Digitalisering av skolan känns SÅ 2013

Det kan inte vara bara jag som känner mig så otroligt less på allt snack om digitaliseringen av skolan. Som ruttnat på snack om mobiltelefoner eller inte, för lite verktyg och utbildning för vi har inte råd kontra alldeles för många verktyg och för mycket utbildning som bara bidrar till att företag gör sig hackor på skolan. Snacket om flippat klassrum, lärplattformar, appar, GAFE, iTunes U och beebots. Det är inte det här det handlar om.

Det handlar om lärarna – dig och mig – och vad vi gör i vår undervisningen kopplat till syftet med densamma.

Att vi varit bra på att kasta ut digitala verktyg i svensk skola, men betydligt sämre på att använda så att de höjer resultaten, har stått klart länge nu. Vi vet att det vi egentligen talar om är de pedagogiska möjligheter som skapas med den digitala tekniken; kommunikation bortom tid och rum, fler varianter för interaktion och direktrespons i undervisningen, möjligheter till riktade insatser utifrån individuella behov och göra skolan mer inkluderande, med mycket mera. Ändå fortsätter diskursen om den svenska skolans digitalisering att utgå ifrån, ja just det, digitaliseringen. När den bör utgå ifrån behoven och det självklara i att använda rätt verktyg för att lösa utmaningarna vi har.

Det är också viktigt att prata om digitaliseringen, men det är en bifråga som med sin greppbara enkelhet får stå som kraftfält runt de mer svårkommunicerade faktorerna. Vi gör det lätt för oss. Det är bekvämt. Men det är också kontraproduktivt.

Spisen är viktig för att eleverna ska kunna ha hemkunskap.
Gitarren och mikrofonen är en förutsättning för att nå kunskapskraven i musik.
Fotbollar och stafflier är andra verktyg vi inte för långdragna allmänna debatter om, men som är viktiga verktyg för att eleverna ska lyckas i skolan.
Vi pratar inte om spisen, gitarren, mikrofonen, fotbollarna eller stafflierna i den breda debatten. Vi pratar om förmågan att hantera och lösa praktiska situationer i hemmet, om förmågan att spela och sjunga i olika musikaliska former och genrer och om förmågan att röra sig allsidigt i olika fysiska sammanhang. Där är verktygen viktiga, precis som papper, pennor, linjaler, klädhängare, kopiatorer, läromedel, borrmaskinen, lärplattor och datorer. Men det är bara intressant att prata om med utgångspunkt i det faktiska lärandet vi vill ska ske.

Nästa gång jag ska gå på en föreläsning hoppas jag att den heter ”Så får du mer tid till autentiska frågor i undervisningen” istället för ”Så flippar du ditt klassrum”. Jag hoppas att föreläsningen snarare heter ”Så höjde vi resultaten” än ”Så digitaliserade vi skolan”. Jag hoppas att IKT-pedagoger byts ut mot utvecklingspedagoger och att ”Digital strategi” döps om till ”Strategi för framgång”.

Lite #VarförDigitalisering helt enkelt.

Led IKT-satsningar istället för att utbilda i verktygen

Läste en morgon en rad tweets från Danny Stacey (@Roslagslinks) som handlade om digital kunskap och ledarskap. I det sista tweetet funderade han kring något som jag själv har brottats – och brottas – med det senaste året:

”Vi kanske måste fundera på hur vi leda IKT-satsningar, inte på utbildningar i verktygen”

Världsbäst på att dela ut datorer – sämst på att använda dem” skrek en SvD-artikel i bakvattnet av Digitaliseringskommissionens rapport om bland annat digitaliseringen av skolan. Och när jag ser mig om blir jag inte förvånad. Kolla till exempel på den breda lärplattor-dialogen i skolkretsar. Min bild är att den till mestadels bestått av (och ännu består, om än till mindre del) en massa app-tipsande. Helt enkelt av appagogik.

Jag har lagt många timmar och långa samtal på att försöka förklara varför vi inte ska börja i app-änden. Varför vi inte ska börja med att hålla workshops i hur vissa appar används. Varför vi bör börja med syftet, vad vi ska med det till, vilket mål vi vill nå. Men jag lyckas sällan göra mig förstådd, om det inte är redan frälsta jag talar med.

Ett ofta förekommande motargument, när jag säger att vi inte ska ha appar som utgångspunkt, är ”Men det kan vara en inkörsport, det är bra att börja där.”. Men jag håller inte med. Jag tror att det faktum att vi haft den inställningen gör att vi inte kommit vidare.

