När du anklagas för något i det officiella (moderna) rättssystemet så ligger bevisbördan på den som anklagar. Vilket ju är en väldig tur, annars skulle vi kunna sysselsätta dem vi ogillar med att försöka försvara sig från våra ogina anklagelser dagarna i ända.

Förr gick det inte riktigt till så. Under häxjakter kunde du vara skyldig bara för att du inte kunde motbevisa anklagelserna som riktades mot dig. En tragisk del av historien.

Tyvärr finns dessa mobb-metoder kvar även i modern tid. Inte minst på sociala medier. Vi ser det på så många platser. Ett känt exempel är FlashBack, där rykten och spekulationer blir sanningar ofta leder till namngivningar trots att de (ibland) mer civiliserade gammalmedierna gjort professionella och etiska val att inte namnge innan anklagelserna bevisats.

Hur den här typen av spekulationer kan fånga dig i sitt nät har jag fått uppleva på nära håll, om än inte med samma konsekvenser. Att skapa mötesplatser är, enligt flera utsagor, farligt och flummigt och bland annat jag ska stå till svars för detta läskiga.

#skolvåren är för mig personligen platsen där de som vill föra ett annat typ av samtal samlas. Tyvärr vill även de som hellre lägger sin energi på att svärta ner andra än att göra något positivt för att väga upp det de anser är tokigt, vara med på ett hörn. Bland annat har Pernilla Alm, som skrivit boken Läxfritt, också fått uthärda drevet som kan gå i skoldebatten på sociala medier. Länken ovan går till hennes reflektion av den erfarenheten. Och som hon skriver, jag är människa också med andra människor runt mig som jag ska, vill, bör och önskar ägna mig åt. Man hinner inte svara på allt. Jag vill heller ej svara på allt, eftersom det ofta är ondsinta tolkningar och elaka spekulationer.

Vi är många som ser drevet, men det är inte helt okomplicerat att väga upp det negativa som sprids. Som vanligt ger erfarenheter perspektiv man innan saknat, vilket är bra. En av insikterna är att det är omöjligt att komma ur nätet när du väl spunnits in i det. Du kan nämligen välja att inte svara, men då tesen är ”Säger du inget så håller du med” blir det bara ett nytt nät. Du kan välja att gå i svarsmål, men då drev oftast startas av de som vill fäktas med väderkvarnar så klibbar du bara in dig ännu mer i nätet.

Jag är personligen trött på att bli knuffad in i nätet. Ibland tappar jag tron på människor och tänker jag att jag ska lägga ner, krypa tillbaka in i grottan och stanna där. Men det vore ju liksom att ge upp. Och att tycka synd om mig själv. Jag vägrar göra mig själv till ett offer! Så det är egentligen inte ett alternativ. För jag lever efter devisen att ”Det enda som krävs för att ondskan ska segra är att de goda förblir tysta.” – så låt ingen skrämma er till tystnad!

Däremot är jag inte intresserad av att dra in andra i de klibbiga spindelnätet, eller ens plåga dem med att se på när Don Quijote kidnappar mina och andras flöden, så jag tänker fortsätta att vara varsam med att kliva in i svarsmål. Detta är ett undantag, för att förtydliga för er som inte varit med från början, som är intresserade av fakta från källan istället för spekulationer.

Här kommer min replik på det senaste drevet. En förklaring till vad #skolvåren är och gör:

#skolvåren startade som en önskan att skapa plattformar för människor att mötas och samverka. En form av ”Open lab”.

Min förhoppning var, och är, att den här typen av plattformar, helt i fas med forskning om kollegialt samarbete, ska hjälpa oss att skapa ett hållbart lärande samhälle.
#skolvåren som plattform gör alltså inget anspråk på att komma med en enda sanning, en enda väg eller en enda lösning. Det är en plattform där möten sker för att människor genom möten, utbytanden av idéer, nätverk och samarbeten ska kunna hjälpa alla att förbättra sin praktik. #skolvåren som plattform bär inga svar utan är en #ansvarsrörelse (namnet fick vi av Anders Härdevik på vår första afk) där alla som deltar formar och bidrar och skapar mängder av idéer och projekt. Det är ett smörgåsbord och du får smaka på vad som tagits med till festen. Och om du är öppen för det kan du ju även hjälpa någon som du anser halkat av banan med ett nytt recept. Kollegialt ansvarstagande.

Och i bakgrunden säger vi: börja med en vision, börja med att staka ut vart ni ska så ni är med och styr bilen åt samma håll från början. Gör rätt från början och slipp att lappa och laga ett vrak.
Det är precis som i formativ bedömning: Vart är vi nu och vart ska vi?
Det är också för att kunna skapa denna gemensamma vision som vi menar att frågan ”Varför skola?” är en bra utgångspunkt. På våra afk-träffar knyts människor ihop genom sina svar på frågan, ofta utifrån lokala behov, med varför som grund.

Vi som är Back Office öppnar en plattform där människor får mötas och utveckla sin praktik för att forma en väg till ett hållbart lärande samhälle. Det finns många liknande varianter, det är som en Pedagogisk Pub i större format med inslag av föreläsningar och workshop, förutom snack. Det är som en SETT-mässa i miniformat men med fler deltagande moment och på annat tema.
Och alla är välkomna.

För att det ska vara öppet för alla och en ofarlig plats för att stöta och blöta så är allt kostnadsfritt. Ingen tjänar några pengar, alla tar ur egen ficka, alla är bidragare och har lika stort värde och plats oavsett roll på våra afk:er. Därför får ingen arvode när någon annan tar ur egen ficka.

Varför gör jag det här då?
Jo, för att jag tror på styrkan av dessa samarbetsformer i ett samhälle där produktion är det enda som premieras och reflektionen glömts bort.
Vinsten för oss, för alla som deltar, är vinsten av att kunna förbättra sin praktik för att skapa ett mer hållbart lärande samhälle genom input, output, samarbete, nätverk.

Och faktum är att vi kan kalla det vad ni vill men vi tror på vikten av att ses, träffas, snacka, samverka, skapa, följa förändring, samtala, vända, vrida, göra bättre hela tiden.

Jag ser fram emot ett år fyllt av möten där vi tillsammans kan bygga på varandras tankar och idéer för att skapa en bättre praktik. Hoppas vi ses!