Lärande möjligheter med IKT

Det talas om möjligheterna med IKT i undervisningen. Om att IKT inte bara är ”verktyg”, att IKT är pedagogik och att IKT inte bör lyftas ut som en separat del för att det ska ingå naturligt i lärprocessen. Men jag vill mena att det är mycket viktigt att vi kan berätta vad de här möjligheterna vi pratar om är för något. Och efter att ha fått chans att föra samtal med kollegor i det utvidgade kollegiet, efter att ha läst en massa både bloggar, rapporter och böcker känner jag nu att jag äntligen kan formulera lite svar på alla frågor jag burit på. Svar jag kunnat forma för att det råder en fantastisk delandekultur i och runt den svenska skolan, där människor är villiga att dela med sig av sina tankar så att andra kan få ta med sig dem som klivstenar. Därför vill jag nu dela mina tankar med alla som vill ta del av dem. Så låt oss synliggöra och tala om möjligheterna. Här är mitt svar på frågan ”Varför IKT?”.

”Ny teknik har förändrat synen på kunskap och skolans roll som kunskapsförmedlare. Infrastrukturen för hur information sprids och hur vi kommunicerar med varandra har helt ritats om och kunskap finns tillgängligt överallt för alla hela tiden. Den digitala tekniken har öppnat upp för en mer aktiv lärandeprocess. När de flesta endast varit konsumenter av kunskap kan nu alla bli producenter av kunskap. Det finns inte längre några begränsningar för hur vi lär, var vi lär, när vi lär och av vem eller vilka vi lär. Detta ställer nya krav på skolan. 

Teknik är integrerat i samhället och något vi jobbar i, på och med. I skolan ska tekniken vara en naturlig del i all undervisning. Skolan ska skapa möjligheter för eleverna att lära sig delta i samhället och skapa möjligheter för elever att var aktiva medskapare av samhället. För att uppnå detta ska digital kompetens vara integrerat i samtliga ämnen i skolan.”  (Vision jag arbetat fram tillsammans med kollegor.)

För att ta vara på de pedagogiska möjligheterna, fördjupningen, som IKT ger lärprocesserna behöver vi göra en mental flipp. Vi behöver förändra vår kunskapssyn. När de flesta tidigare endast kunnat vara konsument av kunskap så möjliggör IKT att vi blir producent av kunskap. Det handlar om ett demokratiserad lärprocess och ett samskapande som genom IKT möjliggjorts på sätt som inte existerat innan.

Möjligheterna, eller förlängningen, menar jag alltså handlar om att gå från att endast vara konsument till att även bli producent. 

Vidare vill jag tala om sjuorna :

IKTbild

Digital teknik skapar stora möjligheter att skapa en mer levande undervisning genom att låta eleverna interagera mer. Skapa realtidsformulär, frågesporter med mer och gör snabba undersökningar för att utveckla din undervisning med ”Exit ticets” innan eleverna lämnar klassrummet.

Med IKT blir du producent. Du kan skapa eget material, skapa nya tjänster, skapa nya möjligheter – tillsammans med andra. När du tidigare slog i uppslagsverket för att ta in information kan du idag vara medskapare av uppslagsverket (Wikipedia/WikiMini). Ett annat exempel är ASL (Att Skriva sig till Läsning). En metod vars kärna utgår från att du själv börjar göra, skapa, producera, egna texter och lär dig läsa genom det. Istället för att endast konsumera (läsa) andras, redan färdiga, texter.

Publicera och skapa Viktigt på riktigt! Något av det första en lärarstudent lär sig är att skapa uppgifter som är viktiga för eleverna. Om eleverna ska skriva en text är det viktigt att det finns en mottagare. Varför ska vi skriva en text som ingen kommer att läsa? Varför ska vi svara på frågor som frågeställaren redan vet svaret på? Låt eleverna publicera sina texter, sina spel, sina projekt och visa upp för världen. Ha klassblogg för kommunikation med föräldrar men även för kommunikation med omvärlden. Få respons och låt andra uppleva ditt material.