Jag har försökt rita en förklaringsmodell över hur jag resonerar i den här frågan, där jag använder matematikundervisning som en liknelse. Det kanske inte funkar fullt ut, men för att ge en förståelse för vad jag menar tror jag att det fungerar. Jag ska försöka förklara mitt resonemang med hjälp av modellen här.

Namnlöst_7

Figuren ovan är ett sätt för mig att försöka beskriva undervisning i matematik. Den högra figuren, den upp- och nervända pyramiden, handlar om absoluta grunder i matematik som alla måste igenom för att kunna förstå hur matematik fungerar. Det kan handla om begrepp, symboler och liknande. Det är grundkursen – förförståelsen som behövs för att kunna sätta igång och arbeta uträkningar.

Figuren till vänster beskriver matematikutvecklingen i tre steg. Längst ner, som en bas, har du positionssystemet, tiobasen och sådant som gör att vi förstår vår talrad och kan lära oss räkna. I mitten har vi de rena räkneoperationerna, 1+1=2 o.s.v. Och högst upp hamnar du om du kan alla delarna under och kan använda dem tillsammans på ett sätt som visar att du förstår matematiken. Du kan alltså både utföra räkneoperationen och förklara varför du gör som du gör och varför svaret blir vad det blir.

Om vi kikar på dessa figurer kan vi se att en del barn har hoppat direkt in på mellan-leveln i den vänstra pyramiden. De har alltså både hoppat över hela den högra grunden och grunden i den vänstra pyramiden. De utför räkneoperationer men är kan inte alls förklara varför 1+1 blir 2, det bara är så och de kan inte alla begrepp de behöver. En del barn vandrar igenom den högra pyramiden och får med sig den förförståelse de behöver men så hoppar de direkt till mellan-leveln i den vänstra pyramiden (se nedan). Båda dessa scenarion betyder att eleverna inte kommer att komma upp till den högsta leveln, om de inte backar tillbaka och ser till att få med sig det de missat.

Namnlöst_6

Så här vill jag påstå att det ofta fungerar med ex. lärplattor i skolan (eller generellt digital teknik). Här skulle då den högra pyramiden, den som handlar om tillräcklig förförståelse, handla om det digitala språket och de bsoluta grunderna för handhavandet av en lärplatta. Jag brukar säga att det är ett eget språk. Ungefär som att alla som växt upp med cd-spelare, teve- och video-apparater, med alla dess fjärrkontroller, ofta utan ansträgning kan lokalisera på- och avknappen så kan de som är vana användare av digital teknik snabbt lokalisera sig i menyer och knappar i både mjuk- och hårdvara även om de byter plattform. Det är mycket svårare för en ovan användare och det beror på att digital teknik har ett språk som en van användare har avkodat men en ovan användare har svårt att ”läsa”. Precis som med vilket språk som helst. Och det är vad den högra pyramiden handlar om.

Namnlöst_4

Den vänstra pyramiden bygger sin grund på mål och mening. Att använda digitala ”verktyg” är inte ett mål i sig, det grundar sig alltid på behov och syfte med användningen. Precis som med vad som helst. Ta träslöjd till exempel. Om jag ska bygga ett fågelbo i trä så ska jag inte använda en dator, då plockar jag fram hammaren och sågen. Men om jag ska publicera en text så kommer jag inte att plocka fram hammaren och sågen. Och om vi pratar om undervisningen i träslöjd måste vi gräva mer efter syftet, för syftet kan aldrig vara att bygga ett fågelbo. Vad ska eleven lära sig genom den processen? Varför lär sig eleven det just i träslöjden? Varför ska vi använda hammare och såg? Vad är syftet?

I mitten på den vänstra lärplattspyramiden har vi appar. Appar behövs för att kunna använda lärplattan. Det är ju faktiskt apparna som gör att lärplattan blir något att använda. Och högst upp har vi leveln där vi börjat baka ihop all kunskap vi har och kan använda kunskapen, förstå kunskapen samt sätta samman all kunskap.

Jag vill mena att det ligger i oss som människor att vilja börja på mitten-leveln. Ofta tvingas vi dock ta oss igenom processer i den högra pyramiden för att kunna ta oss till nivå två i den vänstra, men ofta hoppar vi också spontant över grundleveln i den vänstra. Att lära sig räkna från 0 till 100 och 1+1 är mycket enklare än att förstå positionssystemet. Men det betyder inte att positionssystemet är en ”högre och mer avancerad” level. Att hoppa rakt in i massa appar är kanske mycket enklare än att göra den flipp i kunskapssyn som behövs i grundleveln, men det betyder inte att det den tankeflippen är mer avancerad. Och om vi inte får med oss grundleveln, då kommer vi aldrig att levla upp till den tredje leveln. Då kommer vi att sitta på högstadiematten och inte förstå någonting, för plötsligt kommer massa nytt stoff som bygger på grundleveln, som vi valt att hoppa över. Bara för att det är jobbigt betyder det inte att vi kan hoppa över det, för då kommer det som först verkade vara enkelt att bli mycket jobbigt.

