Hjärtliga tack och lycka till

ballonger

I dag hade vi skolavslutning. I dag var sista dagen jag var lärare till mina härliga ettor. Nästa år får de en ny ”fröken”. De hoppas att hen inte ska vara för sträng. Jag hoppas att det blir en man, för omväxlings skull liksom.

Det är vemodigt och jag känner mig minst sagt lite tom, så här med ett ben kvar och ett ben som redan lämnat. En av de största momenten under året har varit att klassen skrev tal som de sedan höll för föräldrarna under vår öppet hus-kväll. Det är ett minne jag kommer att bära med mig för livet. En resa där jag fått följa eleverna som peppat sig själva och varandra att våga. Och jag fick minsann lära mig att man inte måste vara stor för att vara modig och våga kliva utanför sin box. Vilka framsteg!

(Detta projekt är inspirerat av Årstaskolans projekt Tala som Ted. Jag har även använt deras lärarhandledning.)

För att hedra elevernas mod och arbete skrev jag ett tal som jag höll för dem och föräldrarna i dag. Det gick så här:

Till klass 1B

Vet ni hur det känns att ta emot 28 förstaklassare tillsammans med sina föräldrar första dagen i skolan?Vet ni hur det känns att höra eleverna säga “Men varför firar vi att det ska vara lov, kan vi inte fira när vi börjar i skolan istället?”
Vet ni hur det känns att få vara klasslärare för 1B?

Det vet jag!

Jag minns det som i går. Ni stod och tränade på sommarlovssången i musiksalen, bara några dagar innan skolavslutningen. Jag smög in och lyssnade och väntade. Alla andra sexåringars små fötter smattrade iväg genom dörren. Ni stannade precis framför mig och jag berättade att jag skulle bli er nya lärare. Ni undrade vad min favoritfärg var.

Jag har haft ett fantastiskt år tillsammans med er! Vi har övat på talsorter, klockan, talfamiljer, om vattnets faser, hur klassråd går till, olika sätt att turas om att tala, samarbete, visa hänsyn, lösa konflikter, leka gemensamma lekar med olika kompisar, bokstäver, vokaler, läsa och mycket, mycket mer.

Varje dag har ni lärt mig något nytt. Som att man inte behöver vara vuxen för att vara modig och våga tala inför publik. Att ni kan själva, bara ni får chans att visa det. Att vi vuxna ofta missar hur kloka ni är för att vi är fullt upptagna med att begränsa er.

Här inne sitter blivande nobelpristagare, framtida lärare, kärnfysiker, bilmekaniker, läkare och sociala entreprenörer. Låt ingen hindra dig! Låt ingen säga att du inte kan, att det inte går!

När ni vinner era diamantbollar, Oscarsstatyetter och nobelpris – när ni når era drömmar oavsett vilka de är – då hoppas jag att ni skänker er gamla fröken en tanke.

Jag är så glad att jag fått detta år tillsammans med just dig och jag hoppas att, om inget annat, så kommer du ihåg att du är fantastisk precis som du är och att du kan klara vad som helst, bara du är beredda att kämpa för det. Alla misslyckanden är lärdomar, alla lärdomar kommer av att våga ta risker – risken att misslyckas. Så våga, men våga klokt, och vet att på andra sidan varje satsning finns ny kunskap.

Tack för ett fantastiskt år. Tack för allt ni gett. Tack för att ni är ni.
Tack för att ni lyssnade.

Gör en fantastisk sommar nu alla. Njut. Läs. Simma. Vila. Ha kul!
Vi ses i höst, i nya sammanhang och med nya spännande utmaningar.

P.s.
Kanske skriver jag lite på bloggen i sommar också, om andan faller på. Kanske främst under Almedalsveckan, dit jag åker för tredje året i rad tillsammans med #skolvårens mobila team. Kanske ses vi där?
D.s.

IMG_6873

Skarp läge i skolan

Ny läroplan. Ny skollag. Nytt betygssystem.

Det är tufft i skolan på fler än ett sätt i dagsläget. I dag tänker jag mest på eleverna.

Nu mer skall eleverna bedömas med betyget A-F, där F är underkänt och A briljant (och näst intill ouppnåeligt). I dag har jag suttit och lyssnat på beskrivningar av hur detta skall fungera och läget är skarpt, men allt annat än klart.

I princip kan vi konstatera att om du som elev vill ha betyget A i ett ämne, låt oss säga No, då måste du ha betyget A i alla underkurser. Det vill säga att om du läser Universum som en kurs och får E på denna kurs men har haft A i de tre kurserna innan så kommer ditt slutgiltiga betyg i Fysik/No att vara E.
Det finns säkert en massa åsikter om huruvida detta är rätt eller inte men det vi i alla fall kan konstatera är att det är MYCKET skarpt läge för våra barn! Nu gäller det liksom att hålla sig på topp hela tiden, annars kan man riskera att få underkänt. För om du har tre A och ett F i en kurs så kommer ditt slutgiltiga betyg att vara just F och alltså underkänt.

