Högutbildad och välutbildad, är det samma sak?

Det snurrade förbi ett foto i mitt Twitterflöde. Det var @Tony_McCarrick som fotat av en tidningsartikel som handla handlar om den indiska arbetsmarknade:

//platform.twitter.com/widgets.js

IMG_1200

Ifall det är svårt att se vad som står så skriver TT att 2´300´000 indier sökte 368 enkla och lågbetalda tjänster som bestod av att t.ex. koka te och flytta mappar mellan olika kontor för motsvarande 2000 kronor per månad. Av dessa sökande har minst 255 personer med doktorsgrad och cirka 150´000 personer har akademisk examen.

När det sitter mängder av högutbildade människor som inte hittar ett sätt att bidra till samhället så måste vi börja ifrågasätta om högutbildad kan likställas med välutbildad. Detta om något är ett kvitto på ett utbildningssystem som blivit obsolet. Och frågan ”Varför skola?” har aldrig varit mer grundad!

Vi måste veta varför vi ska ha en skola, för vi ska inte ha en skola för skolans skull!

Bland den kritik jag fått genom åren, när jag drivit frågan ”Varför skola?” via #skolvåren, har konstateranden om att jag med denna fråga nervärderar exempelvis Mallalas kamp för allas rätt till utbildning kommit upp. För mig ett befängt påstående, eftersom frågan inte på något sätt handlar om att utbildning endast ska vara någras rättigheter, utan om allas rätt till en relevant utbildning som inte tar tid från viktiga saker. Och jag är säker på att Mallala vill att utbildningen ska vara av högsta kvalité och visa sig värdig att kämpa för.

Jag tror på en utbildning som r relevant och som låter varje individ blomstra och bli den mest praktfulla blomma hen kan bli. Men en utbildning som inte leder till att jag kan försörja mig och vara med och bidra på ett positivt sätt till samhällsutvecklingen är inte en utbildning jag ställer mig bakom. Så länge arbete ses som det sätt där vi bidrar, där vi tjänar vårt levebröd och där vi befinner oss i innanförskap så måste utbildning leda till arbete.

Det finns många hål i vårt skolsystem. Det här är ett exempel. Det här var Indien. Men är det så långt ifrån Sveriges problematik?

Läxjävel!

Så mina systerdöttrar är på besök över helgen. I fredags var de med mig till Glömstaskolan och umgicks med våra 6-åringar. Kul att få dela den nya verksamhet vi bygger även tillsammans med dem, som själva går i sexan samt tvåan. Det är härligt att kunna reflektera tillsammans med dem och höra vad de ser och tänker utifrån deras referenspunkter.

Åttaåringen har med sig lite läxor som hon behöver göra över helgen, för att familjelogistiken inte gått ihop och de har inte hunnit med det. Nu skulle detta inlägg kunna handla om läxors varande eller inte varande, men det ska det inte. Jag är ju inte så kategoriskt emot läxor utan tycker att vi först behöver prata om vad en läxa är innan vi säger för eller emot. Så det är vad detta inlägg ska handla om – bra/dåliga läxor.

Minis uppgift är att vara nyhetsbevakare. En relativt rimlig hemuppgift (även om den rimligen borde rymmas inom ramen för elevernas undervisningstid, men okej, jag köper den). Och jag har lovat att hjälpa till.

När vi kommer fram till kassorna på mataffären, efter att ha handlat allt vi behöver till vårt fredagsmys, så får Mini syn på tidningsställen och säger:

– Vi måste köpa en tidning moster, så att jag kan göra min läxa.

– Nej, det behöver vi inte, vi tittar på nätet, svara jag självklart.

– Nej, vi måste ha en tidning, svarar Mini.

– Nej, klart du inte behöver. Vi kollar på nätet och kan välja ur många fler tidningar, svarar jag.

– Nej, vi måste ha en tidning för vi måste klippa ut och klistra in nyheten i boken, säger Mini.

Och det är här jag blir lite galen-lärarmoster. Jag riktigt känner hur blodet pumpar snabbare.

– Du måste skämta, det kan inte vara möjligt?!

Men så har Mini uppfattat sin läxa. Hon förklarar tydligt steg för steg de instruktioner hon fått. De ska köpa en papperstidning, klippa ut en nyhet, klistra in i boken och redovisa för klassen.

Den här läxan är solklart dålig av tre anledningar:

  1. Vad finns det för anledning att överhuvudtaget begränsa ur vilket medieformat eleverna plockar sin nyhet? Det är begränsar urvalet (om familjen inte vill lägga massor med pengar på att köpa flera olika tidningar) och skapar någon typ av skiljelinje mellan hur vi brukade läsa nyheter jämfört med hur de flesta läser nyheterna idag. Uppgiften är att vara nyhetsbevakare – den uppgiften skulle ju uppfyllas mycket mer effektivt via nätet där eleverna kan gå igenom fler medier och bevaka på ett mer effektivt sätt.
  2. Hållbarhet. Behöver jag säga mer? Ska vi i skolan inte prata om hållbarhet? Mini har en egen iPad. Hon skulle lätt kunna fixa sin läxa på den, ta med den till skolan och läsa från den. Alternativt mejla fröken så är saken biff. Men att köpa en papperstidning för att klippa ut en nyhet och sedan kasta den, det är ju bara dumt. Är en av baktankarna med läxan att öva på motoriken samt att klippa och klistra så kan hon väl i alla fall få skriva ut den från nätet. Mer logiskt skulle det till och med vara att skriva själv i boken (eller på iPaden) för att öva på att sammanfatta det hon läst och att skriva med egna ord. Det är en utmaning hon behöver.
  3. Skolan ska vara kostnadsfri. Jag vet, det är ett mer obstinat inlägg i den här debatten, det handlar inte om många kronor, men ändå. Alternativen att leta som det passar en bäst, att kunna få en tidning av skolan eller att kika på nätet och mejla fröken så att hon kan skriva ut tycker jag borde finnas.

Nu är det möjligt att Mini har missuppfattat sin läxa och att hon skulle kunna få kika på nätet och klippa och klistra ifrån utskriften. Men då hamnar vi i läxans varande eller inte varande ändå. Ska vi lärare nu skicka hem läxor så bör det vara oerhört genomtänkt, syftet med läxan ska vara förklarat för eleverna och instruktionerna bör vara tydliga. Om hon tror att det måste vara en papperstidning men det inte stämmer, då är instruktionerna inte tydliga nog. Inte syftet heller tänker jag.

Nu ska vi strax sätta oss och göra nyhetsläxan. På bordet framför mig ligger gårdagens Expressen. De enda tidningarna som fanns på affären var kvällstidningarna och Expressens framsida var minst fylld av kommersiella skitnyheter av vad jag kunde döma när jag snabbt och irriterat drog till mig tidningen vid kassorna.

Jag skulle så klart vilja göra den här läxan på mitt sätt. Låta Mini kika på nätet, skriva om det med egna ord, ta en screenshot som vi lägger in bredvid hennes egna text och mejla den till fröken. Men det är inte en fajt en åttaåring ska behöva lämnas själv med. Jag är ju inte med till skolan när hon ska lämna in sin läxa. Då sitter jag på säkert avstånd ifall fröken tycker att moster är obstinat och blir irriterad. Den oroliga åttaåringen framför mig, som är rädd att göra fel, ska inte behöva bärs det. Kanske lyckas jag göra vår stund tillsammans så lustfylld att vi kan göra bägge delarna.

Men ärligt talat lärarkollegor här ute – visst måste vi tänka till mer än så här när vi skickar hem läxor?!

IMG_6873

Goda råd till ettorna

I våras kom Skolfamiljen och besökte min klass (nu f.d. klass), för att intervjua ettorna och se om de hade några goda råd till blivande ettor. Nu är tidningen ute och det är med värme jag läser alla kloka råd. Jag fick också chans att tipsa föräldrar. Läs uppslaget här nedan och kika in på Skolfamiljen!

28-29_pdf__sida_1_av_2_

28-29_pdf__sida_2_av_2_

Läs uppslaget som pdf, s 28-29 i Skolfamiljen.

Skalven i Tensta

Adam Tensta gör en inbjudan till att delta i teve för att marknadsföra sin nya skiva, till en anti rasistisk manifestation och protest mot teve 4. Och i efterskalvet anser sig gemene man ha tolkningsgöreträde för alla inblandade. 

Diskussionerna jag sett har tagit några olika spår:

1. De som debatterar huruvida Adam Tensta har rätt att göra så här/gjort rätt.

2. De som debatterar huruvida teve 4 bidrar till den strukturell rasismen i Sverige eller ej.

3. De som debatterar huruvida Louise Andersson Bodin är rasist eller ej.

4. De som debatterar huruvida det finns strukturell rasism i Sverige eller ej.

5. De som kör hela registret. 

Och problemen kommer när olika olika perspektiv i debatten inte respekteras och förvandlas till glåpord. 

När jag läser tidningsartiklar och trådar i social media om hur människor antar att Adam Tensta använt strukturell rasism och marginalisering för att göra en PR-kupp, då blir jag både bestört och oerhört ledsen. Att skicka ut sådana påståenden, att sprida sådana saker, utan att veta om det är sant, är att rycka undan en människas rättigheter till att känna, reagera, stå upp och ta plats. Det är att totalt ogiltigförklara upplevelser människor har av strukturell rasism. Som att säga att en människa inte har rätt till sin känsla, sin åsikt och sin upplevelse – bara för att jag inte delar dem. Jag skulle närmast kalla det ärekränkning

Det går lika gärna att tolka in att Adam Tensta, som slagit sig igenom marginaliseringen han själv levt och skapat sig ett medieutrymme genom hårt arbete, väljer att använda detta medieutrymme, det enda han givits, till att bekämpa rasism och stå upp för vad han tror på. 

Jag säger inte att det är på det ena sättet eller det andra, jag vet faktiskt inte, men jag väljer att inte kasta ut fördömanden utan fakta, som skulle bidra till just den marginalisering som Adam själv valt att bekämpa. Och faktum är att jag kan tycka vad jag vill om Adams aktion, det har föga betydelse. Han har upplevelser i frågan som jag inte ens kan försöka påstå att jag skulle kunna komma i närheten av att förstå. Han genomför en artig aktion, fylld av känslor, och han gör det lugnt och med respekt till individer som är inblandade. Vem är jag att bestämma huruvida han har rätt att göra det eller ej? Jag kan bara heja på en människa som står upp för vad han tror på, agerar för att skapa en bättre värld, gör något istället för att bara sitta och gnälla och gör det med icke-våld, lugnt och respektfullt samt utan att trampa över mänskliga rättigheterna på vägen. 