Namnlöst_3

Jag tror att vi gärna börjar i mitten för att det är handfast, ganska praktiskt, synligt och därför upplevs det som enklare. Och har vi väl börjat på mittenleveln så kommer vi ju heller inte att förstå att vi egentligen inte kan den leveln, eftersom vi inte förstår att det ligger mer bakom kunnandet än endast görandet. Först när vi försöker ta oss an den högsta leveln kommer vi att märka att vi inte förstår. Då kommer vi förstå att vi missat något. Och det är klart att vi kan hoppa tillbaka till grunden igen då – det är aldrig för sent – men det är varken speciellt effektivt eller lätt. För att träna positionssystemet med siffrorna 1-10 är ofta jobbigt för den som anser sig kunna räkna multiplikation med hundratal.

Att lära sig till exempel några matteappar och svenskaappar är ungefär som att leva kvar i världen av läromedelsböcker. Det blir lite som att gå på en mässa och hitta en bok du ser att du kan använda för ett specifikt tillfälle. I bästa fall använder du boken då du tänkt använda den och sedan ställs den tillbaka i hyllan. I värsta fall blir boken en i mängden böcker du tänkt att du ska använda så du ställer den på hyllan och där får den stå och damma. Men i det här fallet är boken ersatt av en app och lärplattan blir en dyr pryl som inte utnyttjas i sin fulla potential. Du öppnar inte upp för alla möjligheter en lärplatta erbjuder eleverna, dig och undervisningssituationen/lärsituationen. Din undervisning får ingen fördjupning. Du har endast gett ”läroboken” en snyggare förpackning och sparat på lite fysiskt utrymme.

Så länge den digitala diskursen i skolan fortsätter att övervägande handla om ”appar” kommer vi att få leva med att vi är bäst i världen på att dela ut digital teknik men sämst på att använda dem. Så länge vi envisas med att fortsätta hoppa över grundnivåerna så kommer vi inte att effektivisera vår väg till digitalisering. Precis som Danny skrev i sitt tweet så måste vi ”fundera på hur vi leda IKT-satsningar, inte på utbildningar i verktygen”. Det måste finnas ett starkt ledarskap som lyser upp vägen och leder in på rätt spår! Någon som hjälper oss att se vad vi missar, vilka levlar vi hoppat över och visar oss vad vi behöver för att kunna levla upp till högsta nivån. 

Namnlöst_2

 

frokenann_logo3

 

 

 

 

 

* Levlarna i pyramiderna är inte statiska, vi rör oss så klart mellan olika levlar hela tiden, inte minst då vi lär oss bitar av olika ”ämnen” i taget. 

Lärande möjligheter med IKT

Det talas om möjligheterna med IKT i undervisningen. Om att IKT inte bara är ”verktyg”, att IKT är pedagogik och att IKT inte bör lyftas ut som en separat del för att det ska ingå naturligt i lärprocessen. Men jag vill mena att det är mycket viktigt att vi kan berätta vad de här möjligheterna vi pratar om är för något. Och efter att ha fått chans att föra samtal med kollegor i det utvidgade kollegiet, efter att ha läst en massa både bloggar, rapporter och böcker känner jag nu att jag äntligen kan formulera lite svar på alla frågor jag burit på. Svar jag kunnat forma för att det råder en fantastisk delandekultur i och runt den svenska skolan, där människor är villiga att dela med sig av sina tankar så att andra kan få ta med sig dem som klivstenar. Därför vill jag nu dela mina tankar med alla som vill ta del av dem. Så låt oss synliggöra och tala om möjligheterna. Här är mitt svar på frågan ”Varför IKT?”.

”Ny teknik har förändrat synen på kunskap och skolans roll som kunskapsförmedlare. Infrastrukturen för hur information sprids och hur vi kommunicerar med varandra har helt ritats om och kunskap finns tillgängligt överallt för alla hela tiden. Den digitala tekniken har öppnat upp för en mer aktiv lärandeprocess. När de flesta endast varit konsumenter av kunskap kan nu alla bli producenter av kunskap. Det finns inte längre några begränsningar för hur vi lär, var vi lär, när vi lär och av vem eller vilka vi lär. Detta ställer nya krav på skolan. 

