Citat från Skolverkets text Systematiskt kvalitetsarbete – så fungerar det på deras webbplats.

Var är vi? Var ska vi? Hur gör vi? Hur blev det?
Svaren på dessa enkla frågor sammanfattar essensen av vad systematiskt kvalitetsarbete (SKA) handlar om. Vi undersöker vår verksamhet för att synliggöra vad det är vi sysslar med, varför vi gör det och vad det vi gör leder till. Varför gör vi det? Jo, för att ta reda på om vi gör rätt saker kopplat till målen.

Frågorna må vara enkla, men att svara på dem är oftast allt annat än enkelt. Det kan låta knasigt – vet vi verkligen inte vad vi håller på med och varför? Jag vill hävda att vi faktiskt inte alltid vet det. Vi människor jobbar så hårt för att skapa strukturer, system och gärna för att hitta facit på hur något ska göras att vi ofta tappar både fokus på målen och syftet med det vi gör. Det må ha fungerat att skapa OH-stenciler som fungerade ett helt arbetsliv och ”best practice” i en värld där förändringstakten var mycket mer långsam, där barnen gick bredvid mamma och pappa för att lära sig ett yrke, där skolan utbildade arbetare som stod på fabriksgolvet i hela sina liv, men i dagens snabbföränderliga värld måste både målen, arbetssätten och verktygen utvärderas och ständigt utvecklas för att behålla sin relevans. Och det är just för detta syfte som systematiskt kvalitetsarbete är så bra.

Att svara på om det vi gör leder till målen vi satt upp är kanske den svåraste frågan att svara på. Jag undrar om vi någonsin kunnat svarta enkelt på den frågan. Framför allt om vi frågar oss om det vi gör är det effektivaste sättet att ta sig till målet – eller det mest effektfulla sättet att ta sig dit. För att svara på det behöver vi söka stöd i vetenskapen och den beprövade erfarenheten. Men inte ens med det stödet kan vi vara säkra. Vi måste också testa metoder, verktyg och arbetssätt i rätt kontext för att se om det leder oss i mål. Vi vill ju inte heller vänta tills vi kommer i mål med att få svaret på frågan, istället vill vi undersöka hur det går för oss på vägen och se om vi verkar vara på rätt spår. Under processens gång så upptäcker vi också ofta nya förutsättningar att förhålla oss till. Saker som kan göra att vi behöver justera det vi gör på något sätt, för att hålla oss på rätt väg.
Var är vi? Var ska vi? Hur gör vi? Det är fiffiga frågor att ställa sig för att utvärdera på vägen.

Bild lånad från Skolverket.

För mig är systematiskt kvalitetsarbete ett förhållningssätt. Det handlar om att ha ett vetenskapligt förhållningssätt till sin praktik. Det liknar i mångt och mycket formativ undervisningspraktik, där jag tar reda på var eleverna befinner sig i relation till målen och min undervisning för att dels utvärdera vad jag kan göra bättre och se hur jag ska planera min undervisning för att möta elevernas lärandebehov. Systematiskt kvalitetsarbete är för mig idén om att vi behöver följa upp och utvärdera det vi gör för att ta reda på hur vi på bästa sätt lyckas med våra intentioner. Jag vill mena att systematiskt kvalitetsarbete INTE är ett verktyg, EN modell eller EN metod. Det finns massor av olika sätt att ta sig an arbetet med att systematiskt undersöka sin verksamhet för att öka kvaliteten i sitt arbete. Det går att göra på olika nivåer. Tar vi skolan som exempel så kan jag göra det i klassrummet, på skolenhetsnivå och på huvudmannanivå. Och klassrumsnivån blir en del i skolenhetens SKA, som blir en del i huvudmannens SKA. Alltid med intentionen om att identifiera vad vi gör bra och bör fortsätta med samt vad vi gör mindre bra och bör rikta vårt utvecklingsfokus på.

Jag har kritiserats för att inte visa tillit till lärarens profession och arbete när jag försökt lyfta hur självklart det systematiska kvalitetsarbetets förhållningssätt är för mig. Det jag läste in i kritiken var att den som sa detta lade in någon form av kontrollerande funktion i SKA. Jag kan se hur det kan uppfattas så, när man som lärare förväntas lämna data på hur väl ens undervisning verkar falla ut. Jag kan också se att det finns skolledare och huvudmän som behandlar informationen de får in på ett sådant sätt. Det är trist att det blir så, eftersom det ger ett dåligt rykte till något som egentligen ska användas för att stötta lärare, skolledare och huvudmän i sitt arbete med att utveckla skolan. Genom att inhämta data och annan information – belägg för hur det vi gör fungerar – så kan vi på ett mer objektivt sätt göra bedömningar om vad som är elevernas största lärandebehov som bör prioriteras och således både lärares, skolledares och huvudmäns största och mest prioriterade lärandebehov. Ge inte upp på idén bara för att handhavandet är dåligt utfört. Ställ istället krav på att de som leder arbetet ska veta vad de gör, varför de gör det och hur de ska göra det!

