Medbedömningens helvetesgap

Liberalerna vill höja lärarnas status genom att minska elevinflytandet. Samtidigt säger Skolverket att en legitimerad lärare kan vara medbedömare och skriva under betyg där läraren inte har deltagit i undervisning eller planering samt aldrig träffat eleverna. Skolverket menar helt enkelt att det räcker att syna bedömningsunderlaget som den obehöriga läraren visar upp.

Och vi undrar varför läraryrket har låg status…

Det här blir ett mycket långt inlägg eftersom jag å ena sidan vill prata om debatten om lärarnas status och å andra sidan vill grundligt utreda detta med medbedömning, eftersom att hela fenomenet som de presenteras idag är en klockren förklaring till läraryrkets dåliga status. När vi ställer oss frågan varför läraryrket har dålig status kan vi kika på de habrovinklar som görs för att kringgå det som faktiskt inröttats för att höja vår status. Till exempel kravet på legitimation för att få betygssätta. Men, eftersom vi inte har legitimerade lärare så att det räcker så söker vi desperat efter kryphål. Jag kan till exempel, enligt en del argument som figurerar, vara medbedömare i ämnen som jag aldrig ens läst. Och enligt Skolverkets uttalanden i Lärarnas Tidning så behöver jag inte heller ha undervisat i ämnet, träffat eleverna eller tagit del av undervisningen. Varför ska jag då ha legitimaton för att sätta betyg? Kryphål som dessa är det som får lärarnas status att djupdyka!

Jag vill ändå hävda att det aldrig kan vara okej att lärare som aldrig träffat eleverna, inte varit med i planeringen och undervisningen samt inte har behörighet i ämnet, sätter betyg. Resten av detta inlägg kommer att handla om varför jag tycker så. Min förhoppning är att inlägget ska kunna stärka kollegor runt om i landet att ta avstånd och säga nej till medbedömning på dessa premisser. För vår professions skull!

Nej tack – jag har yrkesheder – jag gör inte rättsosäkra bedömningar!

Den som vid myndighetsutövning uppsåtligen eller av oaktsamhet genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften ska dömas för tjänstefel.

Straff: böter eller fängelse i högst två år. Straff för grovt tjänstefel: fängelse lägst sex månader och högst sex år.”

– 20 kap. 1 § BrB

En myndighetsutövning är ett beslut som fattas av en myndighet och som är ett uttryck av makt över en medborgare. Inom skolväsendet räknas bland annat betygssättning och utfärdande av slutbetyg som en myndighetsutövning. Betygsbeslut har ofta rättsverkan för den enskilde individen, till exempel i samband med behörighetsbedömning och urval för högskoleutbildning. Skolverket skriver:

… bedömning av olika slag kan också få livsavgörande konsekvenser för eleven, i form av exempelvis tillträde till högre utbildning eller en negativ självbild.

Med anledning av av de stora konsekvenser som ett betyg kan få för en individ följer också ett stort förtroende och ansvar med uppgiften. Det är således en uppgift som direkt är kopplad till lärares professionalitet och yrkesheder. Sammantaget sätter detta fokus på frågan om vad en rättssäker och professionell bedömning och betygssättning innebär. Inte minst är frågan om rättssäkra bedömnings- och betygssättningsgrunder högaktuell i och med bristen på legitimerade lärare och behovet av att legitimerade agerar medbedömmare till de som undervisar men saknar legitimation. Hur ska ett sådant yrkesutövande se ut för att bedömningen och betygssättningen ska vara rättssäker? Enligt Per Måhl, expert i betygsfrågor, är svaret på frågan att det inte går att göra den processen rättssäker:

“I den bästa av världar, där en grupp lärare samarbetar och har en gemensam syn på betyg och bedömning, KAN betygssättningen fungera även om någon i gruppen är olegitimerad, enligt Per Måhl. Förutsättningen är att medbedömaren handleder personen, skaffar sig någorlunda inblick i vad som händer i klassrummet och själv är behörig i det aktuella ämnet.

— När kravet på behörighet i rätt ämne togs bort sprack dessvärre hela idén om att legitimationen skulle säkra ­betygssättningen, säger han.

