Nu nalkas ljuvlig sommar

”Den blida solen väcker allt det som varit dött. Den allt med grönska täcker och allt blir återfött.”

När jag står där och ser upp på de kostymklädda och klänningfagra niorna, som bara några minuter innan vi knyter ihop 2014 skolavslutning och så deras tio år på skolan med Blomstertidens vackra tradition mottagit en röd ros av 2014 sexåringar, slår det mig att jag nu har arbetat på skolan i sju läsår. Och med det har jag alltså arbetat som lärare, från outbildad timvikarie till utbildad heltidslärare, i sju läsår. Snart lika länge som jag själv gått i grundskolan.

Jag minns väl den första dagen jag fick ett vikariat på skolan. Journalistbranschen visade sig inte från sin bästa sida sedan jag flyttat till Stockholm. Ytliga jobb och sensationsjournalistik på de större tidningarna. När jag bytte dem mot lokaltidningarna i stan så visade det sig att även de sucktade efter sensationen. Det lilla och lokala jag tidigare funnit sådan glädje i, det utrymme jag fått för att skriva om saker som bar betydelse och som faktiskt gav en nyttig information till läsarna, det var borta.

”Ack, värdes själen kröna
med dygder utan tal”

Läraren i klassen, som jag de senaste sex åren kallat min kollega och som idag gjorde sin sista skolavslutning och gick på ett oändligt sommarlov, hade blivit sjuk. Jag hoppade in på ett korttidsvikariat i en etta, cirka en månad in på höstterminen. Och gisses vilken utmaning! Första dagen slutade med att sju elever sprang åt varsina håll på den stora skolgården, arga, sura och ledsna. Och tjurigare än jag någonsin kunnat tro att små sjuåringar skulle kunna vara. Jag var lätt chockad och tanken slog mig både en och två gånger den kvällen; jag är inte bra på det här. Jag kan inte vara lärare. Vi skulle ju bara leka, inte ens det lyckades jag med.

En dag blev till två månader och gissa om dessa fantastiska, tjuriga, underbara och utmanande sjuåringar satte min själ i brand. På två månader såg jag aldrig personalrummet och jag jobbade dag som natt. Delar av min lilla vikarielön gick åt till klistermärken och frukt med muscovadosocker på hälsoveckan. Jag spenderade dygn på att hitta idén om att sätta upp ”Sidan av ilska” i kapprummet, för att hitta ett pyshål för rastens konflikter. Vi vandrade i skolans korridorer på alla fyra och satte ihop våra händer för att se hur långt vi kan nå när vi gör saker tillsammans. Det stack till i bröstet när jag fick meddelandet om att läraren blivit frisk. (Förlåt!)

Bara några dagar innan jag skulle lämna klassen kom en av kollegorna i arbetslaget in i klassrummet under en rast. Jag är inte av den supersociala sorten och var inte heller då, så jag hade inte sett så många av kollegorna och hade inte helt koll på vem som var vem. ”Du borde arbeta som lärare. Det är klart att du ska göra det!” ”Tack”, svarade jag och fortsatte ”men jag vet inte om jag klarar att studera på universitet. Jag är inte så bra på att plugga.” ”Det klarar du med glans”, svarade kollegan och övertygade mig om att jag var född att vara lärare. Jag gick hem den kvällen och sökte till lärarutbildningen på distans. Något jag gjorde med darrande hjärta och stor osäkerhet. Och det var det absolut bästa jag någonsin gjort i mitt liv! (Tack!)

”Uppfyll vår själ med fröjden
och sötman av ditt ord.”

Min utbildning var fantastisk. Ögonöppnande, synliggörande och bildande. Visst saknade jag en hel del praktiska delar, sådant som jag sedan fått tillskansa mig genom hårt arbete, vetgirighet och öppenhet. Mina praktiska verktyg har jag till största del fått av kollegor och arbetet i verkligheten. Kollegor på min arbetsplats och i det utvidgade kollegiet. Och av dem får jag fortfarande mängder av olika verktyg som jag stoppar i min ryggsäck och som tillsammans med de teorier jag fått med mig från utbildningen utgör hela min profession.