Även sätten vi konsumerar kunskap på och spelreglerna för denna konsumtion har förändrats. Kunskapen är friare än någonsin, mer lättillgänglig än någonsin – kunskap är på rea. Din teve vill inte fungera – googla. Chansen är stor att du hittar en youtube-video som visar hur du ska göra, eller en forumtråd där andra som haft samma problem och löst det beskriver hur du ska gå till väga. Du behöver heller inte köpa dyra uppslagsverk länge – kunskapen finns fri på internet. Men det betyder också att det ställs långt många fler krav på hur vi konsumerar kunskapen. Vi måste sortera, analysera, djupanalysera, lära oss att stänka av och lära oss regler för vad vi får använda, hur vi får använda det och hur vi ska bete oss på nätet. I ett informationssamhälle, i ett kunskapssamhälle, i ett samhälle med alla dessa nya möjligheter finns det många förmågor vi måste lyckas slipa fram. Här är förmågor jag menar är extra viktiga att utveckla för att klara av att leva i ett samhälle med dessa möjligheter. Förmågor jag vill mena ingår för att bli digitalt kompetent:

  • Analytisk förmåga – vi måste bli bra på att se samband, kunna generalisera och göra djupanalyser, Exempelvis när vi läser forskning, för att se om metoden verkligen mäter det den säger sig mäta för att kunna bedöma om resultatet är pålitligt och/eller relevant.
  • Tolkningsförmåga – vi måste kunna tolka texter, tal och ljud och blir riktigt bra på att ”läsa mellan raderna” i all typ av kommunikation. Inte minst för att upptäcka när ett bra övergripande budskap säljer in metoder som är ytterst tveksamma.
  • Förmågan att hantera information – här innefattas sortering, källkritik, regler för publicering etc.
  • Avkodningsförmåga – här handlar det inte bara om avkodning av text utan om en generaliserbar förmåga som gör att vi kan koda av nya situationer, koda av förhållningssätt och dolda strukturer för olika forum. Det handlar också om att kunna koda av olika ”språk”. Jag brukar säga att hanteringen av teknik handlar om att kunna språket. De som sysslat med sina walkmen, samtliga teve-, video- och dekoderdosor och tevespel med mer har ofta lättare att lära sig hantera en ny mobiltelefon eller annan ny teknisk utrustning. Det beror på att de är vana språket som tekniken använder. Språket handlar både om synliga saker som ex. hur en avstägningsknapp oftast ser ut till mer dolda strukturer som var knappen oftast är placerad.
  • Problemlösningsförmåga – för att lösa nya situationer och nya problem på ett bra sätt. Och för att kunna identifiera problem i samhället och hjälpa till att lösa dem.
  • Utvecklingsförmåga/Anpassningsförmåga – denna skulle också kunna kallas för lösningsfokus. Viljan att utvecklas och hänga med är mycket viktig. Även om man inte vill använda nya tjänster eller ny teknik så behöver det finnas en vilja av att hänga med. Annars kommer man att hamna på efterkälken. Om inte annat för att lösa hur du ska slippa använda det du inte vill använda…
  • Förmågan att arbeta undersökande – ett undersökande arbetssätt då du måste ta fler aktiva val, lösa problem du dyer på, kunna välja det bästa sättet att göra något på etc.
  • Kommunikativ förmåga – att tala (med både orden och kroppen), att lyssna och att skriva är oerhört viktiga delar i ett samhälle där informationen svämmar över. Vill du nå igenom bruset så är det bäst att utveckla en riktigt bra kommunikativ förmåga!
  • Prioriteringsförmåga – när ska du göra vad? Vad ska du göra först? Vad kan du skita i? Vad måste du göra? Ständigt uppkopplad, ständigt nåbar – det är bäst du lär dig att prioritera!
  • Netikett – social förmåga med fokus på skrift, forumdeltagande, sociala plattformar och debatter.
  • Marknadsföringsförmåga – förmågan att marknadsföra sig själv, sitt företag etc. genom design och anpassade texter.
  • Uppfinningsrikedom – vara kreativ och kunna skapa produkter och tjänster som samhället har behov av, inte minst för att underlätta sitt eget liv.

Kommunicera – Vygotskij kunde aldrig ana… Idag kan vi kommunicera med varandra bortom begränsningar av tid och rum. Vi kan samskapande på helt nya nivåer. Förr var många saker redan fastställda innan de gick till publicering, idag ska du snarare ha publicerat innan du fastställer något. Testat det på din publik, hämtat in mer kunskap, andra perspektiv och byggt vidare på de byggstenarna innan du kommer med ditt färdiga material. Och med den utvecklingstakt vi har kan vi räkna med att inte heller då är det färdigt. Möjligheterna till att skapa den perfekta proximala utvecklingszonen är oändliga och processen är nu mer än någonsin i fokus. Vi kan lära vad som helst, när som helst, var som helst, hur som helst och med vem/vilka som helst. Vi befinner oss alltid mitt i processen. Det finns också otroligt många olika plattformar att välja mellan, olika plattformar för olika syften. Recensera en bok på Twitter och få respons av författaren direkt, skriv en fråga till något verk och få svar direkt. Skypa med en NHL-spelare. Det är bara att hoppa på tåget.