Teknik är integrerat i samhället och något vi jobbar i, på och med. I skolan ska tekniken vara en naturlig del i all undervisning. Skolan ska skapa möjligheter för eleverna att lära sig delta i samhället och skapa möjligheter för elever att var aktiva medskapare av samhället. För att uppnå detta ska digital kompetens vara integrerat i samtliga ämnen i skolan.”  (Vision jag arbetat fram tillsammans med kollegor.)

För att ta vara på de pedagogiska möjligheterna, fördjupningen, som IKT ger lärprocesserna behöver vi göra en mental flipp. Vi behöver förändra vår kunskapssyn. När de flesta tidigare endast kunnat vara konsument av kunskap så möjliggör IKT att vi blir producent av kunskap. Det handlar om ett demokratiserad lärprocess och ett samskapande som genom IKT möjliggjorts på sätt som inte existerat innan.

Möjligheterna, eller förlängningen, menar jag alltså handlar om att gå från att endast vara konsument till att även bli producent. 

Vidare vill jag tala om sjuorna :

IKTbild

Digital teknik skapar stora möjligheter att skapa en mer levande undervisning genom att låta eleverna interagera mer. Skapa realtidsformulär, frågesporter med mer och gör snabba undersökningar för att utveckla din undervisning med ”Exit ticets” innan eleverna lämnar klassrummet.

Med IKT blir du producent. Du kan skapa eget material, skapa nya tjänster, skapa nya möjligheter – tillsammans med andra. När du tidigare slog i uppslagsverket för att ta in information kan du idag vara medskapare av uppslagsverket (Wikipedia/WikiMini). Ett annat exempel är ASL (Att Skriva sig till Läsning). En metod vars kärna utgår från att du själv börjar göra, skapa, producera, egna texter och lär dig läsa genom det. Istället för att endast konsumera (läsa) andras, redan färdiga, texter.

Publicera och skapa Viktigt på riktigt! Något av det första en lärarstudent lär sig är att skapa uppgifter som är viktiga för eleverna. Om eleverna ska skriva en text är det viktigt att det finns en mottagare. Varför ska vi skriva en text som ingen kommer att läsa? Varför ska vi svara på frågor som frågeställaren redan vet svaret på? Låt eleverna publicera sina texter, sina spel, sina projekt och visa upp för världen. Ha klassblogg för kommunikation med föräldrar men även för kommunikation med omvärlden. Få respons och låt andra uppleva ditt material.

Även sätten vi konsumerar kunskap på och spelreglerna för denna konsumtion har förändrats. Kunskapen är friare än någonsin, mer lättillgänglig än någonsin – kunskap är på rea. Din teve vill inte fungera – googla. Chansen är stor att du hittar en youtube-video som visar hur du ska göra, eller en forumtråd där andra som haft samma problem och löst det beskriver hur du ska gå till väga. Du behöver heller inte köpa dyra uppslagsverk länge – kunskapen finns fri på internet. Men det betyder också att det ställs långt många fler krav på hur vi konsumerar kunskapen. Vi måste sortera, analysera, djupanalysera, lära oss att stänka av och lära oss regler för vad vi får använda, hur vi får använda det och hur vi ska bete oss på nätet. I ett informationssamhälle, i ett kunskapssamhälle, i ett samhälle med alla dessa nya möjligheter finns det många förmågor vi måste lyckas slipa fram. Här är förmågor jag menar är extra viktiga att utveckla för att klara av att leva i ett samhälle med dessa möjligheter. Förmågor jag vill mena ingår för att bli digitalt kompetent:

