Att slå våra kloka huvuden ihop. Ett ordspråk med utnötta kanter. Det ligger nog någonting i det!
Almedalsveckan är slut för i år. I alla fall för mig. Fem intensiva dagar ska nu bearbetas och kokas ner, alla substantiv och adjektiv skickas genom filtreringssystemet för att komma ut som verb.
I fem dagar har #skolvårens team i Almedalen intensifierat dialogen om lärande. Vi har genomfört fyra Walk n´Talks med sammanlagt runt 80 deltagare mellan måndagen och torsdagen och slutligen på fredagen arrangerade vi en tre timmars lång workshop där drygt 40 personers idéer och tankar fick utrymme att fördjupas och bilda embryon för förverkliganden. Vi har deltagit i seminarier och workshops, fört intensiv dialog för att förstärka och understryka vikten av att lyfta lärande, kunskap, bildning, skola och skolutveckling. Förutom det har vi så klart också stannat upp för de spontana möten som är så unikt för just Almedalen.
Vår idé har varit enkel och utgår från exakt samma ansats som #skolvåren alltid utgått ifrån; vi måste prata om det, vi måste våga mötas och tänka tillsammans, vi måste hitta tillbaka (eller kanske fram) till syftet och förstå varför vi gör som vi gör, vi måste tänka långsiktigt och hållbart, vi måste skapa en arena där olika samhällsdeltagare möts på lika villkor och faktiskt lyssnar på andra lika mycket som man själv talar. Vi måste våga skapa friktion, för friktion är kommet av energi och av det föds värme. Därför har vi arrangerat deltagande aktiviteter under Almedalsveckan – tre år i rad. Mer komplicerad än så är vår idé faktiskt inte. Två huvuden tänker mycket bättre än ett.
Jag lämnar Almedalen med en känsla av magi som spritter runt i kroppen. Inte den där övernaturliga magin utan den magi som faktiskt existerar – känslan av att ingenting är omöjligt. Det har varit en positiv anda över Almedalsveckan i år. I alla fall i de kluster jag befunnit mig i. Gemensakap och gemenskapande, hållbara lösningar och hållbara vägar, förändringsvilja och förändringskraft. Kalla det ryggdunk, men då vill jag kalla dig jante.
På ett personligt plan tar jag med mig alla fördjupade relationer, alla människor jag mött, verkligen mött, och som jag känner en sådan intensiv dragning till. Inte för att vi alla tycker lika, det genererar ingenting, utan för att vi delar de väsentliga; tron på att öppna och ödmjuka sammanhang som inger mod att tänka ofärdigt högt och tillåter visioner utan begränsningar kommer att skapa en hållbar och vacker framtid. #skolvåren är inte ett svar, det är många. #skolvåren är inte ett facit, det är processen.
Sitter du nu och väntar på det där konkreta, det där görandet du vill att jag ska redovisa, som ett kvitto på att jag faktiskt gör något? Det mätbara och hanterbara? Då får du vänta lite till. Det finns massor av göranden som jag redan påbörjat under veckan och säkerligen massor av göranden som kommer att komma på vägen, när substantiven och adjektiven filtrerats genom systemet och kokats ner till verb. Men det här är inte det inlägget. Det här inlägget är ett kärleksbrev, till Almedalsveckan och till alla #skolvårare här ute som varje en varit en väsentlig del i det stora puzzel som lagts för att ta oss dit vi är i dag.
Tack Ninna, som stod fast vid att #skolvåren skulle till Almedalen även i år och började arbetet som en ensam ö. Men ingen människa en ö!
Tack Sara för att du ställer upp med din kompetens, puffar, pushar och alltid är där på alla sätt möjliga. Du är ett proffs!
Tack hela det mobila teamet, Ingela, Gunilla, Jonas, Laura, Lena, Susanne och Peter. Tack för många varma skratt, många tankeutbyten, tillit och förtroende.
Tack Niclas och Jan som så härligt och återkommande under veckan stöttat engagerat sig, bidragit och deltagit.
Tack @FlerUnga och samtliga elevorganisationer som tagit er till Almedalen för att höja ungas röster. Ni behövs, ni saknas och vi vill se mer av er!
Tack till alla som deltagit i våra Walk n´Talks samt vår Workshop. Alla ”dragplåster” och alla engagerade vars inställning till mötet och deltagandet är helt avgörande för hur lyckat det blir.
Tack Lisa och alla andra på Fenomenalen för att ni alltid är lika snabba att ställa upp, lika serviceminded och lika engagerade.
Tack alla andra som jag talat med, lyssnat till och mött på olika sätt (afk som on key), för den input ni ger och den utveckling jag får av det. Tack för stöttning, pepp, tankespjärn och konstruktiv kritik.
Och tack M, för tålamod, bollplank, hjälp, stöttning och för att du tror på mig.
Vi avslutar #Almedalen2015 med att varit nominerade till både Westanders ”Hetast i Almedalen” samt Opoints ”Årets mediegenomslag”. I SvD kunde vi i dag läsa att #skolvåren var det tredje största samtalsämnet i sociala medier under veckan. Sammanlagt har drygt 120 personer deltagit i våra arrangemang och mötts för att effektivisera arbetet om ett hållbart samhälle och en bättre skola.
Nästa år hoppas vi kunna kunna knyta ihop det ännu tajtare och ännu mer genomslagskraftigt tillsammans med alla de kontakter vi mött som delar vår passion för en hållbar lärande framtid.
Slutligen vill jag åter igencitera Jan Bidner: #JAGÄRSKOLVÅREN
Vi ses i flödet.
Lyssna till när deltagare i våra Walk n´Talks i Almedalen 2015 summera sina tankar här:
Här kommer jag att länka dokumentationen från fredagens workshop så fort den publiceras.
Fröken Ann 