– Ur artikel i Lärrnas tidning, 11/11 2015

I Skollagen kan vi bland annat läsa följande om betygssättning:

Betyg ska beslutas av den eller de lärare som bedriver undervisningen vid den tidpunkt när betyg ska sättas. Om läraren eller lärarna inte är legitimerade, ska beslutet fattas tillsammans med en lärare som är legitimerad. Kan dessa inte enas ska betyget beslutas av den legitimerade läraren under förutsättning att han eller hon är behörig att undervisa i det ämne som betyget avser. I annat fall ska betyget beslutas av rektorn.”

Skollagen, 16 §, Beslut om betyg

Och så här skriver Skolverket i några olika texter om bedömning på deras hemsida:

“I lärarens roll ingår att främja, följa och bedöma elevernas kunskapsutveckling på ett medvetet och pedagogiskt sätt. Bedömningarna hänger samman med undervisningen och syftar till att kartlägga och värdera elevernas kunskaper, återkoppla för lärande, synliggöra praktiska kunskaper och utvärdera undervisningen.”

– Skolverket

Bedömningen av en elevs kunskaper i skolan är nära sammankopplad med undervisningen. När bedömning används på ett medvetet och systematiskt sätt, väl integrerad i undervisningen, ges eleven goda förutsättningar för lärande. “

– Skolverket

“Den formativa bedömningen är en del av undervisningen.”

– Skolverket

 

Av ovanstående citat från Skolverket stadgas det tydligt att undervisning och bedömning är tätt sammankopplade. Dessa två går inte att separera. Något som också känns självklart utifrån att formativ bedömning är önskvärd, vilken handlar om att följa elevernas prestationer och finnas med under processen för att stötta och hjälpa dem fram till målet.

Som medbedömmare innebär detta alltså att jag måste få vara med i planering och utförande av undervisningen, som bedömningen ska baseras på. Detta för att försäkra mig om att undervisningen hållit måttet, att eleverna har fått bedömningsgrunderna förklarade för sig och inte minst behöver jag möta varje elev i undervisningssituationer, för att ge eleverna chans att visa vad de kan på olika sätt och genom det få tillräckligt med bedömningsgrunder för att kunna sätta betyg. Motsatta förhållanden skulle innebära att jag får ta del av insamlat material och att bedömningen då ska vila helt på material som eleverna producerat, men deras prestationer som ej resulterar i en produkt är då irrelevant för bedömningen och betygssättningen. Alltså skulle uppsatser, filmer och skriftliga prov vara tillräckligt för att sätta betyg. Detta i en tid då bedömning framhålls som ett redskap för lärande. Och faktum är, att med de riktlinjerna, skulle vi helt kunna plocka bort bedömning och betygssättning ifrån lärarnas arbetsuppgifter och istället låta externa parter stå för denna myndighetsutövning. Då skulle lärarna kunna koncentrera sig på undervisning. Det skulle också lätta både på arbetsbelastningen och den påfrestning som bedömning och betygssättning sätter på den avgörande relationen med elever och vårdnadshavare.

“Lärarnas bedömningar är en del av undervisningen och ett stöd för lärandet. Att tydliggöra hur kunskapskraven används i bedömning och betygssättningen är även det en del av undervisningen. Kunskapskraven vänder sig till lärarna, som har utbildning och erfarenhet för att bedöma elevernas kunskaper.”

– Skolverket

Tyvärr verkar huvudmannen inte ta hänsyn till det omfattande arbete som ligger bakom bedömning och betygssättning, i frågan om medbedömare. Inte heller verkar huvudmännen vilja ta hänsyn till att betygssättning är en myndighetsutövning. Lärare förväntas bedöma elever de aldrig träffat, i ämnen de inte har en enda högskolepoäng i och aldrig har undervisat i, inom ramen för sin redan ansträngda arbetstid utan någon som helst extra ersättning. Jag har en legitimation för att jag är en professionell lärare, men nu vill huvudmännen använda den professionaliteten emot oss genom att kräva att vi utför en oprofessionell handling i legitimationens namn. Låt oss kika på utdraget ur Brottsbalken igen: 

Den som vid myndighetsutövning uppsåtligen eller av oaktsamhet genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften ska dömas för tjänstefel. […]

– 20 kap. 1 § BrB

Vad gäller egentligen för uppgiften betygssättning? Kan det vara möjligt att det enda som krävs är ett urval av dokumentation från en som undervisat utan legitimation? Vad säger i sådana fall detta om betygssättning, om vårt yrkesutövande och om legitimationen? Vad säger det om hur vi ser på en handling som kan få sådana konsekvenser för en annan individ? Och kan vi på allvar i sådana fall fråga oss varför lärares status är så låg?

Sedan första juli 2011 kan lärare bli anmälda till LAN, Lärarnas Ansvarsnämnd, och riskera att förlora sin lärarlegitimation. Oskickligt yrkesutövande, brott i samband med eller utanför yrkesutövningen eller att en lärare på annat vis visat sig mindre lämplig att bedriva undervisning är några av riktlinjerna som framhålls för att få en varning eller att faktiskt förlora sin legitimation. Den frågan jag ställer mig är; om jag agerar medbedömare i ämnen jag aldrig undervisat eller har läst, för elever jag aldrig mött, utifrån ett eller enstaka möten med den undervisande läraren och endast av eleverna producerat material – är det oskickligt yrkesutövande? Vad säger egentligen Lärares yrkesetik?  

”Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning

– vid utvärdering, bedömning och betygssättning vara sakliga och rättvisa och därvid motstå otillbörlig påverkan.

– ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande”

– Lärarnas yrkesetiska råd

Låt oss vända på det. Om det räcker att bedöma elever utifrån färdigproducerat material efter avslutad kurs, utan att jag någonsin mött eleverna och än mindre sett dem i undervisningssituation, kanske i ett ämne jag aldrig tidigare undervisat och aldrig själv läst, varför behöver vi då ha legitimation för att sätta betyg? Vad är det i den ekvationen som räknas som tillräckligt professionellt förfarande för att kräva legitimation? När du gör bedömningar, tycker du att det är tillräcklig information för betygssättning om du utgår endast ifrån elevernas färdigproducerade material, efter avslutad kurs? Eller har undervisningsprocessen relevans för din bedömning?

I Skollagen kan vi också läsa följande:

Den som har beslutat betyget ska på begäran upplysa eleven och elevens vårdnadshavare om skälen för betyget.”

– 17 § , Information om skälen för betyget

I en medbedömmarsituation är det jag som legitimerad lärare som beslutar om betyget eftersom skollagen gör tydligt att om den legitimerade läraren och den olegitimerade undervisande läraren inte är överens om betyget så är det den legitimerade lärarens bedömning som räknas (i de fall den legitimerade läraren har behörighet i ämnet). Så min sista fråga till dig blir; har du nog på fötterna i din roll som medbedömare, för att kunna svara för och stå för skälen till betyget? Har du inte det, då bör du inte skriva under betygen. Det är en fråga om elevernas rättigheter och din yrkesheder – och faktiskt, din rätt att inneha en yrkeslegitimation.

Hur man ger ett A

Hur hjälper vi elever att lyckas?

Elever som inte lyckas i skolan lär sig en sak; att de är misslyckade. Betyg motiverar och hjälper de elever som redan lyckas medan eleverna som misslyckas känner sig ännu mer misslyckade. Rösten i våra huvuden blir högre och högre och tillslut överröstar den allt annat: ”Jag kommer ju ändå aldrig att få högsta betyg, så vad spelar det för roll?” eller ”Jag kommer ju ändå aldrig att få godkänt så varför ska jag ens försöka?”.

Benjamin Zander är dirigent och konstnärlig ledare för ett musikprogram på en gymnasieskola i Boston. Han jobbar aktivt för att tysta den där rösten i elevernas huvuden. Han startar alltid den första lektionen för året med att säga till sina 40 studenter att deras betyg i år kommer att vara A. Det enda kravet för att få detta A är att de ska skriva ett brev inom två veckor, adresserat till Mr Zander, daterat till Maj kommande år, och brevet ska börja med: ”Dear Mr Zander, I got my A because…”. De måste alltså beskriva vem de kommer att bli innan skolårets slut, för att rättfärdiga sitt fantastiska betyg.

”And then I tell them to fall passionately in love with that person their describing in their letter. … When I come to class, the person that I teach is the person they have described in the letter. You see, I only take A – students. ”

När Mr. Zanders får frågan om han sedan brukar sänka sina elevers betyg under året, gör han en intressant jämförelse mellan att ge ett barn sitt namn och att ge eleverna ett betyg:

”We don´t give children a name as an expectation to live up to, we give children a name as a possibility to live in to.”

Zander refererar till att allt omkring oss ändå är påhittat, så varför inte hitta på någonting som får oss att må bra. Det är inte ett konstruktivt sätt för att få saker att fungera han målar upp, men andan i det han säger bör tas tillvara på. Det hela kokar så klart ner till vad vi egentligen betygsätter. Höga förväntningar och tillit till elevernas potential tillsammans med rimliga krav och bedömningar som tydligt är framåtriktade samt visar att det handlar om prestation istället för person. Det är inte enkelt, men det är nödvändigt.

Se 15 minuter med Mr. Zander nedan:

Aldrig en medbedömare!

  • Den 4 februari i år fanns 16 256 olegitimerade lärare på högstadiet och gymnasiet (omräknat till heltidstjänster).

  • Om alla dessa lärare ska ha hjälp att sätta betyg och om hjälpen tar 10 procent av en medbedömares tjänst motsvarar det 1 626 nya legitimerade heltidslärare.

  • Om alla högstadie- och gymnasielärare med pedagogisk högskoleutbildning som i dag arbetar i skolan skulle legitimeras återstår ändå cirka 8 600 olegitimerade. För att hjälpa dem med betygssättningen behövs 860 legitimerade på heltid.

Källa: Legitimations- och utbildningssiffror från Skolverkets databas Siris. Tidsuppskattningen från Ann-Christin Larsson, Lärar­förbundet. Uträkningen är Lärarnas tidnings.

Från och med den första juli i år får olegitimerade lärare inte sätta betyg själva. Och som du ser av informationen ovan så innebär det stora organisatoriska problem för skolan.

I skollagen är det formulerat så att en legitimerad lärare kan hjälpa den olegitimerade läraren med betygssättningen (Lärarnas tidning, Juni 2015), genom att ta del av den undervisande lärarens material och sedan föra en dialog om betygssättningen. Det här kallas många gånger ”medbedömare”. Men det finns stora problem med det här system. Inte minst när det kommer till rättssäkerheten kring denna myndighetsutövning.

Hur bedömning bör gå till har debatterats hett bland undervisande lärare, inte minst sedan Lgr11 kom ut. Vi har vänt och vridit på begreppen ”summativ” och ”formativ” bedömning och generellt pratar vi om hur ett prov som underlag inte riktigt håller måttet. En rättvis bedömning behöver innehålla betydligt fler parametrar än en slutgiltig produkt när processen nåt vägs ände.

Jag gör bedömningar hela tiden. Elever kan vid de mest oväntade tillfällen visa hur de har förstått och kan hantera kunskapen vi eftersträvar. Det kan ske i ett samtal mellan klasskamrater, mellan mig och eleven, i ett handlande och görande. Och då dokumenterar jag att eleven visat att hen förstår och kan använda kunskapen. Men den dokumentationen är långt ifrån tillräckligt för att en annan lärare ska kunna bedöma om denne anser att eleven uppnår kravet eller ej.

Jag är utbildad och legitimerad för att jag anser att det är viktigt att jag genomgått den utbildning som krävs om jag ska ta ansvar över betygssättning. Om jag har en legitimation ska jag kunna klara av att göra professionella bedömningar som är grundade i min undervisning. Att försöka göra professionella och rättssäkra bedömningar utifrån en annan lärares dokumentation av undervisning, det vill jag mena är omöjligt. En sådan handling som vilar på så bristfälligt material menar jag är motsatsen till professionellt.

Till råga på allt så räcker det med att den medbedömande läraren är legitimerad i något ämne. Läraren behöver alltså inte ens ha legitimation och utbildning eller undervisningskunskaper i det ämne som denne förväntas vara ansvarig för betygen i.

Och faktum är att, för att vara medbedömare måste jag också kunna stå för att undervisningen som eleverna fått delta i håller måttet. Det är jag inte beredd att borga för!

Jag undrar; Hur ställer sig elever i dagens skola till att deras betyg eventuellt kommer att ligga i händerna på en lärare som aldrig mött dem i undervisningssituation eller som kanske inte ens är behörig i det ämne de sätter betyg i? Vad säger elevorganisationerna om det här? Hur tänker föräldrar?

Jag kan lova att jag kommer aldrig att gå med på att vara medbedömare på de premisserna! Mitt uppdrag är att hjälpa eleverna att nå målet. Mitt uppdrag är att utföra ett professionellt arbete. Mitt uppdrag är att lägga grunden för elevers lärande och skapa möjligheter för dem att visa vad de lärt sig.

Min chef leder och fördelar arbetet på skolan. Min chef kan alltså beordra mig som legitimerad lärare att vara medbedömare. Samtidigt innebär den ordern att jag kan riskera att tappa min legitimation och bli anmäld till yrkesetiska nämnden. Jag hävdar med styrka att i min profession ligger min lojalitet hos eleverna och jag ska göra det som är bäst för dem. Inom ett yrke som har legitimation och en egen yrkesetisk nämnd är det självklart att jag bär ett eget ansvar för mina handlingar. Jag kan inte slå en elev och sedan försvara mig med att min rektor ska ha beordrat mig att göra det. Jag har ett eget ansvar att göra det som är rätt. Därför kommer jag aldrig att acceptera en beordran om att vara medbedömare med dessa förutsättningar.

Den dagen jag står inför valet att antingen begå ett tjänstefel eller bli av med jobbet, det är den dagen jag slutar som lärare!

Det finns en massa saker som jag skulle räkna upp, som skulle bli bisarra och ohanterliga bieffekter av att organisera medbedömande på det här sättet. Men det faktum att det inte blir en rättssäker myndighetsutövning som påverkar alla barns framtid borde räcka som skäl!

Det finns mycket att säga om lärarlegitimationen. Reformen har sina hål som behöver lagas. Men det här är inte ett av dem! Här sitter problemet inte i legitimationen, även om just den reformen satt spotlights på tvivelaktigheter i skolorganisationen. Obehöriga lärare har under många år tillåtits utföra den myndighetsutövning det innebär att sätta betyg. En handling som får stora konsekvenser för alla barns framtid och som alltså på alla sätt borde kvalitétsgaranterats från början. Vi måste bota sjukdomen, inte symptomen! Och att lappa och laga på det här sättet, att ta en dålig situation och göra den sämre, det är inte acceptabelt.

Endast betygen legitimerar betygen

Alliansen är överens, vinner de valet blir det betyg från fjärde klass. Jag har skrivit mycket om betyg innan. Många andra har skrivit och skriver om det nu. Det råder betygshets.Finns det något nytt att säga i ämnet eller är det uttjatat?

”- Det ger ett ökat resultatfokus i skolarbetet som är viktigt, säger utbildningsminister Jan Björklund.”

Citatet är plockat ur artikeln som SvD skrev när Alliansen släppte sitt recept för att utveckla skolan. Jag tycker att det på ett mycket tydligt sätt belyser hur fundamentalt olika jag och herr Utbildningsminister prioriterar. Resultat är viktigt, men det ska fasiken inte vara fokus i en organisation som handlar om att lära! Om det ska vara en god lärmiljö måste processen vara i fokus. Visst, självklart måste processen leda till önskat resultat MEN med resultatfokus blir mekanisk räkning viktigare än förståelsen. Det är inte en skola jag vill arbeta i!

”Hur ska vi kunna ge stöd till eleverna om vi inte vet vilka som behöver det?”

En populär motivering av betygsivrare. Problemet är bara argumentet inte håller. Lärarna vet vilka som behöver stöd. Många gånger redan i förskoleklass. Men de kan skrika sig hesa utan att bli lyssnade på – tills betygen kommer. När det blir dags för betyg får de frågan ”Varför har du inte sagt något? Varför har du inte gjort något?”. Det är faktiskt sorgligt hur vanligt detta är. Och den än mer sorgliga konsekvensen är hur det drabbar eleverna som inte får den hjälp de har rätt till. Problemet ligger inte i att lärarna inte vet vilka som behöver stödet utan i att de som ska fördela resurserna inte tar lärarna på allvar förrän det blir en betygsvarning.

Betygen är således det enda som fungerar som garant för betyg. Betyg för betygens skull, liksom.

Oftast i betygsdebatten hävdas det att betygsmotståndare är emot uppföljning och dokumentation. Så tror jag inte att det generellt är. Diagnostisering känns som ett helt naturligt inslag i en verksamhet som ska hjälpa utvecklingen framåt. Att ta reda på var en elev ligger, ta hjälp av diagnoser för att utvärdera och se att ens bedömning stämmer och att utifrån resultaten ta vidare steg i utvecklingen är inte bara bra utan nödvändigt. Problemet är bara att betyg inte är ett bra instrument för det. Ett betyg kommer i slutet av en årskurs, det är alltså ganska slutgiltigt, och det kommer en gång per lärår. Det ger heller ingen information om hur en elev kan arbeta eller hur skolan kan stötta eleven att komma framåt. Den mycket slutgiltiga prägeln som ligger över betyg gör också att många elever pluggar för betygets skull, vilket ger uppenbara problem för en skola som ska ha lärande i fokus.

Men i en #Björklundsskola som ska ha resultatfokus blir kanske de annars uppenbara problemen inte så uppenbara. 

Det finns forskning som pekar på andra problem med betyg:

Betyg hjälper de redan starka men stjälper de svaga. (ca 7.40 in i inslaget)

…visar också att feedback är ett effektivt pedagogiskt redskap för lärare att påverka elevers kunskapsutveckling, men att just betyg, enligt de evidensbaserade studier som finns, kan ha en avsevärd negativ effekt för lärandet.”

Och inte ens PISA (som politikerna så gärna hänvisar till annars) visar inga samband mellan betyg och bättre resultat.

Vi får inte glömma att betyg har olika syften. Betyg är ett sorteringsinstrument. Betyg är ett kapitalsystem. Ju högre betyg du har desto högre kapital har du och ju högre kapital du har desto större blir din valfrihet när du ska välja fortsatt utbildning. Har du ett dåligt betygskapital kommer du att stängas ute från en del utbildningar. Och i en värld där ens framtid utmålas hänga på vår utbildning blir det mycket problematiskt att få ett lågt betyg. Dina möjligheter och där med dina friheter minskas. Med betyg sorteras agnarna från vetet och bara de med högsta betyg får tillgång till de högsta statusutbildningarna och de mest välbetalda jobben. Helt klart ett verktyg för eliten.

Med ett syfte att sortera blir det löjligt att låtsas, ja rent hycklande, som att vi vill att alla ska få högsta betyg. Det blir som med arbetslösheten och nairu-kurvan – vi behöver en viss arbetslöshet för att systemet ska gå runt. Ändå låter det som att vi vill att alla ska ha jobb hela tiden. Om alla skulle ha högsta betyg skulle hela tanken med betygssystemet falla. Bara det gör att betyg går fetbort! En lärande miljö ska andas samma möjlighet för alla att nå toppen, inte i sig själv, i sin egen struktur, bygga på att en del lyckas sämre än andra.

De negativa effekterna av betygen gör att det helt enkelt inte är värt att ha kvar betyg. Det handlar inte om en ovilja att utvärdera, diagnostisera och följa upp – det handlar om att betyg är ett dåligt system i en lärande miljö. De finns betydligt bättre sätt som inte har samma negativa effekter som betyg har. Vissa kallar det systematiskt kvalitétsarbete. Och jag menar HALLÅ, vad tror ni att lärarna gör varje dag egentligen?

IMG_4535

 

Låt oss göra om och göra rätt! Låt oss hitta ett bättre system! Låt oss blicka framåt istället för att försöka försvara något som inte är det bästa vi kan. Betyg var det bästa vi kunde förut. Bra så. Vad är det bästa vi kan idag?

En skola med betyg i fyran är inte en skola jag vill sätta mina barn i! Blir det betyg i fyran, då går jag under jorden!

IMG_4246

frokenann_logo3