I dag låter vi elden spridas i flöden på  sociala mediers bål. Den mest effektiva tändstickan är gammelmedia, eftersom de fortfarande väljer sitt material så har de i många kretsar fortfarande en högre ställning än sociala medier. Det som ofta glöms, när bålet tänts, är att kritiskt granska gammelmedia. Det är lite som med tryckta uppslagsverk; Bara för att det är ett mer ”exklusivt” (eller kanske mer exkluderande) media så tänker vi lätt att det som rapporteras är sanning. Vi glömmer att skaparen bakom artikeln, nyhetsinslaget, radioprogrammet har en vinkel. Bekräftar gammelmedia mina egna föreställningar, då går jag igång och agerar eldspridare.

Ett exempel på detta var veckans Skolministeriet i P1. Titeln på programmet var ”New Age som skolutveckling?”. Även om alla som intervjuats faktiskt inte fått veta titeln på programmet, eller blivit informerade om att det var New Age det skulle handla om. Premissen var satt och det var bara att köpa den. Solklar hårdvinkling! Och de som målades upp som förespråkare till New Age i skolan fick aldrig någon chans att bemöta kritiken som framfördes till fenomenet. De fick snällt och fint svara på generella frågor om skolutveckling. Förmodligen eftersom om reporterna faktiskt skulle bett dem försvara New Age i skolan så hade de inte förstått vad reportern snackade om! Då hade programmets hela grundpremiss fallit. Och det är svårt att hantera som journalist. Det är lättare när storyn håller.

Jag är illa berörd över hur otroligt dåligt journalistiskt arbete som ligger bakom programmet. Över hur icke objektivt det är. Över hur oproblematiserat allt fick stå. Hur personer valts ut för att stödja olika teser och det faktum att det inte alls ställts frågor som gjort att kritiken kunde bemötas eller att rollen deltagarna tilldelats varken framgått eller undersökt bättre innan.

Desto mer illa berörd blir jag när kompetenta och högutbildade människor sitter i sociala medier och helt okritiskt lyssnar endast för att få sina redan förutfattade meningar bekräftade. Människor som varje dag ska lära ut källkritik sitter och är inte det minsta kritisk till källan som fyller dem med ”Vad var det jag sa”-rätt. Människor som brukar sitta och såga andra genom att säga att det finns så många lärare där ute som inte kan sitt jobb, sitter och är avbilden av att inte förstå vad man själv förväntas att lära ut. Det är tragiskt!

Ett problem med det här är att jag förväntas att försvara Helena, som deltog i programmet, och därför kommer min kritik till programmet tyvärr få lite betydelse. För att hon är en vän. Och för att många också vill tilldela mig rollen som en okritisk person som springer på alla konstiga skolarrangemang (och skapar dem själv) och att jag inte kan vara professionell nog att sila och sålla. För eftersom jag befinner mig i samma krets så är jag ”guilty by association”, vilket ju också är den logik som hela Helenas medverkan i programmet har.

Det är ett typexempel på skrämselpropaganda och en modern variant av hur häxor bränns på bål! Människor försöker skrämma andra från att röra sig i samma kretsar som människor de ej gillar genom att påstå att du är den du umgås med. En skrämselpropaganda med konsekvenserna att mötet mellan oliktyckare och oliktänkare inte kan uppstå, eftersom när och om det uppstår gör det dig direkt till medskyldig och dina ord är längre ingenting värda. Du har blivit smittad av pesten. En skrämselpropaganda som helt okritsikt käkas med hull och hår på sina håll. Och som Skolministeriet nu helt okritiskt förmedlat.

Så jag ber dig – våga vägra köpa skrämselpropagandan och våga möta människan själv, för att utreda vem det är, vad denne vill och hur denne tänker. Låt aldrig någon annan skrämma dig ifrån mötet med olika! Om jag skulle låtit mig luras av skrämselpropagandan hade jag gått miste om en av de mest fantastiska människorna i mitt liv och en av de människor som hjälpt mig att utvecklas och lärt mig så mycket – Tack Helena Roth för att du är du, för att du vågar och för din klokhet!

För att visa min egen subjektivitet här ska jag igen klargöra att Helena, som målades upp att vara en person som är för New Age i skolan, är en god och nära vän. Jag har en hel del förförståelse när jag sätter mig ner för att lyssna till programmet. Det är också den förförståelsen som hjälper mig att se igenom journalistens billiga knep (och kanske det faktum att jag själv är utbildad och före detta verksam journalist). När påan annonserar att programmet ska handla om New Age reagerar jag direkt och undrar ”Men varför är Helena med i programmet då?”.