Individualisera. Här handlar det om att använda IKT som ett hjälpmedel, men ett hjälpmedel FÖR ALLA!. Kunskap på olika sätt, på olika platser, med olika verktyg i olika takt. Alla är vi i behov på något sätt.

Visualisera och ge lärandet fler dimensioner. Med den digitala tekniken kan vi plötsligt få stoff presenterat för oss på många fler sätt än tidigare (främst eftersom att det inte tar mig som lärare längre tid att förbereda materialet eftersom exempelvis plattan själv läser upp texten jag skrivit). Bygg en järnåldersby i Mine Craft, vandra i en roman, möjligheterna är oändliga. Med digital teknik har vi fått möjligheten att göra kunskap tillgängligt genom olika representationsformer, för att tillgängliggöra kunskap för alla och skapa en större upplevelse. Det handlar om att göra stoffet mångdimensionellt och låta alla ta till sig kunskapen på ett mer dynamiskt sätt. 

Det här var mina tankar så här långt. Har du andra tankar, dela gärna, då kan jag bygga vidare på detta. För som sagt – vi befinner oss alltid mitt i processen. Hoppas detta gett dig några klivstenar på vägen.

TIPS!

Karin Nygård har gjort en kursplan för digitalkunskap på sin sajt Teacherhack. Gå in och kika på den – den är riktigt bra!

Svar till Anders Borg: Vi har för mycket flumpolitik

I dag publicerade Dagens Samhälle en debattartikel av mig samt läraren och riksdagskandidaten Anna-Karin Bengtsson. Se inlägget här eller läs nedan.

Vi är oroliga för Sveriges utveckling. De som styr vårt land måste börja visa tillit till folket. Skolpolitiken har i sex år kännetecknats av retorik som säger oss att vi “förmodligen har osedvanligt dålig pedagogik i Sverige”. Nu får det vara nog – för att göra Sverige konkurrenskraftigt måste politikerna sluta genomföra flummiga, oförankarde uttalanden och reformer för skolan.

Att utbildning i Sverige står inför stora utmaningar är vi nog alla överens om. Det är i vår analys om vad problemen beror på meningarna går isär. Anders Borg visar tydligt vilken fot han står på när han till Affärsvärlden målar med den breda penseln och beskriver skolans problem i termer som “grupporienterad flumpedagogik” och “för lite räkning”.

Det är svårt att inte ta Borgs uttalanden som en direkt förolämpning till Sveriges lärarkår. Samtidigt är vi många som frågar oss om de senaste årens politiska styrning av skolan har någon beröringspunkt med den samtid vi lever i, eller om alliansen vill återskapa en skola från gårdagen. För att använda sin egen skolgång som utgångspunkt för dagens skolpolitik kommer att göra just det; söka lösa dagens problem med gårdagens lösningar. Frågan är om eleverna går ur skolan utan godkända betyg för att pedagogiken är osedvanligt dålig eller för att skolan har utformats så att den känns irrelevant för dagens ungdom?

Borg är inte ensam med att i svepande ordalag tala om hur skolan ska lösa problemen. Tyvärr är han heller inte ensam med att utelämna vilken forskning han stödjer sina svar på. Att Sverige har mindre undervisningstid än genomsnittet i OECD-länderna, att vi har mindre antal läxor och prov samt mindre tid för ämnen som matematik och språk må vara sant – frågan är om det är relevant? Skolor runt om i Sverige jobbar hårt för att gå från att vara “provskolor” till att bli skolor som hjälper och stöttar eleverna med formativ bedömning, eftersom summativ bedömning i from av enstaka prov inte visat sig vara lika effektivt för lärande. Det är också mycket svårt att hitta stöd för att läxor ska ge positiv effekt. Och i de länder där skolan fyller hela barnens vardag vittnar elever om stress. Dessa toppländer står med facit i handen: pluggskolan får stora konsekvenser för hälsotillståndet i landet. De fem länder som föll mest i PISA var fem utvecklade och välmående länder. Detta kräver en djupare analys. Men elevernas välmående kanske inte är värt något i Borgs ekonomiska rutnätsbild av världen?