Jag kan se tillbaka på min tid som vikarie med både glädje och sorg. Glädje för att det tog mig hit, där jag är idag. Glädje för att det var så fantastiskt roligt. Glädje för att det var så mycket som jag inte visste, så mycket jag inte kunde, så mycket jag inte förstod och så mycket jag inte behövde göra och som därför gjorde lärarjobbet mindre komplext och i vissa perspektiv mer lustfyllt och enkelt. Sorg för det jag ser idag att jag gjorde då som jag borde gjort annorlunda. Sorg för att om jag hade vetat, om jag hade kunnat, om jag hade förstått så kanske jag hade kunnat göra det så mycket bättre. För läraryrket är betydligt mer mångbottnat än vad den oinsatte ens kan ana. Betydligt mer mångbottnat än vad den som endast glidit in som vikarie någonsin kunnat greppa. Med läraryrket kommer en stor komplexitet som måste hanteras, som handlar om så mycket mer än bara relationen, bara didaktiken, bara pedagogiken, bara ämneskunskapen. Det handlar om balansen mellan allt detta tillsammans med kunskapssyn, förhållningssättet till barn, förhållningssättet till ledarrollen och ditt förhållningssätt till vad du har för roll att spela i det gemensamma samhällsbygget som skolan utgör. Och för att hantera alla dessa olika delar behöver du vara utbildad. Tro mig – vem som helst kan inte arbeta som lärare.

”Nu hör vi fåglar sjunga 
med mångahanda ljud.”

När en journalist väljer att skildra sitt korta inspel som lärarvikarie på en skola i Stockholm är det inte så förvånande för oss som valt att välja lärare som yrke, att fokus läggs på kepsar och mobiler. Det förvånar inte heller att journalisten inte känner att han lyckats med sin lärargärning. För han har inte verktygen att klara den komplexa vardag han möter. Han har heller inte verktygen att förstå att hans välsvarvade text där han vägt varje ord på guldvåg för att skapa en berörande text inom ramen för det som är hans profession, blott är en text utan djup. De ord han skriver är säkert sanna, men det är ord från en lekman på djupt vatten. En man som aldrig läst en dag i sitt liv på läkarlinjen, men som klivit in för att göra sitt livs enda operation. Det är en persons text, en persons upplevelse, en persons skildring och framför allt – en journalists skildring av sin egen erfarenhet av ett helt annat yrke. Och texten andas något som jag i min lärarroll har mycket svårt att ta till mig. Men det är okej. För det är en ögonblicksbild fotograferad av en person som aldrig tidigare hållit i kameran och aldrig någonsin fått veta hur han ska hålla i den. Och den verkliga storyn här är det faktum att det finns så få utbildade lärare att skolorna måste anställa journalister som lärare. Det är den verkliga stölden i den här verkligheten. Vi rånar våra barn på det de borde ha all rätt till – utbildade lärare.

Det enda som förvånar mig med texten är just det mycket okritiska förhållningssättet till en egen upplevelse och den totala avsaknaden av reflektioner kring detta i en journalistisk text i en av Sveriges största tidningar.

När jag hör de sista raderna i ”Den blomstertid nu kommer” tänker jag tillbaka på min egen skolgång under 80- och 90-talet. Jag älskade skolan. Jag hade bra lärare (de flesta i alla fall) och jag lärde mig massor. Men trots det hade jag vilken sekund som helst valt att gå i dagens skola om jag hade kunnat, för hur bra skolan än var då så kan den inte mäta sig med skolan vi har idag. Vi har fantastiska barn som är mer självständiga än någonsin och de vet mer än någonsin att de har rätt att kräva saker av oss vuxna. Vi är många som arbetar inom skolan som brinner för att skapa den absolut bästa nutid och utbildning, den absolut bästa miljö vi kan tänka oss att växa upp i, för våra unga. Och jag är så lyckligt lottad att jag får vara med om dagens skola – om än inte som elev, men som lärare!

”Gjut kärlekseld i hjärta,
förnya själ och håg.
Vänd bort all sorg och smärta 
som på vårt sinne låg.”

Annonser

2 Comments on “Nu nalkas ljuvlig sommar

  1. Pingback: Den där vårterminen i kaos | Pernilla Alm

  2. Pingback: Lärarkollega ger en annan bild än vikarierande journalist | Från 80 till 100

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: