Skola på vetenskaplig grund – vad är det?

Vi vet att skolan, som den fungerar i dag, inte fungerar. Det är tydligt i internationella mätningar, där Sverige dalat på ett utmärkande sätt under många år. Och oavsett vad du tycker om PISA så tror jag att vi kan vara överens om en sak; skolan är i behov av både utveckling och uppryckning.

I den senaste omarbetningen av skolans styrdokument lyfts vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet fram, som fundamentet till skolans utveckling. Detta har skapat ett väldigt eko i skoldebatten, där forskning och vetenskaplig grund närmast blivit en term vi kan slänga runt med ett slagträ, så fort vi inte håller med om något. Och precis som alla uttryck och begrepp som används som slagträ i debatter har detta tappat sin mening. En skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet har blivit en floskel. Alla använder sig av uttrycket men så gott som ingen förklarar vad de menar med det. Ingen fyller det med mening. Alla pratar förbi varandra och använder samma argument för att understödja olika sidor av den polariserade skoldebatten.

Så frågan jag ställer mig är: vad betyder egentligen en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?

Vetenskap är produktion av tidigare okänd kunskap med systematiska metoder.”

Wikipedia

vetenskap (lågtyska wetenskap, egentligen ’kännedom’, ’kunskap’), organiserad kunskap; som verksamhet ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område.”

– ne.se

”Begreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet Begreppet vetenskaplig(t) grund/förhållningssätt innebär att kritiskt granska, pröva och att sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang. Beprövad erfarenhet är en erfarenhet som är dokumenterad, delad och prövad i ett kollegialt sammanhang. Beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund är kunskapskällor som kompletterar varandra.”

Promemoria om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, Skolverket, 2012

”Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet

Behovet av att förstå vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är stort inom skolan. Lärare, rektorer och huvudmän måste därför bygga kompetens för förstå, tillämpa och spegla sin egen praktik i resultat från utbildningsvetenskaplig forskning. Det handlar också om att få syn på, dokumentera och lära av sina egna kunskaper och erfarenheter på ett systematiskt sätt.

Forskningsbaserat arbetssätt innebär att skolor arbetar med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet som grund för det egna utvecklingsarbetet. På de här sidorna förtydligar vi vad forskningsbaserat arbetssätt innebär och varför det forskningsbaserade arbetssättet är grunden för allt utvecklingsarbete i skolan.”

Skolverket

Definitionerna ovan är tydliga; vetenskap innebär att systematiskt och metodiskt inhämta och utforska kunskaper. Skolan ska alltså inhämta relevant forskning OCH själva bygga vidare på detta genom ett beprövande och vetenskapligt arbetssätt för att utveckla verksamheten vidare. Det handlar med andra ord om en form av formativ och kvalitativ bedömning av den egna verksamheten. Och det som blir oerhört tydligt här är att vi alltså måste våga testa nya arbetssätt, för att bepröva dem, för att skolan ska få en uppryckning och utvecklas. För att vara extra tydlig så prövar jag att uttrycka detta på ytterligare ett sätt: vi kan alltså inte bara fortsätta att göra samma saker som vi alltid har gjort och tro att vi på det sättet bygger en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Eller för den delen en skola som kommer att utvecklas. Vi ska heller inte bara inhämta befintlig forskning, vi ska själva fortsätta utveckla verksamheten med utgångspunkt ur redan befintlig forskning! Vi TESTAR alltså NYA saker på ett SYSTEMATISKT sätt och är medvetna om aktuellt forskningsläge och tidigare erfarenheter.

Som en del i detta måste vi också lära från varandras erfarenheter. En stor del av att lära handlar om att våga testa och riskera att misslyckas. Det finns en anledning att citatet av Tomas Edison blivit så känt:

PastedGraphic-2_pdf__1_sida_
Bild från Bohunt, England.

Att testa är alltid ett lärande! Och när en sak inte fungerar måste vi fundera över vilka faktorer som kan lyftas ut som säkra orsakssamband och justera arbetssättet efter detta. Det finns oerhört många samband som kan påverka resultat, så det gäller att försöka isolera dem så mycket som möjligt för att hitta det som faktiskt spelade roll för utfallet. Vi kan inte bara kasta ut ett sätt för att det inte fungerade! Fortsätt bepröva! Lär av andras erfarenheter – undersök och ta reda på vilka områden som påverkade testet negativt. Hade X faktiskt med Y att göra, eller var det Z som satte krokben för Y? Ska vi då kasta ut hela alfabetet med badvattnet eller fundera över vilken bokstav vi bör förändra? Vi måste också komma ihåg att resultatet från metoder i en kontext inte så lätt låter sig överföras till en annan kontext – det går inte att direkt överföra lyckade metoder från en skola till en annan. Och samma sak torde då också gälla det motsatta. Det går inte att rakt av lyfta misslyckade metoder från en kontext, en skola, till en annan. Allt detta är viktiga kunskaper att ha med sig, om vi ska arbeta vetenskapligt och skapa en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Skolverket är tydliga:

”Behovet av att förstå vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är stort inom skolan. Lärare, rektorer och huvudmän måste därför bygga kompetens för förstå, tillämpa och spegla sin egen praktik i resultat från utbildningsvetenskaplig forskning. Det handlar också om att få syn på, dokumentera och lära av sina egna kunskaper och erfarenheter på ett systematiskt sätt.”

– Skolverket (se ovan)

Och skulle du nu sitta där och vara så självgod att du tänker att skolan inte kan vara en experimentverkstad, skolan fungerade ju för mig, se så bra jag blev. Om du sitter där och tänker att detta är något riktigt påhitt, skolan kan ju inte vara en experimentverkstad med barn som labbråttor. Då vill jag bara säga: Se på vår värld, hur den ser ut! Vi står inför katastrofala utmaningar vad gäller social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Inte har krigen slutat förstöra människors liv. Inte har ekonomiska kollapser slutat lamslå världen. Inte har fattigdomen utrotats. Djuren och naturen mår sämre än någonsin. Hatet växer. Ignoransen gror. Nej, skolan av i går håller inte måttet. Och det betyder att skolan även då var en experimentverkstad. Att fortsätta att göra som vi alltid gjort när det inte fungerar är också att “använda barn som labbråttor”. Vi måste sluta se på skolan som en verksamhet som kan bli färdigutvecklad, som att det går att rita en mall som för evigt kommer att fungera. Det går inte! Samhället utvecklas, vi förändras och det måste även skolan göra. Vi kan bättre än så här! Vi måste kunna bättre än så här! Inte minst måste vi försöka, genom att fortsätta pröva, ompröva, utvecklas och hitta nya vägar för att bli mer hållbara. Och i detta kan skolan ha en fundamentalt viktig roll, men för det måste vi vara villiga att jobba med skolutveckling och en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet!

PastedGraphic-1_pdf__1_sida_
Bild från Skolverket.

 

Vi måste prata om `eget arbete´

Titt som tätt och allt som oftast dyker det upp i skoldebatten – argumenten om att svenska skolan har präglats av att eleverna fått ägnat sig åt alldeles för mycket `eget arbete´och lämnats ensamma i sitt lärande. Ett argument som utgör fundamentet i det som kallas flumskolan.

Jag opponerar mig inte mot detta. Jag är ärligt talat för dåligt påläst för att bekräfta att så är fallet, jag har mest läst debattörer som påstår att denna undervisning ligger till grund för svenska skolans PISA-tapp, men jag har aldrig haft anledning att fördjupa mig i det. Varför? För att jag aldrig betvivlat att det är direkt dåligt att lämna elever ensamma i sitt lärande. Skulle det fungera skulle vi inte behöva lärare och skola!

Ofta blir denna typ av begrepp dock överutnyttjade som slagträ i polariserade debatter, till den gräns att det snarare blir floskler än något annat. Precis det har hänt med formuleringen `eget arbete´. Ett uttryck som använts så ofta av så många, i olika syften, att debattören som stödjer sig på argumentet missar att det faktiskt inte stödjer debattörens tes. Något som är mycket vanligt i katerder- Vs. flum-debatten där kateder representerar föreläsningsbaserad undervisning och flum står för eget arbete/grupparbete.

Så låt oss försöka reda ut vad `eget arbete´, i meningen att lämna elever själva i sitt lärande, betyder.

”För svensk del uppmärksammade Skolverkets rapport Vad påverkar resultatet i den svenska grundskolan? att ansvar förskjutits från lärare till elev, vilket har inneburit att man gått från lärarledd undervisning till betoning på elevens individuella arbete. Baserat på en forskningssammanställning om individualisering av undervisning konstaterar Skolverket att mycket eget arbete inte gagnar elevens kunskapsutveckling och kan påverka elevers motivation och engagemang negativt. Ansvaret för lärandet får aldrig skjutas över helt på eleven, även om målet med undervisning är att göra eleven allt mer självgående och ansvarstagande.”

– Ur Forskning för klassrummet, Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken, Skolverket 2013

Från ovan citat kan vi härleda att problemet är ”betoning på elevens individuella arbete”, det jag ovan syftar till när jag använder uttrycket ”lämna eleverna själva i sitt lärande” , som är den betydelse jag uppfattar att debattörer lägger i begreppet `eget arbete´. Vi kan också se att det som efterfrågas för bättre resultat är ”lärarledd undervisning”. Elevens individuella arbete och lärarledd undervisning ses alltså som varandras motsatser. Frågan blir då vad som menas med lärarledd undervisning? I samma skrift kan vi vidare läsa att:

”Det är viktigt att betona att lärarledd undervisning inte är detsamma som förmedlingspedagogik där läraren är den som talar mest. Exempel på verktyg för att stärka den lärarledda undervisningen är

  • att läraren använder en bred och varierad repertoar av undervisningsmetoder
  • att läraren skapar ett dialogklimat
  • att läraren skapar trygghet och ser varje elev
  • att läraren uppmuntrar erfarenhetsutbyte mellan elever
  • att läraren använder formativ bedömning

Vidare hänvisar skriften bland annat till Jan Håkanssons och Daniel Sundbergs kunskapsöversikt Utmärkt undervisning som lyfter fram att den skickliga läraren använder en mångfald av metoder för att lära ut och befästa kunskaper hos elever.