Det är också en chockerande människosyn som Borg uppvisar, när han tycker att hotet om ett förlorat sommarlov är en bra motivator för eleverna. Uttalandet om att matematik och språk ska vara särskilt svåra ämnen visar också att Borg inte inser hur olika det är för varje elev. Att enbart räkna och repetera ger inga problemlösare och framför allt, det fungerar inte för alla. Snarare har vi haft alldeles för mycket fokus på ‘räkning’ och för lite på förståelsen i Sverige än tvärt om.

Vi måste ta ett större grepp runt utbildningsfrågan i Sverige. Vi måste göra djupare analyser och fundera kring vilket samhälle vi vill skapa. Vi kan fluktande blicka mot Japan och Korea och önska oss en topplacering i PISA, men vi måste också fundera över om det är ett samhälle som Japan och Korea vi vill ha. Kanske är det våra försök att reglera skolan åt det hållet som gjort att eleverna tappar skolmotivationen?

Hade vi en magisk skolpolitik kanske vi skulle lösa Sveriges utbildningspolitiska utmaningar på ett snabbt och smidigt sätt. Men, med facit i handen, har vi en osedvanligt dålig skolpolitik i vårt land just nu. En skolpolitik som frontas av uttalanden och reformer som inte har någon förankring i djupare analyser, större visioner eller forskning. En osedvanligt dålig grupporienterad flumpolitik, skulle man kunna säga.

Fröken Ann Hultman Jakobsson, initiativtagare #skolvåren, gymnasieavhoppare, lärare

Anna-Karin Bengtsson, lärare, gick den långa vägen via  komvux, riksdagskandidat för Miljöpartiet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Från odåga till ovärderlig förmåga

I går gästade Frank Abagnale Skavland. Mr Abagnale är utsedd till en av världens främsta svindlare av Time Magazine. Om du sett filmen ”Catch Me If You Can” så förstår du varför. Mr Abagnale rymde hemifrån och för att försörja sig utgav han sig för att vara pilot, läkare och advokat. Han var alltså inget av detta men lyckades få människor att helt köpa hans falska identitet och han är en överlevnadskonstnär utöver det vanliga. Vilka trick han har! Men även den bäste skurken blir tillslut infångad. FBI fick leta länge innan de tillslut lyckades fånga in Mr Abagnale.

Det fantastiska med den här historien är inte att Mr Abagnale hamnade i fängelse, utan att samhället faktiskt var kloka nog att ta tillvara på hans förmågor. Efter en tid i fängelse blev han erbjuden att avtjäna resten av sitt straff i tjänst för FBI. Och idag har han arbetat drygt 30 år inom byrån.

När jag sitter och lyssnar till denna mans fantastiska berättelse så täker jag:

”Wow! De som låg bakom det beslutet skulle jag verkligen vilja träffa! De kanske kan hjälpa oss att få skolan på rätt köl igen.”

För visst är det just det här det handlar om?! För mig är det absolut det! Det handlar om att ta vara på alla människors inneboende och fantastiska förmågor! Det handlar om att hjälpa varandra att styra dem rätt. Alla människor har vi våra begränsningar, brukar jag svara när någon tycker synd om mig för att jag lever med en tarmsjukdom som tyvärr ibland begränsar mitt liv. Och alla människor har vi vår ”awsomness” (som Kid President kanske skulle uttrycka det).

När jag sitter på en arbetsintervju och blir ombedd att först säga tre positiva saker om mig själv och sedan nämna tre negativa sidor hos mig själv så får jag alltid rynkande ögonbryn till svar. För mig är det självklart. Jag har en massa förmågor, om de är positiva eller negativa handlar främst om hur jag väljer att använda dem.

Tänk om vi kunde sluta försöka få människor att ha samma positiva sidor och börja hjälpa varandra att använda våra fantastiska sidor på rätt sätt. En individ som inte läser så snabbt som har en fantastisk slutledningsförmåga behöver kanske varken läsa så snabbt eller samma mängd som någon som läser snabbt men ej har lika stark slutledningsförmåga. Att vi sedan tränar för att vi kanske kan bli snabbare att läsa eller bli bättre på att göra slutledningar är underbart – men vilken vits finns det att säga att både dessa individer måste kunna båda sakerna annars klarar de ej skolan? Vad vinner vi på det? Låter vi dem nyttja sina starka sidor kan de nå samma resultat på olika vägar. Och tillsammans kan de göra stordåd!

De som tog beslutet för drygt 30(!!!) år sedan att ge Mr Abagnale en chans att använda sina fantastiska förmågor på bättre sätt än han gjort – de är de verkliga hjältarna! Från odåga till ovärderlig förmåga. Vilka ”odågor” i ditt liv kan göra dig till hjälte?

Vad gör du?

Out beyond ideas of wrongdoing
and rightdoing there is a field.
I’ll meet you there.

– Rumi

Jag vill rädda världen! Och om jag inte kan lyckas med det så vill jag i alla fall bidra till att rädda världen!

För att rädda världen tror jag att utbildning är ett ypperligt verktyg. En stor del av sin tid spenderar våra unga i skolan, där blir de till viss del till. Och om de inte går i skolan så är utbildning på något sätt eftersträvansvärt, för att individer ska få chans att bli den bästa versionen av sig själv.

De lärande system vi har idag, oftast skola, är tyvärr inte en plats som syftar till att låta våra unga att ‘bli till de bästa individer de kan’ utifrån deras egna perspektiv. I mångt och mycket formas eleverna utifrån förut givna ramar, som begränsar den fria utvecklingen. Min tro är att det systemet är fel och att ett system som gör tvärt om skulle vara en fantastisk organisation för att rädda världen. Därför vill jag rädda skolan!

För att rädda skolan tror jag att det krävs tankevändor. Vi måste förändra vårt sätt att se på livet, världen, barnen. Vi behöver förändra inställningar, synsätt, tankar och verklighetsbilder – och det kan vi endast göra genom att förändra rådande diskurs.

Hur vi talar om saker definierar även hur vi ser på det. Och hur vi ser på saker styr hur vi talar om fenomenen. Alla stora förändringar sker genom tankeprocesser, som i sin tur förändrar hur vi ser på saker för att resultera i andra sätt att agera på.

Jag tror att det, om vi vill rädda världen, krävs en hel del tankespjärn. Det krävs en hel del förändringar i vår föreställningsvärld – i vår inställning till fenomen. Jag tror att vi, för att rädda skolan, i grunden måste förändra hur vi ser på människor och lärande.

Vi behöver börja återvinna mer för att få ett mer hållbart tänk i vår slit-och-släng kultur. Vi måste förändra människors inställningar – människors föreställningsvärld – till hur vi nyttjar resurserna på vår planet.

När Martin Luther King med kraft förmedlade sin dröm – sin vision – så var det en dröm om att människor skulle förändra sitt sätt att se på varandra, förändra sättet de såg på varandras olikheter, för att så förändra sitt sätt att agera gentemot varandra.

Det är förändringar inom oss som leder till förändringar i samhället. Överallt kämpar människor och företag med att nå in i andra människors innersta tankar för att lyckas med att nå sina mål. Vi vet, reklamföretagen vet, vad det handlar om. Allt börjar i tanken. Förändring börjar i dig, i mig, i hen.

När ni frågar mig om jag har ett tidsperspektiv på den här förändringsprocessen vill jag svara med en motfråga; Skulle du ha frågat Martin Luther King samma sak? Ringer du upp miljökämparna, politikerna på G8-mötet, och frågar dem om de kan sätta en ramtid på sitt sätt att rädda världen? Som att kampen inte var värd att utkämpas för att mållinjen inte är synlig. För att resultatet inte är mätbart. För att det finns en chans att vi inte lyckas.

Jag har en dröm om att rädda världen. Mitt verktyg för det är att förändra skolan. Mitt tillvägagångssätt börjar med att samtala med allt och alla jag möter och få dem att bli varse sina egna tankar för att öppna för förändring. Mitt första val av vapen är en öppen fråga, ”Varför skola?”.

Vad svarar du?

En lektion i prostitution

När jag fick äran att sommarblogga hos Pennybridge valde jag att dela med mig av ett av de mest kraftfulla lärande ögonblicken i mitt liv. Ett som handlar om den självklara poängen med perspektivbyten.

Jag satt som bäst och skrev och när min scen var klar frågade jag M om det var bra. ”Ska jag lägga till den där gången när …” frågade jag.
”Nej, det här är du. Så här skriver du. Låt det vara nu.” svarade han.
Det var ett bra råd.

Idag kommer det där jag utelämnade då. Något som jag gärna vill dela med mig av och som jag hoppas blir lika uppskattat som den första bloggen. För mig var det en världsomvälvande upplevelse!

En lektion i prostitution

”Ni ska skriva argumenterande inlägg och hålla en debatt för era klasskamrater. Ni blir indelade i grupper och så ska ni välja ett ämne att debattera mot varandra i gruppen.”

Jag såg mig ängsligt omkring. Typiskt! Just idag hade jag satt mig bredvid grabbarna. Inget fel på dem, fantastiska personer som jag gillade mycket, men kanske inte för den här uppgiften. Grupperna var redan indelade från lektionens start. Alla satt i sina vanliga grupper, där de alltid brukade sitta, med samma människor de alltid umgicks med. Jag var, som alltid i mitt liv, Svarte Petter även på Komvux. Den som kunde sitta i vilken gruppering som helst. Hon som aldrig riktigt tillhörde en grupp och aldrig heller blev utstött. Och just idag satt jag med grabbarna på kanten. De roliga och vitsiga grabbarna, som sällan tog något seriöst men alltid gjorde sitt jobb.

”Vi kanske ska debattera för legaliseringen av prostituton, som Tyskland …” började jag lite fyndigt. Långt ifrån allvarlig. Och alltid lika dum! Jag är snart 32 år och jag har ännu inte lärt mig hur man skämtar om sådana här saker utan att falla på eget grepp.

”Ja, fan va bra idé, den tar vi!”

”Nej, jag …” men det var lönlöst. Mitt skämt blev ödets ironi och mina protester drunknade i det ödet. Där satt jag, med tre killar jag egentligen inte kände så bra, som alla var lite äldre än mig, och skulle debattera för prostitution. Skjut mig, tänkte jag medan syrligheternas salvor missade målet. Så log jag lite, av tanken på att jag åter igen satt i den här situationen. Lite lustigt hur beteenden går i cirklar liksom. Livet är ändå ganska underbart!

Grupperna omgrupperade och förberedde sig på krig. På min flank blev det en mot tre. Jag stålsatte mig med moralens rustning, den här fajten skulle de inte vinna. Jag minns hur intensivt jag förberedde mig! Visst, det var på skoj och jag kunde se det lustiga i situationen vi byggde upp, men de skulle inte vinna. Så klyschigt som att vi satt där, en tjej mot tre killar, där kvinnan skulle debattera mot legalisering av prostitution och tre män skulle debattera för den… Ojojoj, den gubben skulle jag inte släppa förbi. Trodde de att de skulle vinna den här fajten var de värre torskar än de utgav sig för att vara. Hur kunde de ens skämta om att vara för prostitution egentligen? Debatten tog fart.

”Det är omoraliskt att uppmuntra människor att sälja sina kroppar.”, spottade jag ur mig, engagerat och livligt, en stund in i debatten.

”Det är ingen som har sagt att vi ska uppmuntra dem…”

”Vad tror du att en legalisering av ‘yrket’ är då? Ett sätt att sätta stopp för det?” avbröt jag uppjagat. Jag höll på att vinna!

”Ja, faktiskt …”

”Hur ska jag säga till min dotter att hon inte får prostituera sig, när samhället har ett tillåtande klimat? Att legalisera prostitution är som att ge ‘yrket’ ett erkännande och en legitimitet.” fortsatte jag ivrigt.

”Genom att legalisera prostitution kan vi kanske sätta stopp för det.”

”Att legali… Vad sa du?”

”Jag är inte för prostitution, tvärt om. Men genom att legalisera prostitutionen kan vi skapa lagar kring det. Tänk dig till exempel att vi gör som vi gör med casinon. Alla som skall sälja sex måste befinna sig inom en kontrollerad byggnad med strikt bevakning, för att de anställda ska garanteras säkerhet. Alla som vill köpa sex måste fotograferas och dokumenteras. Hur många tror du då kommer vilja köpa sex? Och den lilla delen som fortfarande kommer att vilja göra detta kommer att vara reglerad och vi minskar risk för dödsfall, sjukdomar, misshandel, utnyttjande, våldtäkter och allt det andra människor utsätts för. För branschen finns ju ändå, utan legalisering. Den är bara mer svart, mörk och smutsig. Genom att legalisera prostitution kan vi städa upp.”