Under implementeringsmötet i dag pratade vi mycket om att jobba med de lokala pedagogiska planeringarna (LPP:er). En del av detta jobb är att kommunen skall försöka fördela ut vad man bör jobba med i vilken årskurs. På så sätt kan vi få en större jämlikhet i utbildningen och vi kan underlätta flytter mellan skolor. Det blir lite mer rättssäkert. Men arbetet skall endast ses som vägledande – inte bindande. Vi har ju vår proffesionalitet i detta också, där det ingår att vi kan göra egna bedömningar för vad som passar att ta upp när och hur med just den klass man har.

Vi pratade också i och med detta om stoffträngsel och om svårigheten att hinna med allt i alla årskurser. Som jag tolkar det, och som vi lokalt på skolan har diskuterat många gånger, så blir det svårt att beröra alla kunskapsområden (centralt innehåll) i alla årskurser. Därför kanske man jobbar med ex. rymden i 2:an och sedan historia specifikt i 3:an o.s.v. Detta tänker jag blir liknande även upp i åldrarna, att man har ett behov av att ”beta av” vissa områden för att hinna med allt. Men här dyker ett ganska stort problem upp:

Om man har exempelvis D i naturkunskapsämnena i åttan, kan man då höja sitt betyg och få ett A som slutbetyg i dessa ämnen i 9:an. Är det möjligt? Jag menar, om det nu är så att man skall ha A i allt inom området för att få A på kursen, kan man verkligen jobba upp betygen till 9:an om man inte behandlar samma ämnen? Har en elev som fick D på området rymden visat att denne klarar förstår och kan hantera alla förmågor inom detta kunskapsområde på en A-nivå bara för att denne visar en A-nivå på kroppen i nian? Detta är allt annat ön enkelt!

På universitet har man använt sig av Bolognasystemet (A-F-betyg) ett tag. Här kan vi hitta en modell som fungerar för betygsättning vid den hör formen av betyg. Bland annat på Mittuniversitetet där jag studerat de senaste 3,5 åren. Där är det helt omöjligt för mig att få ett högre helhetsbetyg på kursen än det absolut lägsta betyget jag har på en av delkurserna. Har jag 3 A och ett F så blir jag underkänd på hela kursen. Dock erbjuds jag chans att göra om den här kursen, eller tentera på nytt i kursen, men jag kan inte höja ett F till något annat än ett C genom att göra om redovisningsmaterialet (tentan, uppsatsen, presentationen eller liknande). Om jag dock väljer att svälja mitt F och att istället göra om hela kursen har jag chans att höja betyget. Är det så här det skall bli för våra yngre elever framöver? Jag kan ärligt talat inte se något annat sätt. Det gäller verkligen för våra elever att ligga på topp hela tiden. En dålig vecka? Sjuk en längre tid? Dålig dag på redovisningsdagen? Glöm det!

Det som också slår mig är att om det är så här grundskolan nu mer skall jobba, hur skall vi skapa möjligheter för elever att göra om en kurs? Skall vi erbjuda sommarkurser? Eller skall vi lärare, under det som i dag är ett mycket pressat schema, hitta tiden att hjälpa eleverna att göra om de kurser de testat eller inte lyckats med. Tänk er; 30 elever i en klass med massor av olika kurser. Någon elev behöver ta igen den där kursen för på grund av sjukdom, en annan måste ta igen den andra kursen på grund av något annat och så vidare. Plötsligt blev de individuella behoven något mer komplicerat att bemöta. (Som att det inte var tillräckligt svårt ändå med 30 elever på en lärare.)

Det har varit mycket ståhej på grund av de nya reglerna kring ledighet från skolan. Vi lärare och rektorer målas som vanligt ut som monster som inte unnar våra elever lite ledig tid med avkoppling. Hur kan vi neka familjen tid tillsammans? Jag skulle vilja försöka sätta det i lite perspektiv. En elev som är borta i 2-4 veckor kan faktiskt missa en hel kurs. Och för varje elev som missar en kurs eller som på grund av att denna missat delar av kursen inte klarar kursen måste vi nu skapa nya tillfällen för eleven att ta igen detta. Det är inte helt enkelt. Det är organisatoriskt sett jäkligt svårlöst! Var skall jag hitta tiden till det? Och det är inte så enkelt som att de kan lära sig det hemma. Det skall vara licensierade lärare som gör bedömningen och den måste göras på tydliga grunder. För det krävs det att läraren varit med eleven och sett vad den kan eller inte kan. Och då bedömningar skall vara formativa och inte bara summativa räcker inte endast en tenta för en sådan bedömning. Vi måste vara delaktiga i processen. Vi måste få se vad eleven kan under de lektioner vi noggrant planerat och format för att de skall ge oss den information det krävs att vi skall ha.

Så jag tycker att vi skall sluta klandra skolan för att de inte vill stå ansvariga när en elev inte når ”målen”/kunskapskraven och får dåliga betyg. Det är inte skolans fel att semestern ansågs vara viktigare. Jag tycker att det är dags att ge skolan cred för att de tar sitt uppdrag på största möjliga allvar istället för att kritisera dem och alltid titta på saker ur eget valt perspektiv! Nu är det skarpt läge! Rätt eller fel – det kan både du som förälder eller jag som lärare tycka vad vi vill om, men LGR11 är här, den nya skollagen är här, och den skall vi följa! Det är lag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,