  • Analytisk förmåga – vi måste bli bra på att se samband, kunna generalisera och göra djupanalyser, Exempelvis när vi läser forskning, för att se om metoden verkligen mäter det den säger sig mäta för att kunna bedöma om resultatet är pålitligt och/eller relevant.
  • Tolkningsförmåga – vi måste kunna tolka texter, tal och ljud och blir riktigt bra på att ”läsa mellan raderna” i all typ av kommunikation. Inte minst för att upptäcka när ett bra övergripande budskap säljer in metoder som är ytterst tveksamma.
  • Förmågan att hantera information – här innefattas sortering, källkritik, regler för publicering etc.
  • Avkodningsförmåga – här handlar det inte bara om avkodning av text utan om en generaliserbar förmåga som gör att vi kan koda av nya situationer, koda av förhållningssätt och dolda strukturer för olika forum. Det handlar också om att kunna koda av olika ”språk”. Jag brukar säga att hanteringen av teknik handlar om att kunna språket. De som sysslat med sina walkmen, samtliga teve-, video- och dekoderdosor och tevespel med mer har ofta lättare att lära sig hantera en ny mobiltelefon eller annan ny teknisk utrustning. Det beror på att de är vana språket som tekniken använder. Språket handlar både om synliga saker som ex. hur en avstägningsknapp oftast ser ut till mer dolda strukturer som var knappen oftast är placerad.
  • Problemlösningsförmåga – för att lösa nya situationer och nya problem på ett bra sätt. Och för att kunna identifiera problem i samhället och hjälpa till att lösa dem.
  • Utvecklingsförmåga/Anpassningsförmåga – denna skulle också kunna kallas för lösningsfokus. Viljan att utvecklas och hänga med är mycket viktig. Även om man inte vill använda nya tjänster eller ny teknik så behöver det finnas en vilja av att hänga med. Annars kommer man att hamna på efterkälken. Om inte annat för att lösa hur du ska slippa använda det du inte vill använda…
  • Förmågan att arbeta undersökande – ett undersökande arbetssätt då du måste ta fler aktiva val, lösa problem du dyer på, kunna välja det bästa sättet att göra något på etc.
  • Kommunikativ förmåga – att tala (med både orden och kroppen), att lyssna och att skriva är oerhört viktiga delar i ett samhälle där informationen svämmar över. Vill du nå igenom bruset så är det bäst att utveckla en riktigt bra kommunikativ förmåga!
  • Prioriteringsförmåga – när ska du göra vad? Vad ska du göra först? Vad kan du skita i? Vad måste du göra? Ständigt uppkopplad, ständigt nåbar – det är bäst du lär dig att prioritera!
  • Netikett – social förmåga med fokus på skrift, forumdeltagande, sociala plattformar och debatter.
  • Marknadsföringsförmåga – förmågan att marknadsföra sig själv, sitt företag etc. genom design och anpassade texter.
  • Uppfinningsrikedom – vara kreativ och kunna skapa produkter och tjänster som samhället har behov av, inte minst för att underlätta sitt eget liv.

Kommunicera – Vygotskij kunde aldrig ana… Idag kan vi kommunicera med varandra bortom begränsningar av tid och rum. Vi kan samskapande på helt nya nivåer. Förr var många saker redan fastställda innan de gick till publicering, idag ska du snarare ha publicerat innan du fastställer något. Testat det på din publik, hämtat in mer kunskap, andra perspektiv och byggt vidare på de byggstenarna innan du kommer med ditt färdiga material. Och med den utvecklingstakt vi har kan vi räkna med att inte heller då är det färdigt. Möjligheterna till att skapa den perfekta proximala utvecklingszonen är oändliga och processen är nu mer än någonsin i fokus. Vi kan lära vad som helst, när som helst, var som helst, hur som helst och med vem/vilka som helst. Vi befinner oss alltid mitt i processen. Det finns också otroligt många olika plattformar att välja mellan, olika plattformar för olika syften. Recensera en bok på Twitter och få respons av författaren direkt, skriv en fråga till något verk och få svar direkt. Skypa med en NHL-spelare. Det är bara att hoppa på tåget.

Individualisera. Här handlar det om att använda IKT som ett hjälpmedel, men ett hjälpmedel FÖR ALLA!. Kunskap på olika sätt, på olika platser, med olika verktyg i olika takt. Alla är vi i behov på något sätt.

Visualisera och ge lärandet fler dimensioner. Med den digitala tekniken kan vi plötsligt få stoff presenterat för oss på många fler sätt än tidigare (främst eftersom att det inte tar mig som lärare längre tid att förbereda materialet eftersom exempelvis plattan själv läser upp texten jag skrivit). Bygg en järnåldersby i Mine Craft, vandra i en roman, möjligheterna är oändliga. Med digital teknik har vi fått möjligheten att göra kunskap tillgängligt genom olika representationsformer, för att tillgängliggöra kunskap för alla och skapa en större upplevelse. Det handlar om att göra stoffet mångdimensionellt och låta alla ta till sig kunskapen på ett mer dynamiskt sätt. 

Det här var mina tankar så här långt. Har du andra tankar, dela gärna, då kan jag bygga vidare på detta. För som sagt – vi befinner oss alltid mitt i processen. Hoppas detta gett dig några klivstenar på vägen.

TIPS!

Karin Nygård har gjort en kursplan för digitalkunskap på sin sajt Teacherhack. Gå in och kika på den – den är riktigt bra!

Björklund går Juholts skola

Uppdaterat:
Bra svar till Björklund från professionella i DN. 

 

Visst borde man vara mer påläst innan man reagerar så starkt mot något så att man i media kallar det för ”oerhört provocerande”?!

Det tycker i alla fall jag!