Här kan vi tydligt se att varken en stark betoning på eget arbete/grupparbete eller föreläsningar av läraren är önskvärd. Undervisningen bör präglas av en bred och varierad repertoar av undervisningsmetoder, som innebär att elever både får kommunicera och kollaborera med varandra, och alltid under vägledning av den professionella läraren. Läraren bör föreläsa, men också ta ett steg tillbaka och ge talutrymmet till eleverna så att de får utbyta erfarenheter, men aldrig ska läraren lämna eleverna ensamma i sitt lärande. En för stark betoning och övertro på förmedlingspedagogik kommer att skapa en ensidig undervisning som talar tvärt emot det vi vet om god undervisning i dag. Det är dock viktigt att betona att elevernas kreativitet, kommunicerande, kollaborerande och kritiska tänkande inte står i motsats till den den vägledande, skickliga och professionella läraren. Tillsammans, som genom en sammansmält degel, bildar elevaktivitet och lärarledning en god undervisning! Och jag vill påstå att det hela egentligen kan sammanfattas med ett ord; UNDERVISNING. Lärare ska undervisa, på många olika sätt, men alltid undervisa!

Jag vet inte vad du som läser tycker men personligen är jag oerhört trött på denna polarisering, där ena sidan påstår att läraren ska stå vid katedern hela tiden och föreläsa och den andra sidan … ja, vad säger den andra sidan egentligen? Jag har faktiskt aldrig mött någon som i en skoldebatt hävdat att eleverna ska lämnas ensamma i sitt lärande och sysselsättas med mer grupparbeten på egen hand. Däremot har jag mött en massa människor som påstår att jag och många med mig har kunskapsförakt och står för en flumskola där eleverna ska arbeta på egen hand, endast baserat på sina egna föreställningar och tolkningar. Detta trots att jag aldrig tvivlat på att eleverna behöver en närvarande lärare och trots att jag alltid hävdat att vi måste undervisa, hela tiden, och aldrig lämna eleverna ensamma i sitt lärande. Så kan vi lämna den här tråkiga och faktiskt skadliga debatten och gå vidare nu? Låt oss istället koncentrera oss på att skapa den bästa möjliga undervisningen för varenda unge!

Vetenskap hit – vetenskap dit

Det snackas en hel del om vetenskaplig förankring i skolan. Det har blivit lite av ett modeord. Ungefär som när någon skriver ”socialt kompetent” i en arbetsansökan. Urvattnat, överanvänt och innehållslöst – så länge du inte förklarar vad du menar med det.

”Vilken forskning baserar du det på?” 
Den frågan slänger folk ur sig lite hit och dit. Och den tyder på en viss missuppfattning av ambitionen ”skola som vilar på forskning och beprövad erfarenhet” om du frågar mig. Jag gillar verkligen evidens, men allt kan inte vara evidensbaserat! Främst för att allt måste testas, prövas och göras innan det blir evidensbaserat. Men också för att en del saker helt enkelt är mer ideologiskt än vetenskapligt förankrade. Du skulle kunna ge mig hur mycket evidens du vill på att aga är bra för uppfostran, jag skulle fortfarande aldrig gå med på att aga är okej.

En annan sak med detta vetenskapliga mode är att det ibland missas att det inte räcker med att läsa forskningsresultaten och bara köpa dem rakt av. Vi måste läsa metoden, fundera över reabiliteten och validiteten och även göra en analys av vad resultaten kan innebära. En forskningsrapport som säger att barn och ungdomar i ett land är mycket smartare än ett annat land är inte per automatik relevant. Finns det andra aspekter kring detta? Vad är analysen om varför resultaten är högre där? Vad ser vi för effekter, positiva och negativa? Vilka faktorer kan påverka och påverkas? Hur mår barnen och ungdomarna? Ja, att läsa forskning är en konstart och det lättvindiga refererandet och de ständiga kraven på att ALLT ska vara beforskat, det mjölkar ur den goda betydelsen av vetenskaplig förankring.

Framför allt vill jag mena att det är ett vetenskapligt förhållningssätt som är kvalitétsmärket. Att du läser, analyserar, samtalar, dokumenterar, prövar och omprövar.

Bland grupper som skriker mest efter forskningsbelägg i de sociala flödena tycker jag mig också märka tendenser att inte ställa samma krav på sig själv som man gärna vill ställa på andra. Till exempel kritiken mot de som förespråkar en ”lustfylld skola”. Är det verkligen så kontroversiellt? Var finns forskningsbeläggen för en tråkig och omotiverande skola då?

Missförstå mig inte – jag tycker att vetenskap är superviktigt. Men lite mer balans och lite mindre stenkastning i glashusen skulle debatten gynnas mer utav.

11357116_753583038083594_3443960693266140937_oIMG_6873