Vi kan kritisera allt. Kritiken kan baseras på tyckande eller fakta, den kan vara destruktiv eller konstruktiv, den kan vara välmenad eller ondsinnad. Frågan är om den är relevant eller irrelevant. 

Googlar vi på konstruktiv kritik får vi veta att det är kritik som innehåller förslag till förändring. Det känns för mig som en mycket fattig beskrivning av begreppet jag blev så drillad i under min skolgång. Då lades stor emfas på att kritiken skulle vara konstruktiv och således baseras på något som går att underbygga och inte endast baseras på tyckande. Och den skulle så klart innefatta förslag på lösningar! 

När jag läser film-, litteratur- och musikkritiker så står mina preferenser tydliga – de enda kritiker jag tycker är intressanta att läsa är de som försöker underbygga sin kritik på mer än sitt eget tyckande; genom att jämföra verk, räkna stilistiska grepp och referera till konsten bakom hantverket. Vi vet ju en hel del om hur en god story byggs upp. Om inte annat så kan vi, genom att jämföra med dessa strukturer, urskilja nya metoder som tar (hant)verket till nya höjder, eller möjligen kraschlandar det. 

Det är nog därför jag aldrig förstår kläderna som visas upp på catwalken. Jag kan inte hantverket och är inte tillräckligt insatt för att se de snitsiga detaljerna och geniala lösningarna. Dock uppskattar jag de som kan det. 

Men det är klart – till sist kokas det helt enkelt ner till tyckande. Vilka preferenser du har och vilka jag har. 

Skoldebatten i sociala medier har, under en ganska lång tid nu, färgats av en hel del kritik mot än det ena än det andra. Och allt som oftast tycker jag att kritiken är sprungen ur endast en massa tyckande. Den når ibland sandlådenivån ”Jag tycker inte att du…” ”Men jag tycker inte att du…” För så blir det ju lätt när vi baserar samtalet på vad jag tycker att du borde göra istället för det du gör. Inget konstigt i det. Men är det relevant? 

Alla får tycka som de vill. Alla får också verbalisera sitt tyckande och ställa sig högst upp på kretskortens topp och basunera ut det till alla. Absolut. Kör hårt! Jag tänker i alla fall inte stoppa dig. Men jag kanske tycker att diskussionen du vill starta är föga givande och väljer därför att avstå från att delta i den. Vilket så klart är min rättighet – eller hur?! (Men lägg då för Guds skull inte ord i munnen på mig när jag inte väljer att lägga några där själv. Det blir ibland en smutskastningskampanj som är svår att ställa sig utanför.) 

”Jag tycker att”-kritiker har också en tendens att återkomma till ämnet gång på gång. Och dra igång samma debatt gång på gång. #skolvåren är ett bra exempel, där kritikerna menar att frågan ”Varför skola?” är dålig för skolutvecklingen och det är just dessa kritiker som diskuterar frågan mest. Men inte genom att försöka svara på frågan utan bara för att säga att frågan suger. Det kommer heller aldrig något belägg för hur den skulle vara dåligt, något exempel på hur #skolvåren skulle ha bidragit negativt till skolutvecklingen, utan det handlar alltid om att kritikerna inte tycker att frågan är bra.   Och eftersom det finns många som tycker att frågan är bra så hamnar vi i sandlådan igen. Istället för att enas om att vi alla vill gott men gör gott på olika sätt. 

De enda negativa jag sett kring frågan ”Varför skola?” samt kring #skolvåren är just debatten om hur dålig #skolvåren och frågan är, som förs av de som tycker så och baseras på tyckande. Kritiken och kritikerna liksom legitimerar sig själva i ett kritiskt moment22. 

Till dig som tycker att det jag gör är skadligt, men inte riktigt kan säga hur det gör skada, vill jag säga: Det är okej att ställa sig utanför samtalet. Det är också okej att tycka olika. Det är okej att verka från olika håll. Du gör som du vill. Men jag tappar intresset när den enda legitimiteten i kritiken är ditt eget tyckande och ett ställningstagande som går ut på att ”det jag tycker är det som gäller”. När kritiken i sig går ut på att kritisera vad någon annan inte gör, istället för att själv göra något. Jag kommer hellre överens om att vara oense i de fallen och väljer att önska dig lycka till! Jag väljer att se att vi inte tycker lika men också att det kan vara jag som har fel. 

Jag önskar också att alla som vill kritisera andras göranden funderar ett extra varv på om det är en själv som stjälper, genom dåligt underbyggd kritik. Om det kanske kan vara så att det är en själv som skapar det dåliga en anklagar andra för att skapa. Fundera över vad det är du tar med dig in i glashuset och om det verkligen fyller det syftet du menar att fylla. 

Jag väljer att tro på att det finns många vägar, precis som det finns många olika personer med många olika preferenser. Samma mål men olika vägar. Tillsammans kan uppnå mycket gott och genom att vara olika kan vi lyckas engagera många olika. Det är bra! 

Min preferens av kritiker är solklar: Jag väljer att lyssna till de konstruktiva kritikerna, med den vidare innebörden av konstruktiv kritik som jag fick lära mig i skolan. Det är den enda kritiken jag finner relevant.