Jag har inte så mycket att säga om de som blivit intervjuade i programmet. Mycket baseras på åsikter, upplevelser och egna tolkningar av saker från ett håll, men det kan vara lika relevant som något i det här fallet. Dock har jag sett de som faktiskt läst om New Age på universitet, som reagerar och undrat vad det var som var New Age för något. Kornhall är saklig och lägger upp en hel del argument som jag finner intressanta och måste fördjupa mig i. Han är också professionell och i sin bloggtext så här i efterhand förtydligar han det här med vetenskap som den enda sanningen på ett mycket bra sätt:

Självklart är det inte så att allt vi gör i skolan bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns helt enkelt inte forskning kring allt vi gör och en massa saker gör vi därför att det ingår i vår kultur eller för att vi har det som tradition. Så är det och så kommer det alltid att vara och det är heller inget problem. Det är däremot ett problem om vi gör saker som det finns bevis för inte fungerar och om vi gör sådana saker i tron att det är vetenskapligt.

Under programmets gång blir jag dock mer och mer irriterad på upplägget. Hur det är klippt, hur en del saker antyds men inga egentliga exempel eller klarlägganden kommer fram, vilka premisser jag förväntas köpa.

En av Skolvisions besökare, som uttalat var starkt kritisk till Skolvision innan besöket, beskriver det som ett väckelsemöte. Estetiken och att de som ligger bakom Skolvision tror på ett nytt och förbättrat samhälle får ligga till grund för att Skolvision är New Age. Påståenden som får vara helt oproblematiserade programmet igenom.

Helena tilldelas rollen som deras motpart. Underförstått blir det alltså hon som får vara ansiktet för hur New Age tar sig in i skolan. Helena pratar om hur hon anser att skolsystemet är skapt för att endast möta några individer, medan många andra faller utanför ramarna, och hur hon skulle vilja att vi skapar ett skolsystem som möter alla individer. Två andra som besökt Skolvision får berätta hur de upplevt det och ge sin positiva bild av vad de tog med sig. Detta problematiseras dock genom att en person får svara på frågan om hon anser att det finns ett behov av att vara kritisk till liknande fortbildningar. Men kritiken fortsätter att vara oproblematiserad.

Det pratas om ”Skolvision och liknande initiativ” många gånger. Vilka är de liknande initiativen? Och varför har man valt ut Helena som Skolvisions representant av alla personer som ingår i initiativet? Det förs fram en del exempel på organisationer inom och bakom Skolvision som säljer olika smycken etc. som tydligen har med New Age att göra. Men detta koppla varken till Helena eller till det Skolvision gör, bara till personer inom organisationen. Det argumentet är ungefär som att säga att en religiös person inte kan undervisa i No. Inte heller lyfts tydligt vetenskapsförankrade personer inom organisationen fram. Det hela är onekligen märkligt!

Jag säger inte att Skolvision är rätt eller fel. Jag säger heller ingenting om att det ges plats för kritik. Det finns en hel del poänger från alla sidor. Men jag tycker att det är ett uselt journalistiskt arbete som utförts. Trots att programmet målar upp för- och motparter finns det ingen egentlig motsats i någon som sagts av de olika intervjupersonerna. Men den tolkningen kan jag göra – som känner Helena och därför kan tolka allt hon säger ur ett större perspektiv. De som inte känner henne kan bara basera allt hon sagt genom filtret av programmets premiss, klippning och den roll hon fått. Och de som lyssnat för att bekräfta sina egna föreställningar, de som redan agerat domare och jury och inte är intresserade av någon annan bild än den de redan har, de som lyssnat till skenrättegången för att se häxan brinna på bål, de har redan tänt bålen.

En av de uttalandena som Helena gjorde och som gjorde att främst vissa flöden på Twitter fick frispel var hennes uttalande om att  ”Vetenskap inte är sanningen.”. Jag vet vad hon menar. Jag har pratat så mycket med Helena att jag vet att hon inte är anti vetenskap, att hon tycker att forskning är bra, men jag vet också att hon är trött på att vi målar upp forskning och vetenskap som den allena sanningen. Poängen hon gör, när hon förklarar sitt uttalande, är att vi inte forskat på allt än och att vetenskap bara är en sanning tills den är motbevisad. Och Kornhall som då hyllas av mobben för att stå som motbild till Helenas uttalande, han säger något senare exakt samma sak som Helena, när han skriver sin blogg som jag citerat ovan.

Men de som köpt premissen om att skattepengar läggs på New Age och pseudovetenskaper och att Helena är den som tycker att det ska vara så, de hör henne endast säga att vetenskap inte är sanningen. Och häxjakten är igång.

Jag säger inte att kritiken som framförs inte är relevant. Jag säger inte att man inte får tänka och tycka olika. Men det är just det som de som deltar i jakten hävdar. Och den dag vi låter oss dessa människor låter oss sätta agendan för vilka vi möter och umgås med, den dagen har vi råkat riktigt illa ut!

Jag parafraserar en person på Twitter och säger ”Jag är besvärad över att våra skattepengar används för att göra så uselt journalistiskt arbete!”.