Artikel 3: To Play or Not to Play—That Is the Question: Computer Use Within Three Swedish Preschools av Agneta Ljung-Djärf
Artikelkommentar 3:1
Artikeln refererar till en studie om datoranvändande i den lokala praxisen i tre svenska förskolor. Fokuset ligger på att undersöka hur förskollärarna hanterar av uppgiften att föra in datorn i barnens vardag.Jag utgår från att pedagogernas uppgift, som Ljung-Djaärf skriver om, är sprunget ur detta citat som jag hämtat ur artikeln:
”Politically, access to computers and knowledge of how to use them has
come to be seen as a matter of equality, justice, and democracy (e.g., Government Bill 1995/96:125, p. 2). Politically formulated visions and plans stipulate that all children be given equal opportunities for computer use.”
s. 331
Den teoretiska utgångspunkten i studien är det sociokulturella perspektivet. Ljung-Djärf hänvisar också i sin bakgrund till tidigare studier som säger att barnen på förskolan ofta blir lämnade ensamma vid datorn samt att få vuxna engagerar sig i vad som händer i arbetet med och omkring datorn. Ljung-Djaärf hänvisar också till teorier om att det är i diskursen kring datoranvändandet som praktiken konstrueras och rekonstrueras. Och om vi slår ihop detta med en den första artikeln jag kommenterade här på bloggen (Fredriksson,Jedeskog & Tjeerd, 2008) där en studie slår fast att bland annat lärarnas attityd till IKT har en stor inverkan på hur man kommer att implementera detta i undervisningen så får vi en intressant vinkel på detta med teoretiska perspektiv och IKT. För om lärarnas syn på IKT har stort inflytande på implementeringen och det är i den diskursiva praktiken som de gestaltar möjligheter och omöjligheter (med utgångspunkt från att deras inställning speglas i deras diskurser) så blir det intressant att ifrågasätta vilka teoretiska perspektiv pedagogerna bär på. Och om en studie med ett sociokulturellt perspektiv, som möjligt kan vara helt annorlunda än pedagogernas perspektiv, kan ge en relevant bild av hur lärarna klarar av att hantera uppgiften att föra in datorn, och IKT för den delen, in i barnens vardag.
Jag leker lite med tanken här. Då IKT och dator fortfarande är något ”nytt” inom skolans värld och då det finns många pedagoger som ännu inte är bekanta med arbetsverktyget så tänker jag att det arbetar ganska många av en äldre generation inom skolans värld. Vilket gör att det är helt naturligt att datorn fortfarande är relativt ”ny”. Och om det arbetar många äldre i skolans värld så tänker jag att de utbildats med helt andra teoretiska utgångspunkter än oss. För redan under AUO1 fick vi ju veta att det inte var allt för länge sedan Piaget och Skinner stod i centrum för undervisningen. Så det känns också som en möjlig verklighet. Och om vi då antar att många pedagoger bär på ett behavioristisk perspektiv (inte alla, kanske inte de flesta, men ganska många) så känns det inte helt onaturligt att eleverna lämnas ensamma framför datorn. För inom behaviorismen blir väl datorn just det – den självrättande maskinen, det som gör att eleverna klarar sig själva! Maskinen som gör undervisningen rolig!
Jag säger nu inte att det behavioristiska synsättet på IKT och datorer är felaktigt. Men jag menar att om man bär på en sociokulturell ryggrad så är det kanske andra kvalitéer som man skall utnyttja datorn till än att endast göra den till det som motiverar eleverna eller till den ”självrättande” maskinen som ger direkt respons och stimuli men som ignorerar oönskat beteende. Och jag tänker att det beror lite på om man ser det som att arbeta med datorn eller att arbeta med IKT. Datorn = behavioristen = bra och användbar maskin som genom sina behavioristiska kvalitéer får något av en barnvaktsroll. IKT = sociokulturellt = kommunikation. Här ser vi möjligheterna som skapas med maskinen, som kan få oss att kommunicera över tid och rum, som gör det enklare att skriva. Vi ser bortom maskinen, förbi plasthöljet och in i den alternativa livsvärlden.
Jag menar inte att det ena sättet är bättre än det andra. Båda är väl bra tycker jag. Men det är intressant att fundera på vilket perspektiv man tar när man forskar om IKT i skolan tycker jag. Vad tycker ni?