Heja dig Adam! 

Jag har också läst en ledare i SvD – en av Sveriges ledande morgontidningar – där författaren Per Gudmundson ogiltigförklarar Adam Tenstas aktion eftersom det ”inte existerar strukturell rasism i Sverige”. Det är så klart en debatt som bör föras om det nu finns de som påstår att det finns strukturell rasism och de som påstår att det inte finns – vilket det ju gör. Utifrån den aspekten, och mitt perspektiv, är det också en viktig debatt. Att påstå att det inte finns strukturell rasism i vårt samhälle är ungefär som att säga att det inte finns en strukturell diskriminering av kvinnor i Sverige och den debatten måste vi ta om inte för annat än att upplysa de som ännu inte är upplyst; medvetandegöra de som ännu inte är medvetna, så att vi kan börja göra något åt det här tillsammans. För det första steget till förbättring är att erkänna att det finns ett problem till att börja med. Och när Gudmundson motiverar sina skygglappar med att jämföra Sveriges tolerans med andra länders tolerans och säger att vi inte har strukturell rasism baserat på att vi är (ett av) världens mest toleranta länder, ja, då står behovet av en debatt kring detta som en kissnödigs behov av att gå på toaletten. Det spelar ingen roll att vi är bättre än andra – så länge rasism finns måste vi bekämpa den! Vi måste låsa upp dörren och släppa in de som är kissnödiga! 

De andra frågorna då? De som handlar om huruvida Louise Andersson Bodin är rasist eller ej samt om teve 4 gjort fel genom att bjuda in henne och om de på det sätter bidragit till den strukturella rasismen i Sverige. Alltså de egentliga sakfrågorna, som Adam Tensta belyser och som inte är byggda av hans agerande. Det är här det blir svårt för mig! 

Ni som känner mig vet att jag är en av de första som ställer mig på barrikaden för att bekämpa rasism! Jag vill inte på något sätt försvara rasism och oroar mig mycket för att jag, utifrån att jag aldrig upplevt det själv, ska uttala mig ignorant eller på ett sätt som ogiltigförklarar upplevelser hos människor som dagligen är fången i rasismens klor. 

Jag är också oerhört intresserad av att genomlysa, penetrera, vrida och vända på alla frågor i 180 grader, syna dem från alla håll med alla perspektiv för att försöka förstå dem. 

En vän till mig lyfte några perspektiv kring teve 4’s agerande som känns relevanta:
A. Kan en tevekanal (eller ett medie) ta ansvar för alla sina medverkares åsikter? 

Louise Andersson Bodin var inbjuden till kanalen av en helt annan orsak än vad kritiken mot henne handlar om. Är då hennes tidigare rasistiska utspel relevanta? Och är de relevanta om hon tidigare bett om ursäkt för dem? 

B. Om vi ska börja censurera på det här sättet, var ska gränsen dras? 

C. Är tystnad, att inte ta debatten, rätt väg att gå?

Jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Det är en svår fråga. Det känns som om det finns en osynlig gräns här, någonstans. En gräns jag själv inte kan definiera. För å ena sidan känns det självklart att ett medie måste ta ansvar för vilka de bjuder in och alltså väljer att skapa talutrymme för. Eftersom det alltid finns en urvalsprincip. Men vilka kriterier ska finnas med i den urvalsprincipen? Och var går den här gränsen? 

Det finns också en ”Guilty by accociation” -logik i argumentet som jag har svårt att förlika mig med. Om jag väljer att umgås med en rasist, är jag rasist då? Om jag väljer att lyssna till vad en rasist har att säga (som i det här fallet inte handlade om rasism), bidrar jag då till strukturell rasism? Jag avskyr sådana resonemang och tycker att de per definition tillhör mobbare, eftersom det är ett sätt att påverka andra från att lyssna och umgås med människor en själv inte gillar. Men jag vet inte om det är ett relevant argument i det här fallet, när det gäller en tevekanal. Ungefär som att offentliga personligheter lever under lite andra krav på vad de får utstå med så kanske en tevekanal måste leva med lite andra krav för hur de sköter sin business…

Kanske måste vi starta detta i frågan om huruvida Louise Andersson Bodin från första början är rasist eller bär rasistiska åsikter, innan vi kan bestämma oss för huruvida kanalen gjort rätt när de bjudit in henne. Och det känns som en mycket svår diskussion utan att låta Louise Andersson Bodin själv komma till tals. Att lägga ord i munnen på henne, eller mening i hennes ord, är inte speciellt fruktsamt. 

Joakim Lamotte för fram ett perspektiv som känns viktigt i frågan. Kan alla som gjort ett misstag måsta leva med stämpeln de bidragit till, hela sitt liv? Om nu Louise Andersson Bodins rasistiska uttalande kom sig av okunskap och hon bett om ursäkt samt lärt sig och valt att agera annorlunda efter det, är det okej att fortsätta döma och bedöma henne efter det? Här måste jag säga nej, det tycker jag inte. För om det vore så skulle alla som idag gör rasistiska uttalanden och bär rasistiska åsikter vara körda. Men visst är det väl så att vi vill att människor ska lära sig och göra bättre?! Inte känna att det redan är kört och att man därför inte behöver förändra sig. 

