I går hade vi julavslutning och i dag har jullovet smygstartat. Det är en välbehövlig break från vardagen. Men missförstå mig inte; det är inte eleverna, föräldrarna eller kollegorna jag behöver ett break från. Det är allt det där andra. Och så ser jag otroligt mycket fram emot att få sova ut på morgnarna.

För att summera den här terminen kan vi väl säga att det varit en utmanande termin som tagit mycket energi. Men naturlagarna säger att där det tas energi måste det också ges energi. Så jag har funderat lite kring var jag fått energin ifrån.

Energi får jag alltid från barnen, från eleverna! Självklart tar de också energi men de ger oftast mer än de tar! Och så är det verkligen med mina härliga ettor.

Energi får jag också av mina kollegor. Vi håller på att jobba ihop oss, lärarna i ettan och fritids, och jag känner verkligen att vi hittar fina former för samarbete! Jag har fantastiska kollegor med mycket hjärta, en stor portion vilja och härlig humor. Det är en ynnest att få arbeta tillsammans med dem, både mina närmaste och andra kollegor i huset.

Sedan har jag fått en stor mängd energi från ett kanske mer oväntat håll – nämligen den härliga föräldragruppen.

Det är ofta föräldrar målas upp som ”problemen”, eller i alla fall orsaken till många av lärarens problem. När jag tänker efter så är det den generella bilden som förmedlas och jag kan inte hitta många exempel på motsatsen i den allmänna debatten. Men för mig har föräldragruppen jag får arbeta med just nu inneburit massor med energi ända från dag ett.

Jag upplever att det sällan görs tydligt i den offentliga debatten hur mycket samarbetet mellan hem och skola påverkar elevernas trygghet i skolan, hur väl eleverna lyckas i skolan och hur mycket effekt det har för hela känslan i skolan. Det är som att vi tror att fysisk placering och väggar avgränsar hur mycket vi kan påverka det som sker på plats. Som att vi inte riktigt förstår att personerna som fyller rummen tar med sig allt utifrån till rummen, och allt inifrån ut ur rummen. Allt förflyttas med oss, bortom oss.

Det klassrum vi har skapat under den här terminen, är jag bara en liten faktor i. Att jag som läraren, den vuxne i rummet, ledaren och pedagogen ska spela in lite större roll än de andra enskilda individerna som är medskapare till dynamiken är en självklarhet. Det är mitt uppdrag och mitt ansvar! Men i vårt klassrum kan du hitta mor- och farföräldrar, kompisar, syskon och föräldrar och *bonusföräldrar. Du kan se dem hålla i egna lektioner och du kan ana dem i förhållningssätt. Förhållningssätt både hos mig och eleverna. Vi är otroligt många som varit med och byggt den gruppdynamik och det klassrum som vi skapat under hösten. Och just detta samskapande är ovärderligt för mig som pedagog och ledare.

Jag kan inte nog understryka hur viktigt samarbetet mellan skolan och hemmen är. Hur viktigt det är att vi har gemensamma förhållningssätt, öppen dialog, transparens, respekt för varandra, förståelse och hänsyn för varandra samt tydlighet i kommunikation och förväntningar. Det gäller så väl mellan mig och eleverna som mellan föräldrar och barn samt mig och föräldrar. Lägg till detta ett intresse för varandra och en vilja att visa uppskattning för varandra så har vi ett vinnande koncept.

En av de allra största energikanalerna för mig denna termin har varit just föräldrarna (biologiska och *bonus), syskonen och mor- och farföräldrarna. jag har en föräldragrupp omkring mig som ger och delar med sig hela tiden. De har bidragit så mycket till gruppen, både direkt och indirekt, visat nyfikenhet och uppskattning. Utan föräldragruppen hade vi aldrig varit där vi är i dag.

Som jag skrev innan så tycker jag att debatten kring skolan och föräldrarollen oftast är en problembeskrivning. Med detta inlägg vill jag bidra till en annan bild och jag vill visa min tacksamhet för det fantastiska samarbete jag har fått uppleva den här terminen.
Jag ser fram emot många fler!

Till er som kämpar med föräldrakontakten vill jag ge några förslag:
Öppna dörrarna! Bjud in! Och våga ställa frågan om vad de kan bidra med. Våga fråga vad de har för förväntningar på dig och berätta för dem vad du har för förväntningar på dem. Öppna upp dialogen. Arbetskamrater spelar en stor roll till hur väl du lyckas i ditt arbete och i det avseendet är föräldrar dina mest värdefulla arbetskamrater!

Till (alla!) mina kollegor: Tack för en givande, utvecklande och lärande termin fylld av gemensam respekt och gemensamt arbete. Sov ut i jul! Ät gott och vila. Vi ses i januari.

* Jag har medvetet valt att lyfta ut bonusföräldrar i text, inte för att förminska värdet utan för att synliggöra och förtydliga att jag talar om alla föräldrar! Alla är lika viktiga i detta samskapande!