Jag var helt chokad. Vad var det han sa? Han var inte för prostitution, han var emot det. Men han hade hittat ett sätt att göra något, som till ytan verkade så urbotat dumt att jag kunde ligga sömnlös över det, och vända det till sin fördel. Hela min värld skakade. Jag hade jordbävning inom mig. Allt hade rasat och jag var tvungen att börja möblera om.

När jag gick från den lektionen den där dagen var jag en helt ny människa. Och tillsammans med lektionen om fåglar på universitetet är det de två mest omskakande och mest betydelsefulla lärande situationer jag varit med om i mitt liv – hittills. Tillsammans formar de deviser jag försöker leva efter idag. Döm inte någon på förhand – se till att fråga vad de menar innan du bestämmer dig för att du vet bättre än dem vad som försiggår i deras huvud. Och sätt dig alltid in i den andres perspektiv innan du tror dig veta vem de är eller vad de tänker.

 

 

* Fotnot:
Jag är än idag emot legalisering av prostitution, tror jag. Av moraliska skäl. Men åsikten är varken rationell eller huggen i sten!

 

Verklig förändring sker från grunden och upp

En stor del av att hjälpa eleverna att finna motivationen är att hjälpa dem hitta sina ”varför” – varför de ska göra det som ska göras. Utan att förstå anledningen till det man gör är det svårt att finna motivation för oss allra flesta, även för oss som inte är elever. Och det här vet vi. Det är ingen väl bevarad hemlighet, även om det kan vara svårt.

Som pedagog måste jag också fundera över varför jag gör det jag gör. Det hjälper mig hitta motivationen i mitt arbete, men här finns också en annan dimension. Jag måste veta varför jag gör som jag gör för att vara säker på att vad jag gör faktiskt bidrar till syftet. Om jag inte undrar varför så kan det rent utav börja motverka syftet.

Så är det med den skolpolitik som förs idag. Politikerna har för länge sedan slutat fråga sig varför de gör som de gör. En del mycket konkreta varför-svar finns så klart, som ”För att annars har vi inte råd.” etc. Men nu pratar jag om visionerna. Vilka visioner har våra politiker med skolan egentligen? Jag har svårt att tro att visionen är att spara pengar…

När jag står med läroplanen i handen, som införts av våra politiker och i allra högsta grad innehåller många vad, undrar jag ofta varför jag ska göra mycket av det som står där. Jag undrar varför en del av det som står där ens är viktigt. Det gäller även politiska hur-beslut.

Lgr11 innehåller också en del visioner. Visionerna är bra! En del kan konkretiseras mer. Men mellan dessa visioner och läroplanens ”vad” verkar ”Varför?” ha tappats bort. Som att jag skulle vilja bli clown och så går jag cirkusskola, men jag kommer ut som en missnöjd jonglör. Jag ville ju inte bli jonglör, men eftersom jag bara tränade på att jonglera var det precis vad jag blev. Och jag tränade ju på att jonglera eftersom att det också kan vara bra om man vill jobba på cirkus och jag hade inte råd md den röda näsan. Fast… min vision var ju inte att jobba på cirkus, det var ju att bli clown.

Och om vi kliver utanför Lgr11 och tittar på det skolpolitiska spelet som pågår, ser vi snabbt att det handlar om att lappa och laga ett befintligt system. Det handlar ibland om betygen. Betygsdiskussionen blir mycket tydlig. Betygen ska vi ha för att resultatuppfölja. Resultatuppfölja ska vi göra för att vara säkra på att eleverna klarar kraven, vara säkra på att det är rätt undervisning som sker. Och det blir viktigare för att så många elever inte klarar kraven. Men ingen frågar sig vad det är eleverna inte klarar och om det över huvudtaget är viktigt. Ingen frågar sig heller om vi mäter kunskaper som är relevanta för våra visioner. Är kunskaperna vi mäter relevanta för att eleven skall klara sig bra i vårt samhälle? Är kunskaperna vi mäter relevanta för den utveckling som sker i samhället? Är de kunskaper vi mäter relevanta för elevernas egna visioner om sitt liv?

Och här blir svaret på varför åter igen så viktigt. För en sak är jag säker på – alla de kunskaper vi mäter och alla de krav vi ställer i dagens skola är inte relevant för min vision av ett lärande samhälle! Så som skolan fungerar idag börjar den, enligt in vision, att bli helt irrelevant för samhället! Och när du är säker på ditt varför, då vet jag vem jag vill samarbeta med, vem jag vill rösta på, för att förverkliga min vision om ett lärande samhälle.

