Vilken känsla tycker du det är viktigast att du lyckas förmedla till dina elever? 

Frågan fick vi, den helt nya personalgruppen på den helt nyöppnade Glömstaskolan, under vår andra dag tillsammans. Det kan kännas som en stor fråga. Det är så många saker jag vill förmedla till eleverna som jag möter. Trygghet, respekt, sammanhang. Det kan kännas svårt att välja ut den viktigaste. Och för ett halvår sedan hade jag inte kunnat göra det. För ett halvår sedan hade jag spaltat en massa viktiga stora ord ovanpå varandra. Men inte längre. Nu vet jag exakt vilken känsla jag tycker är den absolut viktigaste att jag förmedlar till de elever jag möter.

BETYDELSEFULL

Alla elever jag möter ska känna att de är önskade, deras närvaro är avgörande och det de bidrar med är meningsfullt för både dem själva och andra. De ska också känna att vad de får ut av att vara på skolan är viktigt för dem, för deras nutid och deras framtid. Deras tid är för viktig för att slösas bort. De är helt enkelt betydelsefulla! Det vi gör tillsammans är betydelsefullt.

Under april till och med juli fick jag chansen att arbeta med en grupp nyanlända elever. När du möter elever, barn, som lever i den typ av utlämnande sammanhang som asylsökande gör, människor som fått hela sina liv slagna i spillror och behövt lämna över en stor del av kontrollen över sina liv till andra för att få en chans att överleva, då är det dags att börja skala av lagren på kravlöken. Det är något vi generellt mer ofta skulle behöva göra, vara mer lyhörd inför individernas basala behov, men i det här läget är det omöjligt att inte göra det. Det var uppenbart från första mötet med dessa elever att det enda sättet vi skulle kunna bedriva lärande på var att starta med frågan

Vilket är det mest basala behov den här eleven har just nu, som vi måste fylla, för att lägga grunden för lärande? 

Och det är ingen skillnad på behoven – alla elever behöver få samma basala behov uppfyllt. En del elever har bara större behov av att just du förmedlar den känslan till dem, eftersom de inte har någon att förlita sig på utanför skolan. För mig blev mötet med de här eleverna en avgörande upplevelse för mitt fortsatta arbete som lärare. Avgörande och oumbärligt lärande för mig.

”Ibland kom jag lite sent till skolan eftersom jag ville att du skulle ringa till mig och säga att du ville att jag skulle komma.” 

Av många olika anledningar var det svårt för många av våra elever att ta sig till skolan på morgonen. Det här med att ha exakta tider att passa var en del inte vana.Det kan vara svårt att hitta motivationen att gå i skolan och lära sig ett nytt språk när man inte ens vet om man får stanna i landet där språket talas. Några hade svårt att sova på nätterna. De är tonåringar och har generellt svårt att kliva upp på morgonen. De har ingen som ställer krav på dem att de ska komma till skolan, ingen som sliter upp dem ur sängen och skjutsar dem när inga andra medel fungerar. Det var ingen som fanns där och visade att de är betydelsefulla nog för att göra allt för att de ska lyckas.

I ett läge där eleverna inte kommer till skolan kan vi välja att skälla på dem, straffa dem på olika sätt och få dem att skämmas över att de inte klarar av att ta ansvar. Eller så kan vi fundera över hur vi kan göra det värt för dem att kämpa och lyckas. Vi kan börja med att skala löken för att nå kärnan och hitta det mest basala behovet för att lägga en gynnsam grund för lärande. Den metoden vill jag välja.

Min största lärdom från våren och sommarens arbete är att det finns ett grundläggande behov som måste fyllas för att allt annat ska fungera. Ett behov som jag behöver fylla för att lärandet ska stå på en stabil grund. En känsla som jag måste börja med att förmedla, om den känslan saknas hos individen. Varje individ måste få känna att hen är betydelsefull och att hen befinner sig i ett betydelsefullt sammanhang.

Jag är önskad. 

Jag är behövd.

Jag är viktig.

Det jag gör betyder något för mig själv och andra. 

Det jag är med om har betydelse för mig nu och i framtiden. 

Där har vi grunden. För om du känner dig betydelsefull, då kommer du att vilja bidra. Då är du beredd att kämpa för att lyckas. Då känner du dig älskad, trygg och du får en känsla av sammanhang.

På Glömstaskolan pratar vi mycket om att hålla i och hålla ut. Det är något som min kollega Magnus Blixt myntat. När jag talade med min kära vän Rektor Sussie om mitt arbete i förberedelseklassen i våras och nämnde detta mantra för henne så gjorde hon ett viktigt tillägg för att beskriva vad mitt arbete handlar om:

Håll i. Håll ut. Håll om.

Betydelsefull är känslan jag ska fokusera på att förmedla till eleverna jag möter. Jag vill visa dem att de är betydelsefulla och att det vi gör har betydelse för dem och andra. Och mina ledord är just håll i, håll ut, håll om. Där tänker jag börja min lärargärning i höst. Var börjar du din?