Så kom då nyheten om att Nationella Proven i No och SO (från åk 6) blir frivilliga redan i vår. Och som alltid är det blandade känslor i kåren. Några pustar ut och håller tummarna om att rektorer ska våga plocka bort deras planerade prov för att lätta på en massiv arbetsbörda och ge mer och bättre tid till undervisningen med eleverna. Andra håller ett djupt andetag inne och räds att lärare som i dag inte har koll på kunskapskraven nu aldrig ska undervisa mot dem och att fler elever ska falla mellan stolarna.

Som vanligt finns det både fördelar och nackdelar med saker.

Fördelarna som jag kan se, med NP, är just att de kan bidra till en större bedömarkompetens när de sambedöms på skolor och att de styr undervisningen mot de faktiska kunskapskraven som finns. Som lärare är det svårare att komma undan med en bristande kunskap i uppdraget, det kommer att bli väl synligt på Nationella Provet om du inte har koll på kunskapskraven.

Nackdelarna som ofta lyfts med NP är att det tar en fruktansvärd tid! Men tidsaspekten i sig är egentligen inte problemet dock.

När jag läste på universitetet så hade jag lärare som tydligt konstaterade provtillfällen som lärande tillfällen. Tentorna var ytterligare ett tillfälle att befästa dina kunskaper på.Vi studerade till tentorna under ordinarie lektionstid och under tentatillfället fick jag en chans att analaysera och resonera om de teorier jag läst om. Jag fick sätta teorierna i andra sammanhang, jämföra dem och ofta lärde jag mig massor om min egen kunskap under provtillfällena. Det blev alltså även ett sätt för mig själv att få syn på min egen kunskap och att göra en självvärdering. DET sättet att se på prov var helt nytt för mig. Och det var revolutionerande, för mig! Jag gick från att alltid ha hatat test till att verkligen gilla dem.

Problemen kom när mina kunskaper på provet sedan summerades till ett betyg som stämplades som slutgiltigt på kursen. När jag inte fick ett enda tillfälle att faktiskt visa vad jag lärt mig under tentatillfället eller resonera med mina klasskamrater om saker som jag insett då. Plötsligt var tentatillfället det som definierade vilken kunskap jag för alltid hade på det området. Och det var då jag insåg att betyg verkligen inte betyder någonting sekunden efter de är satta. Tänk om en arbetsgivare skulle plocka upp mina betyg och kika på dem om jag i dag skulle vilja söka nytt jobb. Det är ju närmast bisarrt att tänka att min kunskap om ex. No inte ökat efter fyra år som verksam lärare (eller eventuellt minskat…).

Det är i relationen mellan hur ett redskap kan användas och vad det faktiskt används till – i relationen mellan syftet och utförandet – som vi hittar NP:s problematik. Det skulle inte vara några problem att NP tog tid om vi kunde se dem som lärande tillfällen. Men när resultaten av NP sedan jämförs med betyg som sätts i slutet av en termin – då ses inte provtillfället som ett lärtillfälle! Förväntningarna är alltså att elevens kunskaper inom området ska vara samma i februari som de är i juni. Skolan förväntas alltså inte använda NP-resultaten formativt, för at se vad varje enskild elev behöver för att klara målen. Eller så förväntar man sig inte att skolan kan lära en elev vad den behöver på fyra månader. Eller ännu värre, att eleverna har kapaciteten att lära sig nya saker på fyra månader. Det här gör NP till de absolut sämsta verktygen som finns! Pålagor som stjäl undervisningstid, arbetstid och energi från alla berörda parter.

En annan nackdel är att proven är så hårt reglerade i tid så det som detta eventuella lärtillfälle skulle kunna bidra med är kanske inte alls vad just den här klassen, just den här eleven, behöver just där och då.

NP behöver inte vara dåligt, men just nu är deras enda goda syften att lappa och laga det faktum att vi har problem med bedömarkompetens och likvärdig, rättssäker bedömning. Att vi har problem med lärares kompetens att undervisa enligt läroplanen. Men dessa goda syften förefaller inte vara de främsta syftet från de som utfärdar proven. Det främsta syftet förefaller vara att jämföra bedömningen av NP med betygen. Varför? Mäts det som förväntas mätas? Är det relevant data? Ger det önskad effekt?

Vi måste komma åt rotorsakerna utan att dra på oss nya, oönskade effekter. Vi måste tänka om, tänka nytt, göra om, göra rätt! Vi måste sluta lappa och laga så att alla delar i byggnadsställningarna som ska hålla oss uppe hänger lösa i lagningarna. Vi måste genomföra förändringar som faktiskt är hållbara och faktiskt bidrar till lärande.

Vi måste ha ett tydligt syfte och försäkra oss om att de saker vi gör faktiskt uppfyller just det syftet.

Vi måste veta varför vi gör det vi gör!