Jag kan också relatera till detta. Jag är själv uppvuxen i en liten norrlandsby, där N-ordet användes naturligt under hela min uppväxt. Och där jag fortfarande får ta striden för varför det inte är okej att använda. Men generellt är det inga genomonda människor (av de jag känner) som säger så. Det är människor som inte har upplevelser och perspektiv, som inte har kunskapen om varför, och som skulle kunna göra mycket gott om de lärde sig förstå. Jag är också en av dem! En av dem som inte har tillräckligt många perspektiv, erfarenheter och upplevelser för att alltid förstå när jag gör fel. Fram till förra sommaren tyckte jag att Mulatt var ett vackert ord. Tills jag lyssnade på Timbuktus sommarprogram och skämdes som en hund. Men jag hoppas att min okunskap idag inte ska vara det som du dömer mig efter i morgon. 

Det är svåra frågor, tycker jag. Kanske tycker du att de är enkla och solklara, att jag borde förstå och att jag bidrar till strukturell rasism genom att säga att det är svåra frågor. Men för mig är de svåra. Därför är det också så oerhört viktigt att vi inte dömer andra för vad de väljer att agera och reagera på (så länge det sker på ett schysst sätt). Det är så oerhört viktigt att vi inte trycker ner andra, med andra perspektiv, och tror oss veta hur och vad som är mest rätt. Att vi är öppna för samtalet och ställer mer frågor som ”Varför gjorde du så?” och ”Hur tänkte du då?” istället för att döma. Att vi låter människor äga sina upplevelser! 

Jag vill avsluta med att citera Adam Tensta, som beskriver det så bra, i sin artikel i Aftonbladet

”Problemet blir här att majoriteten av svenskarna inte kan relatera till denna typ av diskriminering. Säkert för att dom själva inte har upplevt den, eller för att dom faktiskt inte vet att den existerar. Det blir därför svårt att relatera till problemet. Och just detta faktum, att en grupp personer inte kan relatera till vad som drabbar andra, är djupt problematiskt. Många av oss känner igen känslan att tillskrivas icke väsentliga attribut som ”arg” eller ”känslig” när man lyfter fram sina upplevelser kring rasism och diskriminering. En reaktion som självfallet spär på känslan av att inte tas på allvar.

Ibland tänker jag på hur mycket ni hade fått höra om fler personer med min hudton hade fått uttrycka sig i de sammanhang jag får. Ni hade fått höra historier om hur illa människor har blivit behandlade varje dag. Historier som i dag nonchaleras för att dom inte är tillräckligt relevanta för vad ni tror är er publik, eftersom historierna inte kommer från vita.

Du som läser detta, måste lära dig att acceptera att andra personer inte har samma upplevelser eller förutsättningar som du, speciellt dom personer som tillhör minoriteter runt om i Sverige. Dom som knappt har någon representation i era styrelser, era fikarum eller i er yrkeskår.

Vi finns, vi ser och vi känner. Jag vet, det är en främmande tanke för er. Men så är det, vi finns, vi ser och vi känner.

Konstruktiv kritik 

Vi kan kritisera allt. Kritiken kan baseras på tyckande eller fakta, den kan vara destruktiv eller konstruktiv, den kan vara välmenad eller ondsinnad. Frågan är om den är relevant eller irrelevant. 

Googlar vi på konstruktiv kritik får vi veta att det är kritik som innehåller förslag till förändring. Det känns för mig som en mycket fattig beskrivning av begreppet jag blev så drillad i under min skolgång. Då lades stor emfas på att kritiken skulle vara konstruktiv och således baseras på något som går att underbygga och inte endast baseras på tyckande. Och den skulle så klart innefatta förslag på lösningar! 

När jag läser film-, litteratur- och musikkritiker så står mina preferenser tydliga – de enda kritiker jag tycker är intressanta att läsa är de som försöker underbygga sin kritik på mer än sitt eget tyckande; genom att jämföra verk, räkna stilistiska grepp och referera till konsten bakom hantverket. Vi vet ju en hel del om hur en god story byggs upp. Om inte annat så kan vi, genom att jämföra med dessa strukturer, urskilja nya metoder som tar (hant)verket till nya höjder, eller möjligen kraschlandar det. 

Det är nog därför jag aldrig förstår kläderna som visas upp på catwalken. Jag kan inte hantverket och är inte tillräckligt insatt för att se de snitsiga detaljerna och geniala lösningarna. Dock uppskattar jag de som kan det. 

Men det är klart – till sist kokas det helt enkelt ner till tyckande. Vilka preferenser du har och vilka jag har. 

Skoldebatten i sociala medier har, under en ganska lång tid nu, färgats av en hel del kritik mot än det ena än det andra. Och allt som oftast tycker jag att kritiken är sprungen ur endast en massa tyckande. Den når ibland sandlådenivån ”Jag tycker inte att du…” ”Men jag tycker inte att du…” För så blir det ju lätt när vi baserar samtalet på vad jag tycker att du borde göra istället för det du gör. Inget konstigt i det. Men är det relevant? 

