Så mina systerdöttrar är på besök över helgen. I fredags var de med mig till Glömstaskolan och umgicks med våra 6-åringar. Kul att få dela den nya verksamhet vi bygger även tillsammans med dem, som själva går i sexan samt tvåan. Det är härligt att kunna reflektera tillsammans med dem och höra vad de ser och tänker utifrån deras referenspunkter.

Åttaåringen har med sig lite läxor som hon behöver göra över helgen, för att familjelogistiken inte gått ihop och de har inte hunnit med det. Nu skulle detta inlägg kunna handla om läxors varande eller inte varande, men det ska det inte. Jag är ju inte så kategoriskt emot läxor utan tycker att vi först behöver prata om vad en läxa är innan vi säger för eller emot. Så det är vad detta inlägg ska handla om – bra/dåliga läxor.

Minis uppgift är att vara nyhetsbevakare. En relativt rimlig hemuppgift (även om den rimligen borde rymmas inom ramen för elevernas undervisningstid, men okej, jag köper den). Och jag har lovat att hjälpa till.

När vi kommer fram till kassorna på mataffären, efter att ha handlat allt vi behöver till vårt fredagsmys, så får Mini syn på tidningsställen och säger:

– Vi måste köpa en tidning moster, så att jag kan göra min läxa.

– Nej, det behöver vi inte, vi tittar på nätet, svara jag självklart.

– Nej, vi måste ha en tidning, svarar Mini.

– Nej, klart du inte behöver. Vi kollar på nätet och kan välja ur många fler tidningar, svarar jag.

– Nej, vi måste ha en tidning för vi måste klippa ut och klistra in nyheten i boken, säger Mini.

Och det är här jag blir lite galen-lärarmoster. Jag riktigt känner hur blodet pumpar snabbare.

– Du måste skämta, det kan inte vara möjligt?!

Men så har Mini uppfattat sin läxa. Hon förklarar tydligt steg för steg de instruktioner hon fått. De ska köpa en papperstidning, klippa ut en nyhet, klistra in i boken och redovisa för klassen.

Den här läxan är solklart dålig av tre anledningar:

1. Vad finns det för anledning att överhuvudtaget begränsa ur vilket medieformat eleverna plockar sin nyhet? Det är begränsar urvalet (om familjen inte vill lägga massor med pengar på att köpa flera olika tidningar) och skapar någon typ av skiljelinje mellan hur vi brukade läsa nyheter jämfört med hur de flesta läser nyheterna idag. Uppgiften är att vara nyhetsbevakare – den uppgiften skulle ju uppfyllas mycket mer effektivt via nätet där eleverna kan gå igenom fler medier och bevaka på ett mer effektivt sätt.
2. Hållbarhet. Behöver jag säga mer? Ska vi i skolan inte prata om hållbarhet? Mini har en egen iPad. Hon skulle lätt kunna fixa sin läxa på den, ta med den till skolan och läsa från den. Alternativt mejla fröken så är saken biff. Men att köpa en papperstidning för att klippa ut en nyhet och sedan kasta den, det är ju bara dumt. Är en av baktankarna med läxan att öva på motoriken samt att klippa och klistra så kan hon väl i alla fall få skriva ut den från nätet. Mer logiskt skulle det till och med vara att skriva själv i boken (eller på iPaden) för att öva på att sammanfatta det hon läst och att skriva med egna ord. Det är en utmaning hon behöver.
3. Skolan ska vara kostnadsfri. Jag vet, det är ett mer obstinat inlägg i den här debatten, det handlar inte om många kronor, men ändå. Alternativen att leta som det passar en bäst, att kunna få en tidning av skolan eller att kika på nätet och mejla fröken så att hon kan skriva ut tycker jag borde finnas.

Nu är det möjligt att Mini har missuppfattat sin läxa och att hon skulle kunna få kika på nätet och klippa och klistra ifrån utskriften. Men då hamnar vi i läxans varande eller inte varande ändå. Ska vi lärare nu skicka hem läxor så bör det vara oerhört genomtänkt, syftet med läxan ska vara förklarat för eleverna och instruktionerna bör vara tydliga. Om hon tror att det måste vara en papperstidning men det inte stämmer, då är instruktionerna inte tydliga nog. Inte syftet heller tänker jag.

Nu ska vi strax sätta oss och göra nyhetsläxan. På bordet framför mig ligger gårdagens Expressen. De enda tidningarna som fanns på affären var kvällstidningarna och Expressens framsida var minst fylld av kommersiella skitnyheter av vad jag kunde döma när jag snabbt och irriterat drog till mig tidningen vid kassorna.

Jag skulle så klart vilja göra den här läxan på mitt sätt. Låta Mini kika på nätet, skriva om det med egna ord, ta en screenshot som vi lägger in bredvid hennes egna text och mejla den till fröken. Men det är inte en fajt en åttaåring ska behöva lämnas själv med. Jag är ju inte med till skolan när hon ska lämna in sin läxa. Då sitter jag på säkert avstånd ifall fröken tycker att moster är obstinat och blir irriterad. Den oroliga åttaåringen framför mig, som är rädd att göra fel, ska inte behöva bärs det. Kanske lyckas jag göra vår stund tillsammans så lustfylld att vi kan göra bägge delarna.

Men ärligt talat lärarkollegor här ute – visst måste vi tänka till mer än så här när vi skickar hem läxor?!