa scenarion betyder att eleverna inte kommer att komma upp till den högsta leveln, om de inte backar tillbaka och ser till att få med sig det de missat.

Så här vill jag påstå att det ofta fungerar med ex. lärplattor i skolan (eller generellt digital teknik). Här skulle då den högra pyramiden, den som handlar om tillräcklig förförståelse, handla om det digitala språket och de bsoluta grunderna för handhavandet av en lärplatta. Jag brukar säga att det är ett eget språk. Ungefär som att alla som växt upp med cd-spelare, teve- och video-apparater, med alla dess fjärrkontroller, ofta utan ansträgning kan lokalisera på- och avknappen så kan de som är vana användare av digital teknik snabbt lokalisera sig i menyer och knappar i både mjuk- och hårdvara även om de byter plattform. Det är mycket svårare för en ovan användare och det beror på att digital teknik har ett språk som en van användare har avkodat men en ovan användare har svårt att ”läsa”. Precis som med vilket språk som helst. Och det är vad den högra pyramiden handlar om.

Den vänstra pyramiden bygger sin grund på mål och mening. Att använda digitala ”verktyg” är inte ett mål i sig, det grundar sig alltid på behov och syfte med användningen. Precis som med vad som helst. Ta träslöjd till exempel. Om jag ska bygga ett fågelbo i trä så ska jag inte använda en dator, då plockar jag fram hammaren och sågen. Men om jag ska publicera en text så kommer jag inte att plocka fram hammaren och sågen. Och om vi pratar om undervisningen i träslöjd måste vi gräva mer efter syftet, för syftet kan aldrig vara att bygga ett fågelbo. Vad ska eleven lära sig genom den processen? Varför lär sig eleven det just i träslöjden? Varför ska vi använda hammare och såg? Vad är syftet?

I mitten på den vänstra lärplattspyramiden har vi appar. Appar behövs för att kunna använda lärplattan. Det är ju faktiskt apparna som gör att lärplattan blir något att använda. Och högst upp har vi leveln där vi börjat baka ihop all kunskap vi har och kan använda kunskapen, förstå kunskapen samt sätta samman all kunskap.

Jag vill mena att det ligger i oss som människor att vilja börja på mitten-leveln. Ofta tvingas vi dock ta oss igenom processer i den högra pyramiden för att kunna ta oss till nivå två i den vänstra, men ofta hoppar vi också spontant över grundleveln i den vänstra. Att lära sig räkna från 0 till 100 och 1+1 är mycket enklare än att förstå positionssystemet. Men det betyder inte att positionssystemet är en ”högre och mer avancerad” level. Att hoppa rakt in i massa appar är kanske mycket enklare än att göra den flipp i kunskapssyn som behövs i grundleveln, men det betyder inte att det den tankeflippen är mer avancerad. Och om vi inte får med oss grundleveln, då kommer vi aldrig att levla upp till den tredje leveln. Då kommer vi att sitta på högstadiematten och inte förstå någonting, för plötsligt kommer massa nytt stoff som bygger på grundleveln, som vi valt att hoppa över. Bara för att det är jobbigt betyder det inte att vi kan hoppa över det, för då kommer det som först verkade vara enkelt att bli mycket jobbigt.

Jag tror att vi gärna börjar i mitten för att det är handfast, ganska praktiskt, synligt och därför upplevs det som enklare. Och har vi väl börjat på mittenleveln så kommer vi ju heller inte att förstå att vi egentligen inte kan den leveln, eftersom vi inte förstår att det ligger mer bakom kunnandet än endast görandet. Först när vi försöker ta oss an den högsta leveln kommer vi att märka att vi inte förstår. Då kommer vi förstå att vi missat något. Och det är klart att vi kan hoppa tillbaka till grunden igen då – det är aldrig för sent – men det är varken speciellt effektivt eller lätt. För att träna positionssystemet med siffrorna 1-10 är ofta jobbigt för den som anser sig kunna räkna multiplikation med hundratal.

Att lära sig till exempel några matteappar och svenskaappar är ungefär som att leva kvar i världen av läromedelsböcker. Det blir lite som att gå på en mässa och hitta en bok du ser att du kan använda för ett specifikt tillfälle. I bästa fall använder du boken då du tänkt använda den och sedan ställs den tillbaka i hyllan. I värsta fall blir boken en i mängden böcker du tänkt att du ska använda så du ställer den på hyllan och där får den stå och damma. Men i det här fallet är boken ersatt av en app och lärplattan blir en dyr pryl som inte utnyttjas i sin fulla potential. Du öppnar inte upp för alla möjligheter en lärplatta erbjuder eleverna, dig och undervisningssituationen/lärsituationen. Din undervisning får ingen fördjupning. Du har endast gett ”läroboken” en snyggare förpackning och sparat på lite fysiskt utrymme.

Så länge den digitala diskursen i skolan fortsätter att övervägande handla om ”appar” kommer vi att få leva med att vi är bäst i världen på att dela ut digital teknik men sämst på att använda dem. Så länge vi envisas med att fortsätta hoppa över grundnivåerna så kommer vi inte att effektivisera vår väg till digitalisering. Precis som Danny skrev i sitt tweet så måste vi ”fundera på hur vi leda IKT-satsningar, inte på utbildningar i verktygen”. Det måste finnas ett starkt ledarskap som lyser upp vägen och leder in på rätt spår! Någon som hjälper oss att se vad vi missar, vilka levlar vi hoppat över och visar oss vad vi behöver för att kunna levla upp till högsta nivån. 

 

 

 

 

 

 

* Levlarna i pyramiderna är inte statiska, vi rör oss så klart mellan olika levlar hela tiden, inte minst då vi lär oss bitar av olika ”ämnen” i taget.