Alla får tycka som de vill. Alla får också verbalisera sitt tyckande och ställa sig högst upp på kretskortens topp och basunera ut det till alla. Absolut. Kör hårt! Jag tänker i alla fall inte stoppa dig. Men jag kanske tycker att diskussionen du vill starta är föga givande och väljer därför att avstå från att delta i den. Vilket så klart är min rättighet – eller hur?! (Men lägg då för Guds skull inte ord i munnen på mig när jag inte väljer att lägga några där själv. Det blir ibland en smutskastningskampanj som är svår att ställa sig utanför.) 

”Jag tycker att”-kritiker har också en tendens att återkomma till ämnet gång på gång. Och dra igång samma debatt gång på gång. #skolvåren är ett bra exempel, där kritikerna menar att frågan ”Varför skola?” är dålig för skolutvecklingen och det är just dessa kritiker som diskuterar frågan mest. Men inte genom att försöka svara på frågan utan bara för att säga att frågan suger. Det kommer heller aldrig något belägg för hur den skulle vara dåligt, något exempel på hur #skolvåren skulle ha bidragit negativt till skolutvecklingen, utan det handlar alltid om att kritikerna inte tycker att frågan är bra.   Och eftersom det finns många som tycker att frågan är bra så hamnar vi i sandlådan igen. Istället för att enas om att vi alla vill gott men gör gott på olika sätt. 

De enda negativa jag sett kring frågan ”Varför skola?” samt kring #skolvåren är just debatten om hur dålig #skolvåren och frågan är, som förs av de som tycker så och baseras på tyckande. Kritiken och kritikerna liksom legitimerar sig själva i ett kritiskt moment22. 

Till dig som tycker att det jag gör är skadligt, men inte riktigt kan säga hur det gör skada, vill jag säga: Det är okej att ställa sig utanför samtalet. Det är också okej att tycka olika. Det är okej att verka från olika håll. Du gör som du vill. Men jag tappar intresset när den enda legitimiteten i kritiken är ditt eget tyckande och ett ställningstagande som går ut på att ”det jag tycker är det som gäller”. När kritiken i sig går ut på att kritisera vad någon annan inte gör, istället för att själv göra något. Jag kommer hellre överens om att vara oense i de fallen och väljer att önska dig lycka till! Jag väljer att se att vi inte tycker lika men också att det kan vara jag som har fel. 

Jag önskar också att alla som vill kritisera andras göranden funderar ett extra varv på om det är en själv som stjälper, genom dåligt underbyggd kritik. Om det kanske kan vara så att det är en själv som skapar det dåliga en anklagar andra för att skapa. Fundera över vad det är du tar med dig in i glashuset och om det verkligen fyller det syftet du menar att fylla. 

Jag väljer att tro på att det finns många vägar, precis som det finns många olika personer med många olika preferenser. Samma mål men olika vägar. Tillsammans kan uppnå mycket gott och genom att vara olika kan vi lyckas engagera många olika. Det är bra! 

Min preferens av kritiker är solklar: Jag väljer att lyssna till de konstruktiva kritikerna, med den vidare innebörden av konstruktiv kritik som jag fick lära mig i skolan. Det är den enda kritiken jag finner relevant. 

Vetenskap hit – vetenskap dit

Det snackas en hel del om vetenskaplig förankring i skolan. Det har blivit lite av ett modeord. Ungefär som när någon skriver ”socialt kompetent” i en arbetsansökan. Urvattnat, överanvänt och innehållslöst – så länge du inte förklarar vad du menar med det.

”Vilken forskning baserar du det på?” 
Den frågan slänger folk ur sig lite hit och dit. Och den tyder på en viss missuppfattning av ambitionen ”skola som vilar på forskning och beprövad erfarenhet” om du frågar mig. Jag gillar verkligen evidens, men allt kan inte vara evidensbaserat! Främst för att allt måste testas, prövas och göras innan det blir evidensbaserat. Men också för att en del saker helt enkelt är mer ideologiskt än vetenskapligt förankrade. Du skulle kunna ge mig hur mycket evidens du vill på att aga är bra för uppfostran, jag skulle fortfarande aldrig gå med på att aga är okej.

En annan sak med detta vetenskapliga mode är att det ibland missas att det inte räcker med att läsa forskningsresultaten och bara köpa dem rakt av. Vi måste läsa metoden, fundera över reabiliteten och validiteten och även göra en analys av vad resultaten kan innebära. En forskningsrapport som säger att barn och ungdomar i ett land är mycket smartare än ett annat land är inte per automatik relevant. Finns det andra aspekter kring detta? Vad är analysen om varför resultaten är högre där? Vad ser vi för effekter, positiva och negativa? Vilka faktorer kan påverka och påverkas? Hur mår barnen och ungdomarna? Ja, att läsa forskning är en konstart och det lättvindiga refererandet och de ständiga kraven på att ALLT ska vara beforskat, det mjölkar ur den goda betydelsen av vetenskaplig förankring.

Framför allt vill jag mena att det är ett vetenskapligt förhållningssätt som är kvalitétsmärket. Att du läser, analyserar, samtalar, dokumenterar, prövar och omprövar.

Bland grupper som skriker mest efter forskningsbelägg i de sociala flödena tycker jag mig också märka tendenser att inte ställa samma krav på sig själv som man gärna vill ställa på andra. Till exempel kritiken mot de som förespråkar en ”lustfylld skola”. Är det verkligen så kontroversiellt? Var finns forskningsbeläggen för en tråkig och omotiverande skola då?