Det finns så mycket konstigt med skolminister Björklunds reaktioner och uttalanden i DN i går, angående Sollentuna kommuns satsning på projektet ”Att skriva sig till läsning” det är svårt at veta var man skall börja. Men vi kan i alla fall först konstatera att något som är oerhört provocerande är att det verkar vara första gången som landets skolminister hör talas om den pedagogiska läs- och skrivinlärningsteorin ”Att skriva sig till läsning”.

Projekt som handlar om att Skriva sig till läsning med hjälp av modern teknik har pågått på många håll i vårt land under en förhållandevis lång tid nu. Det må vara en av de senaste och hetaste trenderna som sprider sig som löpeld genom skolvärlden men den är inte tillräckligt ny för att vår skolminister inte borde veta vad det innebär. Den är också alldeles för het för att Björklund skulle kunna ha någon skälig anledning till att inte vara insatt i den. Det är lite pinsamt att inte ha en aning om nya, heta och intressanta idéer inom sin genre – speciellt när man är minister. Det är som att infrastrukturministern inte skulle veta vad x3000 är. Eller att Reinfeldt inte skulle veta vem Gustav Fridolin är.

Vidare är det också pinsamt att Björklund – när han väl får nys om det ”nya” – inte har vett att ens på ytan undersöka vad det innebär. Eller inte ens läser artikeln som han kommenterar riktigt. För att hävda att någon i skolan någonsin påstått att man skall sluta att skriva med pennor ”bara för att det är svårt” är helt absurt. Ingen har någonsin påstått att eleverna inte skall få lära sig att skriva för hand, vi vill bara vända på steken lite.
Tanken är att eleverna skall få något att säga, eller snarare kunna formulera något, innan de lär sig hur de rent tekniskt skall forma det de vill säga. Tanken är att eleverna först skall få lära sig att formulera ord och meningar, och att de skall få chansen att skriva så mycket som möjligt utan att känna sig hindrade av att det är svårt att komma ihåg hur just den bokstaven eller den bokstaven ser ut. Tanken är att de skall slippa bli hämmade av att kämpa med den motoriska delen av skrivandet och få chansen att få ut sitt budskap. För att skriva mycket är en väg till att förstå bokstäver, dess ljud och att förstå texter bättre och på så sätt att bli bättre läsare. Och det är ju något vi kämpar med i skolan just nu, att fler och fler elever blir sämre på att läsa. Så varför inte testa något nytt när det gamla inte verkar fungera? Det hindrar inte att vi börjar träna att skriva för hand när eleverna väl fått mer kunskap om skrivning. För om man tänker på det; att träna på att forma bokstäver utan att egentligen ha förmågan att kunna skriva ihop ett budskap är som att tala utan att ha en röst.

Värt att påpeka är också att Björklund så självklart tror att skolinspektionen skulle hålla med honom i hans kritik. Men vart har han varit de senaste åren? Hur många bidrag har delats ut till skolor så att de skall kunna köpa in teknik, vidareutbilda sig och få möjligheten att genomföra just denna pedagogik han kritiserar? Och vart kommer de bidragen ifrån tror han? Vem tror han har delat ut dem?

Sedan kan vi också gå in på petitesserna och fråga oss varför en bok måste vara någon med läderpärm och ihopsatta blad? Varför är det inte en bok om man läser den på en dator eller på en iPad?
Och varför skulle man läsa kortare texter och mer ”sms-språk” bara för att man jobbar med att ”Skriva sig till läsning” eller för att eleverna läser och jobbar med sina läroböcker på en dator eller iPad?!
Och i ett andra led kan man ju fråga sig varför Björklund är en sådan motståndare mot förnyelse. Varför skall språket se likadant ut som det alltid har gjort, bara för att det har sett ut så och trots att människorna inte längre pratar så?!

Och sen så måste jag ju fråga mig hur det kommer sig att vår skolminister känner sig uppmanad att kritisera skolan, en värld som är så erkänt ökänd för att inte hänga med i tiden, när de äntligen försöker springa ikapp med tiden. Hur kan det komma sig att alla andra företag och platser så gärna får ta stora kliv mot det papperslösa samhället och skolan kritiseras av sin högste ledare när de vill plocka in omvärlden i undervisningen.

Jag är den förste att kliva på ett projekt som ”Att skriva sig till läsning”. Och då inte mest för de uppenbara pedagogiska fördelarna med att eleverna skall få chans att bli bättre läsare och bli bättre på at skriva texter utan att tappa självförtroendet för att det är så svårt att skriva bokstäverna på raden. Nej, min motivation kommer mer från den möjlighet denna teknik ger mig att individualisera undervisningen. Med klassrum på 30 elever och en lärare behöver vi all hjälp vi kan få för att lyckas möta varje individ; ett uppdrag givet till oss av våra ledare. Men detta är väl ännu en verklighet, ännu en pedagogisk ”nyhet” att sätta sig in i, för Björklund.