Ann Hultman Jakobssons kommentar på:
Ljung-Djärf. Agneta, To Play or not to Play – That Is the Question: Computer Use
Within Three Swedish Preschools’, Early Education & Development, 19:2, 2008, s. 330-339
Läs även andra bloggares åsikter om IKT, dator, internet, internetkommunikation, skola, sociokulturell, behaviorist, pedagogik, pedagogisk grundsyn, pedagogiska teorier
Va nu då Ann? Skinner är ju Kung!
Jobba klart med dina uppgifter nu så får du leka med datorn sen. Det är väl så det ska vara 😉
GillaGilla
Intressant med de olika perspektivens angreppssätt på datorn! Kommer väl få mothugg nu, men jag är lite skeptisk till datorns sociokulturella roll… Haha, nu är det jag som är skeptisk! Och jag som just skrev ett inlägg om att lärare inte är skeptiska… 😉 Tänker på site:er som är okontrollerade och där kommunikationen kan vara minst sagt destruktiv. I och för sig kan det ju vara bra att lära sig maila osv, men jag skulle gärna se en undervisning om hur skrivet språk kan tolkas när röstläge, kroppsspråk osv saknas. För det är mkt det som gör att jag är skeptisk till barns kommunikation på nätet… Mossigt va… 😉 Men där hade jag kanske ett uppslag till en lektion med datorn i centrum! 😉
GillaGilla
@Magnus
Du är en rolig prick du! 😉
@Gella
Hur tänker du då om datorn och sociokulturellt? För mig är det så självklart att IKT är sociokulturellt eftersom det i högsta grad handlar om kommunikation och interaktion med varandra. Alla communities, inte minst bloggen, och alla platser som internet öppnat för oss att interagera. Jag har inte kollat upp detta påstående men jag undrar om IKT och datorer inte används mest till att vara ute på internet och att väl ute på internet interagera med varandra via ex.. facebook, bloggar, mail etc. Och för mig blir det så sociokulturellt man bara kan. Den proximala utvecklingszonen är oändlig och möjligheterna för mig själv att välja var och när fördjupar detta, menar jag.
Jag tror att barns kommunikation på nätet många gånger är mer naturligt än vad den äldre generationens kommunikation här är. De är uppvuxna med det och kan kringå mycket av problematiken. Jag är förvånad över hur väl ironi går fram genom kablarna t.ex. Och jag upplever också att ord, efter internets framfart, har fått betydligt mer nyanser att man väljer sina ord mer noga nu än förr. Skillnaden mellan pojke och kille ex. har blivit viktigare och man väger sina ord mer därför.
Så ser jag på det i alla fall.
GillaGilla
Samtidigt ser jag t ex inte att shoppa på nätet som sociokulturellt. Det finns också forum som snarare tar bort lite av det sociala då man inte möter någon i kassan att prata väder med t ex… Inte för att jag säger emot att datorn inte kan vara sociokulturell, men jag tror också den inte kan vara det och rent av ha motverkande effekt. Man kan ju klara sig rätt långt utan att behöva socialisera med någon med all service som finns via nätet…
Det där med hur man kommunicerar, ordval, ironi och så vidare tror jag varierar enormt. Vi fick ju exempel på hur illa det kan gå för några veckor sedan då en kille hängde sig och där kommunikationen inte var särskilt tydlig… Det är ju ett extremfall, jag vet, men faktum är att jag upplever att ord ibland inte skrivs med en medvetenhet om hur de kan uppfattas… Skrivna ord kan låta hårdare när man inte hör tonfallet t ex. Men kanske är det som du säger att det har skett en förändring på senare tid? Har inte tänkt på det så jag vet inte.
GillaGilla
Jag satte mig inte riktigt in i självmordsfallet så jag vet inget om kommunikationen där. Sorgligt var det hur som haver. Men människor är också otroligt snabba att skylla på internet … Hade han inte tagit självmord annars då?! Jag vet inte …
Nej, visst har du rätt i att ikt kan ha direkt motverkande effekt. Men det gäller väl som med allt at ha en god balans?! Det kan vara skönt att få gömma sig bakom skärmen också, det är inte odelat negativt!
Jag tänker att språket utvecklas hela tiden. Sms-språket tycker jag är klockrent exempel. Och det faktum att folks säger LOL i talat språk i dag.
GillaGilla
Absolut, balans är väl typ alltid svaret… Tråkigt men sant. Och medvetenhet.
GillaGilla