Missförstå mig inte – jag tycker att vetenskap är superviktigt. Men lite mer balans och lite mindre stenkastning i glashusen skulle debatten gynnas mer utav.

11357116_753583038083594_3443960693266140937_oIMG_6873

#Almedalen – Samtalen jag minns

Att slå våra kloka huvuden ihop. Ett ordspråk med utnötta kanter. Det ligger nog någonting i det!

unnamed

Almedalsveckan är slut för i år. I alla fall för mig. Fem intensiva dagar ska nu bearbetas och kokas ner, alla substantiv och adjektiv skickas genom filtreringssystemet för att komma ut som verb.

I fem dagar har #skolvårens team i Almedalen intensifierat dialogen om lärande. Vi har genomfört fyra Walk n´Talks med sammanlagt runt 80 deltagare mellan måndagen och torsdagen och slutligen på fredagen arrangerade vi en tre timmars lång workshop där drygt 40 personers idéer och tankar fick utrymme att fördjupas och bilda embryon för förverkliganden. Vi har deltagit i seminarier och workshops, fört intensiv dialog för att förstärka och understryka vikten av att lyfta lärande, kunskap, bildning, skola och skolutveckling. Förutom det har vi så klart också stannat upp för de spontana möten som är så unikt för just Almedalen.

Vår idé har varit enkel och utgår från exakt samma ansats som #skolvåren alltid utgått ifrån; vi måste prata om det, vi måste våga mötas och tänka tillsammans, vi måste hitta tillbaka (eller kanske fram) till syftet och förstå varför vi gör som vi gör, vi måste tänka långsiktigt och hållbart, vi måste skapa en arena där olika samhällsdeltagare möts på lika villkor och faktiskt lyssnar på andra lika mycket som man själv talar. Vi måste våga skapa friktion, för friktion är kommet av energi och av det föds värme. Därför har vi arrangerat deltagande aktiviteter under Almedalsveckan – tre år i rad. Mer komplicerad än så är vår idé faktiskt inte. Två huvuden tänker mycket bättre än ett.

Barack_Obama_på_Twitter___“We_want_to_educate_people__we_want_to_listen_to_folks__we_want_to_hear_good_ideas_from_all_sources___—President_Obama__ACAWorks_

Jag lämnar Almedalen med en känsla av magi som spritter runt i kroppen. Inte den där övernaturliga magin utan den magi som faktiskt existerar – känslan av att ingenting är omöjligt. Det har varit en positiv anda över Almedalsveckan i år. I alla fall i de kluster jag befunnit mig i. Gemensakap och gemenskapande, hållbara lösningar och hållbara vägar, förändringsvilja och förändringskraft. Kalla det ryggdunk, men då vill jag kalla dig jante.

På ett personligt plan tar jag med mig alla fördjupade relationer, alla människor jag mött, verkligen mött, och som jag känner en sådan intensiv dragning till. Inte för att vi alla tycker lika, det genererar ingenting, utan för att vi delar de väsentliga; tron på att öppna och ödmjuka sammanhang som inger mod att tänka ofärdigt högt och tillåter visioner utan begränsningar kommer att skapa en hållbar och vacker framtid. #skolvåren är inte ett svar, det är många. #skolvåren är inte ett facit, det är processen.

Sitter du nu och väntar på det där konkreta, det där görandet du vill att jag ska redovisa, som ett kvitto på att jag faktiskt gör något? Det mätbara och hanterbara? Då får du vänta lite till. Det finns massor av göranden som jag redan påbörjat under veckan och säkerligen massor av göranden som kommer att komma på vägen, när substantiven och adjektiven filtrerats genom systemet och kokats ner till verb. Men det här är inte det inlägget. Det här inlägget är ett kärleksbrev, till Almedalsveckan och till alla #skolvårare här ute som varje en varit en väsentlig del i det stora puzzel som lagts för att ta oss dit vi är i dag.

Tack Ninna, som stod fast vid att #skolvåren skulle till Almedalen även i år och började arbetet som en ensam ö. Men ingen människa en ö!

unnamed-2

Tack Sara för att du ställer upp med din kompetens, puffar, pushar och alltid är där på alla sätt möjliga. Du är ett proffs!

Foto: Peter Jönsson

Foto: Peter Jönsson

Tack hela det mobila teamet, Ingela, Gunilla, Jonas, Laura, LenaSusanne och Peter. Tack för många varma skratt, många tankeutbyten, tillit och förtroende.

Tack Niclas och Jan som så härligt och återkommande under veckan stöttat engagerat sig, bidragit och deltagit.

Tack @FlerUnga och samtliga elevorganisationer som tagit er till Almedalen för att höja ungas röster. Ni behövs, ni saknas och vi vill se mer av er!

Tack till alla som deltagit i våra Walk n´Talks samt vår Workshop. Alla ”dragplåster” och alla engagerade vars inställning till mötet och deltagandet är helt avgörande för hur lyckat det blir.

Tack Lisa och alla andra på Fenomenalen för att ni alltid är lika snabba att ställa upp, lika serviceminded och lika engagerade.

Tack alla andra som jag talat med, lyssnat till och mött på olika sätt (afk som on key), för den input ni ger och den utveckling jag får av det. Tack för stöttning, pepp, tankespjärn och konstruktiv kritik.

Och tack M, för tålamod, bollplank, hjälp, stöttning och för att du tror på mig.