Text från Skolverkets Att ställa frågor och söka svar – Samarbete för vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, s. 100.

Kravet på att söka belägg för detta handlar inte om att misstro någon. Det utgår snarare ifrån vetskapen om att vi människor inte är särskilt bra på att ta objektiva beslut och att våra beslut baseras mycket på känslor, som är viktiga att ta hänsyn till men som inte bör vara det enda beslutsunderlaget. Människor söker som mest bekräftelse på det vi redan vet, vi fokuserar mer på sådant som intresserar oss och som är känt för oss, vi är rädda för det okända och vi är avigt inställda till förändring för at ge några exempel på hur vi påverkar information på mycket subjektiva sätt. Det är rent mänskligt och alltså inte konstigt eller skamligt. Det bara är. Därför kan vi söka andra belägg som ger oss en bredare bild av hur saker och ting är, som vi kan använda tillsammans med vår professionella tysta kunskap när vi ska ta beslut. Detta bör varken ses som hotfullt eller negativt, menar jag. Det är att professionellt sätt att förhålla oss till hur verkligheten och människan är beskaffad.

I skoldebatten kan det se ut som att systematiskt kvalitetsarbete är ett nytt påfund, ett nytt modegrepp, en ny fluga. Men det har funnits på alla skolor jag arbetat på sedan jag blev lärare., om än som något diffust som skedde de sista dagarna i juni varje år. Nu mer pratas det om SKA på ett annorlunda sätt. Och i och med att förhållningssättet till SKA är relativt nytt så är det många skolor och kommuner som inte hittat tillräckligt goda strukturer för att få ut vad de efterfrågar. Igen handlar det om ett handhavande. Och jag tänker att vi måste få vara nya ett tag. Vi måste få chansen att hitta rätt. Att lära oss. Så länge vi lär av det vi gör och försöker göra bättre nästa gång, att det ger bättre information än innan vi arbetade med kvalitetsarbete så här systematiskt och att vi inte identifierat ett bättre sätt att uppnå målet med kvalitetsarbetet så tänker jag att vi måste ge oss chansen att hitta goda vägar framåt. För vad är alternativet? Att inte följa upp sin verksamhet, söka belägg för hur saker är och om vi gör rätt saker och försöka utveckla verksamheten till det bättre med utgångspunkt i ett systematiskt undersökande?

För mig har SKA aktualiserats i och med mitt växande intresse för skolutveckling under åren. När jag började efterfråga sätt att följa utvecklingen av det jag gjorde så hänvisades jag till att ta reda på mer om systematiskt kvalitetsarbete. Och det gjorde jag så klart. Med åren så är det just frågan om huruvida jag gör rätt saker eller ej som har gjort att jag upplever ett stort behov av ett systematiskt kvalitetsarbete i det jag gör. Och efterfrågar det av mina arbetsgivare! Idag arbetar jag med skolutveckling. I min roll som centralt anställd utvecklingslärare samarbetar jag med skolor för att vi ska lyckas nå målen för det utvecklingsområde vi arbetar med. För att vara mer säker på att vi gör rätt saker – att vårt prioriterade utvecklingsområde är det eleverna mest behöver att vi arbetar med – är ett bra genomfört systematiskt kvalitetsarbete en avgörande faktor. Detta har jag själv upplevt upprepade gånger, att kvaliteten på det systematiska kvalitetsarbetet har stor betydelse för hur väl utvecklingsarbetet formas. Tyvärr har jag ännu inte kunnat uppleva om hållbarheten i utvecklingsarbetet påverkas på ett positivt sätt eller ej. Det är svårmätt på grund av de många olika faktorer som spelar in. Men jag hoppas kunna få belägg för hur det är med den saken i framtiden. Så länge förlitar jag mig på de många forskare jag läst som lyfter fram just vikten av att elevernas lärandebehov och alltså den egna skolenhetens data ligger till grund för vilket utvecklingsområde som prioriteras i verksamheten och att det vetenskapliga undersökande förhållningssättet till sin praktik är väsentligt om vi vill att utvecklingsarbetet ska bli framgångsrikt*.

*Är du intresserad av att läsa mer om det så innehåller Skolverkets skrift Forskning för skolan: Att ställa frågor och söka svar – Samarbete för vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samlade belägg för detta.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s