Av dessa anledningar är det viktigt för mig att #skolvåren fortsätter sprida budskapet om varför det är så oerhört viktigt att vi frågar ”Varför skola?”. Det innebär inte, som många verkar tro, att vi inte får prata ”vad” och ”hur”. Det finns inget som hindrar att vi pratar ”vad” och ”hur”. Ju fler vi är som gör det desto bättre! Ta ansvar och agera, om du tycker dig veta svaret på ”Varför skola?”. Jag agerar varje dag på mitt svar på ”Varför skola?”. Dock tror jag inte att skolutvecklingen kommer att bli hållbar om vi inte fortsätter sprida ”Varför skola?”, så att fler förstår varför det är så viktigt. Alla som vill utveckla borde ställa sig frågan ”Varför?”. Har du inte ens funderat över ”Varför?” är jag inte så intresserad av att prata om dina ”vad” och ”hur”!

Därför är det för mig viktigt att #skolvåren fortsätter engagera fler i skolutvecklingsfrågor, i lärandefrågor! Mina ”vad” i #skolvårens regi är ”Vad ska jag göra för att fler ska engagera sig i skola?” och ”Vad ska jag göra för att fler ska gå till grunden med sina handlingar? För att fler ska fråga sig ‘Varför skola?’ innan de sätter sina ‘vad’ och ‘hur’? För utan en grund i ”varför?” kommer allt bara att fortsätta som det varit hittills. Vi kommer aldrig att få till en verklig förändring utan frågan ”varför” eftersom frågan i sig är grunden för förändring.

Mina ”vad” och ”hur” som svar på ”Varför skola?” agerar jag på varje dag, varje timme, varje minut! Det är ett syfte i sig. Inget hindrar mig från att agera! Inget får hindra mig från att agera. Men jag kan inte tvinga andra att göra som mig. Däremot kan jag sprida budskapet så gott jag kan och jag kan fortsätta upprepa frågan ”Varför skola?” så att fler får upp sina ögon för att det behövs en förändring. Och så kan jag träffa de som vill förändra med mig, Vi kan ta sikte och på olika håll starta vår förändring.

Och när tillräckligt många hittat gemensam sak bortom frågan kommer en stark rörelse att resa sig. För hittar vi alla våra visioner och agerar utifrån dem på de plattformer vi har – då sker en jordskredsförändring från gräsrotsnivå.

Och vill du vinna min röst, då får du börja visa mig din vision. För det är din vision som kommer visa om vi är på samma spår. Jag hoppas fler där ute kommer börja ställa det kravet på politikerna – kravet om att visa vad som ligger bakom alla beslut. Kravet om att avtäcka sin vision, göra den synlig, för visionslösa makthållare som bara kör på och aldrig tänker till är överspelat, gammelmodigt och ovärdigt!

Jag skulle kunna skriva hundra sådana här inägg, om hur viktigt jag tror att spridningen av frågan ”Varför” i alla sammanhang är. Jag har skrivit ett här till exempel. Men varför det när det finns så många som säger det så mycket bättre. Så ta inte mig på orden, lyssna på alla andra kloka människor där ute:

Simon Sinek berättar om vikten av att ”Start with why” på TedTalk:

Sir Ken Robinson om ”Varför?”, How to Change Education – from the ground up

Özz Nûjen sommapratar om ”Varför ställer vi inte frågan varför oftare?” (2013)

Sarah Gillinson, Innovation Unit UK, om ”Varför skola?”

Cecilia Dalman Eek berättar om hennes aha-upplevelse av frågan ”Varför skola?”

Mattias Ostmar skriver under rubriken ”Stefan Hyttfors: socialkapitalism och den provocerande frågan VARFÖR du jobbar” på sin blogg om frågan ”Varför?”:

När produkter blir likvärdiga till pris och funktion blir relationerna allt viktigare och vi differentierar oss genom den service vi erbjuder. Vi som personer blir alltså allt viktigare – inte som kuggar i storskaliga anonyma organisationer – utan som ena parten i mängder av direkta personliga relationer både privat och professionellt. I den kontexten, påpekar Stefan, blir att ställa sig och kunna svara på frågan varför vi arbetar med det vi gör mer framträdande än vad vi arbetar med.

Läs inlägget här.