Hur många Juholt skall Björklund få göra innan han får sparken?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Första filmen är här

Så har den första filmen från internetkunskap.se publicerats, med namnet Sök – Att hitta rätt information på internet. Filmen finns på youtube och på internetkunskap.se – där även länkar och annan information kompletterar filmen.

Filmen är 7,38 min lång och vi får följa Annika Lidne från Disruptive media som visar olika användbara sajter och hur man kan söka på dem för att både få mängder med resultat men även för att begränsa sig på till exempel google.

På dryga sju minuter är det svårt att få plats med den information som skulle behövas under det valda ämnet. Men då upphovsmakarna till filmen valt att i titeln lägga till ”rätt information” kan jag tycka att det blir lite svårmotiverat att de inte lyfter källkritiken. De nämner det i termerna att en del skolor inte tillåter wikipedia som källa eftersom den redigeras och skrivs av ”vanliga” människor, men det är i min mening alldeles för diffust för att många elever skall kunna få med sig tanken om källkritik. Källkritik är ett hett ämne i skolan i dag – inte minst i debatten om vilken kunskap vi egentligen skall lära ut till våra barn – så jag hade önskat att de lyft frågan om att vara källkritisk, om så bara med en mening. Förhoppningsvis kommer det en hel film om det framöver, men då är min åsikt att man redan i denna film skulle ha ”puffat” för vikten om att se även den innan man kör igång med sitt sökande.

Jag tycker att det är en helt ok film och ser fram emot de kommande. Som en helhet har de potential att bli något suveränt. Något tråkig är den, har man elever som har svårt att koncentrera sig endast på talet kan det bli svårt att få dem att hänga med. Det är en film, så den är så klart visuell, men för att locka fler elevers intresse och få lite er rörelse kunde man utan skada ha tagit inspiration av exempelvis apples och googles informationsfilmer (se exempel längst ned) om deras produkter, där det ständigt sker något i bilden, om det så även handlar om grafiska cirklar runt det man talar om eller spontana gubbar. Kanske en lite mer allmänt hållen presentation med lite humor – eller varför inte en dialog mellan två personer, en som frågar och en som ger svar?!

Nu tror jag inte att filmteamet siktar på någon guldbagge här, men jag kan medge att jag hade större förväntningar. Nu känns det som en informationsfilm. Jag hade önskat något mer helt enkelt.

Här finns filmen om googles nya tjänst google buzz. Något mer i den här stilen var vad jag hade hoppats på, om än bara lite inspiration.

Här kan du titta på Apples informationsfilm om deras nya iPad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

16 utbildningsfilmer för skolan

Som ett brev på posten, i anknytning till gårdagens inlägg, uppmärksammar jag nu att bland annat en före detta kollega, bloggerskan Sofia Mirjamsdotter, alias Mymlan, skall göra 16 utbildningsfilmer om internetanvändande, riktade mot skolungdomar och pedagoger. Hur fantastiskt är inte det?

Disruptive Media kommer på uppdrag av .SE:s Internetfond att producera sammanlagt 16 utbildningsfilmer som ska hjälpa framförallt skolungdomar och lärare att bli bättre internetanvändare med djupare kunskap om olika webbfunktioner. Projektet genomförs tillsammans med Björn Falkevik, Sveriges främsta aktör inom social video, Sofia Mirjamsdotter, respekterad bloggerska som bland annat skriver Aftonbladets ”Bloggvärldsbloggen” och föreläser om sociala medier på skolor och universitet, samt Therese Göterheim, digital mediapedagog.
– Utdrag ur pressmeddelande, resten kan läsas här

Och allt är gratis. Krävs ingen ”pink-slip” från rektorn!