Westander___Westander____Twitter

Opoint_AB___OpointAB____Twitter

Vi avslutar #Almedalen2015 med att varit nominerade till både Westanders ”Hetast i Almedalen” samt Opoints ”Årets mediegenomslag”. I SvD kunde vi i dag läsa att #skolvåren var det tredje största samtalsämnet i sociala medier under veckan. Sammanlagt har drygt 120 personer deltagit i våra arrangemang och mötts för att effektivisera arbetet om ett hållbart samhälle och en bättre skola.

11667118_10152954684686629_2120599598_n (1)Kinberg_Batras_nyord_populärare_än_Löfvens___SvD

Nästa år hoppas vi kunna kunna knyta ihop det ännu tajtare och ännu mer genomslagskraftigt tillsammans med alla de kontakter vi mött som delar vår passion för en hållbar lärande framtid.

Slutligen vill jag åter igencitera Jan Bidner: #JAGÄRSKOLVÅREN

Vi ses i flödet.

11357116_753583038083594_3443960693266140937_o

IMG_6873

Lyssna till när deltagare i våra Walk n´Talks i Almedalen 2015 summera sina tankar här:

Måndagen den 29/6 2015

Tisdagen den 30/6 2015

Onsdagen den 1/7 2015

Torsdagen den 2/7 2015

Här kommer jag att länka dokumentationen från fredagens workshop så fort den publiceras.

 

#OpenAlmedalen

I tisdags skrev jag om #AlmedalensGräsrötter, ett inlägg som handlade om Almedalsveckans tillgänglighet och hur de skyhöga kostnaderna samt Almedalsguidens regler stänger många dörrar till det som anses vara Sveriges demokratifestival. Därför uppmanade och uppmanar jag alla som vill göra Almedalen mer tillgängligt att posta sina events under taggen #AlmedalensGräsrötter på Twitter och Facebook, en plats för alla organisationer som inte är så kapitalstarka att vi får plats i Almedalsguiden att samlas för att nå igenom i bruset.

I onsdags fortsatte jag på temat, men då med fokus på alla som inte har möjlighet eller kan ta sig över till Almedalsveckan, av olika anledningar. Hur kan vi öppna upp Almedalen lite till? Jag åker till Visby tillsammans med #skolvåren och precis som förra året har vi som ambition att sprida frågor vidare. För att skicka dina frågor via oss, spela in en film, ett ljudklipp, skriv ner frågan och skicka till oss via mejl eller sociala medier. Skicka dina frågor till #skolvårens mobila team, via Twitter (tagga med #FrågaAlmedalenoch pinga in @skolvaren eller någon av oss som är på plats så vi inte missar det i flödet), via Facebook, via mejl (skolvaren @ gmail . com), via #skolvårens blogg eller skriv i kommentarsfältet nedan. Gör ett videoklipp*, ett ljudklipp, skicka frågan skriftligt – gör det på ditt sätt – så gör vi allt vi kan för att sprida och försöka få svar!
( Om du är under 18 år behöver vi tillstånd från vårdnadshavare för att kunna publicera bild samt namn. )

I går blev jag också inpingad på ett inlägg i Almedalsgruppen på Facebook, som handlade om just detta, att öppna upp Almedalen. Fantastiska initiativet openalmedalen.se, som drivs av Interactive Institute, skapar en plattform för alla som vill se ett speciellt seminarie eller workshop i Almedalen men inte kan vara på plats, att möta människor som kommer att vara på plats. Alla på plats i Almedalen kan här livestreama och ställa frågor på begäran, för andra. Ett fantastiskt sätt att göra Almedalen mer tillgängligt, som jag hoppas att många kommer att använda. Så in med er på openalmedalen.se och efterfråga events ni vill se och höra samt ställ frågor. Alla som kommer att vara på plats i Almedalen; se till att gå in på openalmedalen.se och öppna upp Almedalen för alla.

Vi ses i bruset!

IMG_6873

 

Följ mig och #skolvåren under Almedalen:

Twitter
@frokenann 
@skolvaren
#afkAlmedalen
#FrågaAlmedalen

Facebook
Fröken Ann
Skolvåren
#afkAlmedalen
#FrågaAlmedalen

Hemsida och blogg
skolvåren.se
#skolvårens blogg (nås också via hemsidan)
frokenann.com

 

#FrågaAlmedalen

Inför Almedalsveckan 2014 samlade #skolvåren in frågor från alla som ville föra fram dessa under Almedalsveckan. Bland annat skickade elever från olika delar av Sverige in korta inspelade klipp med frågor till olika instanser, politiker och organisationer, som vi publicerade i sociala medier och visade för berörda. Vi fångade sedan in svar när de gick att få, via videoklipp och trådar i sociala medier.

Vi samlade också in skriftliga frågor och skapade ett frågebatteri som vi byggde våra Walk n´ Talks på.

Vi hoppas så klart att vi, även i år, ska kunna föra fram era frågor och få fånga upp svar från berörda. Vi hoppas också att det ska bli fler frågor och att vi via sociala medier ska kunna skapa en ännu större och ännu mer synlig demokratisk plattform för alla som inte kan vara på plats.

Så: vilka frågor vill du föra fram under Almedalsveckan? Vilka frågor vill du sätta på agendan? Vad vill du synliggöra? Vilka samtal vill du bidra till? Vem vill du kräva svar av?

