”Tycker du om ditt jobb som lärare Ann?”

Det var en elev i förberedelsegruppen som ställde frågan.

”Ja, jag älskar mitt jobb.”

Han såg på mig med utforskande ögon.

”Varför då?”

I mitt jobb blir jag ständigt utmanad, av organisation, ledning, huvudmän, politiker och kollegor. Jag utvecklas hela tiden. Allt som oftast ställs jag inför dilemman och utmaningar jag inte har en aning om hur jag ska lösa, men jag vet att det enda sättet att ta sig an dem är att tänka ´hur löser jag det här?´.

Varje dag får jag chansen att möta engagerade kollegor, som inte alltid tycker lika, men som vill nå samma mål. Och vi vet att det är tillsammans, genom att bolla tankar, vrida på perspektiven och genom att testa som vi kommer framåt. Varje jag möter jag också föräldrar som vill sina barns bästa, precis som vi, och som är villiga att utmana oss i tanken för att komma i mål, men också visa uppskattning för det arbete vi gör.

Men det är inte därför jag älskar att vara lärare.

Det är mötet med dig som gör läraryrket till det bästa arbetet i världen. Tänk att jag får möjlighet att följa din utveckling, ditt lärande och din uppväxt. Tänk att, trots att dina förutsättningar är långt ifrån bra, så kommer du till skolan varje dag, redo att lära dig nya saker på nya sätt av nya människor under nya omständigheter. Du förväntas lära dig ett nytt språk, som i du inte har någon speciell användning av utanför Sverige, trots att du ännu inte vet om du får stanna kvar här. Du kommer ifrån en verklighet där din överlevnad baserades på att du inte förväntade dig något från någon, till en verklighet där alla förväntar sig att du ska göra som de säger. Du har levt i ett samhälle där ditt värde mättes i hur produktiv du var på jobbet varje dag, till ett samhälle som säger att du inte kan bära det ansvaret. Du har flytt från ett liv där det fanns helt andra förväntningar på dig som människa, än det gör här och nu. Mängden förväntningar är dock konstant, det är bara annorlunda förväntningar som alla anser att du snabbt ska anpassa dig efter. Här är du för liten för mycket du upplevt innan, men tillräckligt stor för de nya kraven vi ställer på dig. Det är tufft. Ändå har jag aldrig hört dig klaga. Aldrig har jag hört annat än tacksamhet. Aldrig sett annat än att du kämpar med en enorm vilja för att nå fram. Hur dåliga förutsättningarna än råkar vara.

Så när du väljer att komma till skolan varje dag, när du väljer att stiga upp på morgonen, när du väljer att stanna kvar extra på eftermiddagen, när du frivilligt efterfrågar sommarskola, då visar du varför mitt jobb är det viktigaste och bästa jobbet man kan ha. När du tar dig till skolan och gör ditt bästa trots att du bär på sorger jag aldrig kan sätta mig in i, när du väljer att dela med dig av dina sorger, din glädje och dina erfarenheter, då bekräftar du varför mitt jobb är det bästa jobbet som finns. När jag varje dag får se dig kämpa för att lära och aldrig ge upp, då vet jag att jag har det bästa jobbet i hela världen.

I veckan hade vi skolavslutning. Till hösten kommer ni alla att gå på andra skolor, med andra lärare, tillsammans med nya kamrater. Men först ska vi ha sommarskola tillsammans. För precis som att ni väljer att tillbringa en del av sommaren i skolan, väljer jag att fortsätta med världens bästa jobb och världens bästa grupp ett tag till.

Vi ses på måndag!