De 16 färdiga videofilmerna kommer dels finnas tillgängliga på webbsajten internetkunskap.se och dels publiceras på YouTube. Tanken är att de ska vara så enkla som möjligt att ladda ner och använda i undervisning. Förutom att videofilmerna i sig kommer vara gratis att ta del av, kommer även samtliga verktyg och tjänster som förekommer i videofilmerna vara antingen gratis att använda eller open source.
Pressmeddelande

Första filmen kommer vecka sex, sedan skall det ramla in en film i veckan fram till vecka 16 m allt går som planerat. Jag har höga förväntningar. I pressmeddelandet pratas det bland annat om att fånga upp elever/personer som redan är svaga i läsning och skrivning. Och det är ett rejält gäng de fått ihop till projektet! Sofia Mirjamsdotter känner jag personligen och jag har alltid gillat henne. Men det är inte ett argument till mina höga förväntningar, utan hon är dagens mediaguru och har stor erfarenhet inom detta med sociala medier. Hon är ute och föreläser hela tiden, anlitas ständigt som sakkunnig, senast deltog hon i SVT:s Debatt angående Mats Mügge som inte fick behålla sitt arbete på grund av en mössa han bar på en bild i sin facebookprofil. De andra två känner jag inte men jag har följt dem ett tag och enligt min privata åsikt är de bland de bästa på det de gör. Så verkligen, grattis till att ha fått ihop ett sådant bra gäng! Det enda namnet jag saknar i kompotten är Christina Löfving, alias IT-mamman. Hon jobbar som IT-pedagog i sin kommun och förutom att hon troligen känner till och har erfarenhet av fler gratis internetprogram som kan vara användbara i skolans värld än de flesta andra i landet så hade det inte varit fel att ha med en pedagog, kan jag tycka. han kunde definitivt varit ett bra tillskott i gänget.

Nu är det bara att vänta och se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Safer internet day 9 februari

Den nionde februari är det safer internet day och Skolverket (Kolla källan) tillsammans med bland annat Surfa lugnt uppmanar alla föräldrar att spendera en timme tillsammans med sina barn när de chattar eller låt dem visa er några roliga spel.

Detta tycker jag verkligen är superbra!

Skolan har som uppdrag att fostra barnen till demokratiska medborgare som skall kunna möta samhällets krav på dem. Och utan digital kompetens blir det svårt att ta sig fram i dagens samhälle. Datorn, mobiltelefonen och andra tekniska produkter med möjlighet till uppkoppling har inte bara blivit en plattform för praktiskt användning utan genom internet symboliserar de också ett rum för nätverkande och informationstillgång. Detta ställer nya krav på människor. Vi måste kunna sovra, kritiskt granska och prioritera. Och bara genom att låta barnen använda ny teknik i skolan och låta detta användande stå som bildare av vad som lärs kommer eleverna aktivt att få kunskap om samhället. Genom att stöta på frågor om de vill lägga upp bilder på sig själva och lägga upp sin adress på Facebook så kommer de också aktivt måsta fundera och ta ställning till för och nackdelar med detta. Genom att få chans att läsa samt skriva bloggar och vilja kommentera andras inlägg blir de också ställda inför dilemmat med vad som är okej att skriva eller inte. Det är processen som räknas, vi lär genom att stöta på problemen. Och om eleverna får chansen att möta dessa frågor där det finns en aktiv vuxen som är där för att hjälpa dem och guida dem kan vi leda in dem på rätt väg. Om inte skolan erbjuder detta är chansen stor att de sitter själva när det är dags att ta liknande etiska ställningstaganden. Och så länge det finns stora ekonomiska klyftor i samhället, som gör att endast en del barn får möjligheten att utveckla digital kompetens på fritiden, är de om möjligt ännu mer viktigt att skolan inbjuder till denna kunskap.

Så i hopp om att Safer internet day också skall göra avtryck i skolan och få os pedagoger att förstå hur viktigt det är att vi låter eleverna få relevant kunskap på ett ”learning by doing” sätt vill jag rekommendera alla pedagoger som läser detta att starta en klassblogg. Använd den för redovisning av ett temaarbete, som klassdagbok, portfolio eller veckobrev. Använd internet och ny media i det dagliga arbete och låt klassen ställas inför etiska dilemman i en säker miljö, så att de får chans att utveckla ett hållbart beteende på internet!

Starta en blogg i dag! Tala med föräldrar och förankra idén och skrev sedan upp er på en bloggportal – helt gratis är det också. Jag använder wordpress.com och är mycket nöjd med det men varför inte använda er av skolbloggen.se, som redan är en samlingspunkt för skol-, klass- och pedagogbloggar (tillhandahålls av SLI.se, Svenska Läromedel på Internet). Utvecklat för skolan. Gå in på skolbloggen.se och läs några bloggar från pedagoger och klasser som redan tagit steget ut! Så, sätt igång nu då, vad väntar du på?

Länkar till bra sidor om internetanvändning med barn:
Surfa Lugnt med råd och tips för säker internetanvändning
Medierådet

Passa också på att anmäla dina elever till tävlingarna i samband med safer internet day:
Under 9 år Rittävling
9 år – 12 år & 13 år – 16 år Frågesport (obs. öppnar först 9 feb.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,