Skicka dina frågor till #skolvårens mobila team, via Twitter (tagga med #FrågaAlmedalen och pinga in @skolvaren eller någon av oss som är på plats så vi inte missar det i flödet), via Facebook, via mejl (skolvaren @ gmail . com), via #skolvårens blogg eller skriv i kommentarsfältet nedan. Gör ett videoklipp*, ett ljudklipp, skicka frågan skriftligt – gör det på ditt sätt – så gör vi allt vi kan för att sprida och försöka få svar!

Vi ses i flödet!

Följ mig och #skolvåren under Almedalen:

Twitter
@frokenann 
@skolvaren
#afkAlmedalen
#FrågaAlmedalen

Facebook
Fröken Ann
Skolvåren
#afkAlmedalen
#FrågaAlmedalen

Hemsida och blogg
skolvåren.se
#skolvårens blogg (nås också via hemsidan)
frokenann.com

* Om du är under 18 år behöver vi tillstånd från vårdnadshavare för att kunna publicera bild samt namn. 

 

Gräsrötter i #Almedalen

Jag är ännu ingen almedalsveteran, som Lars-Olof Pettersson från Rådhusgruppen City. En annan skillnad mellan mig och Pettersson är att jag kommer att åka och delta i Almedalsveckan 2015. Det blir mitt tredje år på rad och jag åker som alltid för att representera #skolvåren och för att lyfta hållbart lärande och skolutveckling på agendan.

I likhet med Pettersson tycker jag dock att Almedalsveckan, en vecka som även kallas demokratifestival, har stora demokratiska problem. Läs mer om hans argument för detta i debattinlägget i Expressen, ”Därför åker jag inte till Almedalen i år”.

Petterssons högst relevanta argument om fantasisummor för markhyror och boende gör att resurssvaga organisationer som till exempel #skolvåren, som är en ideell rörelse, måste agera som riktiga gräsrötter för att kunna vara med i dialogen under Almedalsveckan. För att kunna lyfta utbildnings- och lärandefrågor trots skyhöga mark- och lokalkostnader använder vi oss av ett koncept som vi kallar för ”Walk n´ Talk”. Vi möts upp utanför Fenomenalen och vandrar längs strandpromenaden fram till Kärleksporten, samtidigt som vi samtalar om hållbart lärande samhälle och skolutveckling.

Det gäller också att slå igenom i bruset av seminarier. Vi har själva upplevt att det saknas dialog under veckan, det är alldeles för många seminarier där en eller ett fåtal så kallade experter får uttala sig medan andra är passiva åhörare. Vi tror på mer delaktighet, därav våra Walk n´ Talks under måndagen till och med torsdagen samt en workshop under fredagen.

Att synas är en annan viktig förutsättning. Här finns Almedalsguiden som levererar den officiella guiden över seminarier och workshops under veckan i manuell och digital form, och som är det plats som erbjuder störst exponering för att locka deltagare. Tyvärr sätter de ytterligare krokben för organisationer med begränsad budget att delta på samma premisser som kapitalstarka organisationer, i och med deras regler om att det måste finnas en hyrd markyta eller lokal för att få stå med i guiden.

Förra året, efter mycket om och men och med hjälp av tillåtelse från Fenomenalen om att få använda dem som startpunkt i programmet, fick vi stå med i guiden. Våra Walk n´ Talks lyftes även upp som ett av Almedalens hetaste arrangemang i Dagens Samhälles lista. Men i år har guiden ändrat sina regler och vi får inte stå med. Jag kan tänka mig att detta drabbar många fler ideella organisationer. Det är lite synd för Almedalsguiden skulle kunna verka som en motkraft till de övriga demokratiska kapitalproblemen men istället bestämmer de sig för att förstärka dem.

Men det stoppar inte oss, och vi hoppas ingen annan heller. En demokratifestival är till för folket och utan de ideella och mindre kapitalstarka organisationerna skulle veckan inte vara värd allt ståhej. Det är bland de mindre organisationerna det händer. Kontakter knyts och ord går till handling.

Vi hoppas att verka för att fler släpps in i Almedalen, att fler kommer till tals och att fler får möjlighet att synas. Så låt oss hjälpas åt och starta kanaler för #AlmedalensGräsrötter, där de som inte släpps in i de organiserade kanalerna. Facebook kryllar av event och andra kanaler används för att sprida arrangemang, nu behöver vi bara samla dem så att de blir enklare att hitta och mer synliga. Sprid dina arrangemang under #AlmedalensGräsrötterTwitter och Facebook! Vi ses i vimlet!

Mer om #skolvårens Walk n´ Talks samt workshop på skolvåren.se (och under #AlmedalensGräsrötter så klart!)

Följ @skolvaren samt #afkAlmedalen under Almedalsveckan.

Följ mig och #skolvåren under Almedalen:

Twitter
@frokenann 
@skolvaren
#afkAlmedalen
#FrågaAlmedalen

Facebook
Fröken Ann
Skolvåren
#afkAlmedalen
#FrågaAlmedalen

Hemsida och blogg
skolvåren.se
#skolvårens blogg (nås också via hemsidan)
frokenann.com

* Om du är under 18 år behöver vi tillstånd från vårdnadshavare för att kunna publicera bild samt namn.