Det talas mycket om vilken kunskap som bör prioriteras i skolan. Om hur Sveriges elevers kunskaper rasar. Om ett kunskapstapp. Och när vi har som intention att diskutera kunskapandet med varandra blir det tydligt att, vad kunskap är, inte är helt entydigt.

Det talas om kunskap som faktakunskaper. Om kunskap som information. Om analytisk kunskap, procedural kunskap och deklarativ kunskap. Einstein sa:

”Kunskap tillägnar vi oss genom erfarenheter, allt annat är information.”

Inför varje viktig debatt, som är menad att leda till någon sorts utveckling, är det viktigt att klargöra vad vi egentligen talar om. Annars är det lätt att missa lösningen på problemet bara för att vi talar förbi varandra. Så jag undrar; vad är kunskap för mig?

Kunskap för mig är någonting man kan. Egentligen är ordet kan inte det bästa, det kan lätt tolkas som att individen till fullo ska behärska något för att det ska kunna kallas för kunskap. Men kunskap kan också vara en lärdom om hur jag inte bör göra, alltså något som är en motsats till att behärska något. Så egentligen vill jag påstå att kunskap är när jag tagit till mig information om något och sedan gjort det till mitt eget. Jag har omskapat det i mig själv och jag förstår det lite bättre. Jag kan berätta om det med egna ord och inte bara genom citering. Vygotskij använder begreppet internalisering, kunskapen övertas eller bemästras inte enbart utan approprieras (inom sociokulturell teori). Jag har alltså gjort informationen till min.
Detta innebär då också att kunskap är något vi äger.

Med det här synsättet särskiljer jag på kunskap och exempelvis information. Information är mer objektivt, mer avskalat, mer rent. Som att peka på en hund och få veta att det är en hund. Men inte förrän jag vidare undersökt vad en hund egentligen är, inte förrän jag har en egen bild av hunden, äger jag kunskapen som talar om för mig att det är en hund. Först när jag äger den kunskapen så har den nått ett annat djup i mig, sjunkit in i min förståelse. Först då kommer jag att kunna förklara för någon annan vad en hund är och kunna peka på ett djur som inte ser exakt likadant ut och säga ”Se, det där är en hund.”

Med det här synsättet så blir kunskap betydligt mer omfattande än informations- och faktakunskapsbegreppet. Kunskap kan då vara dynamiskt, som att kunna laga mat och baka. Du kan inte bara läsa receptet, du liksom förstår vad det innebär att laga en soppa och vad som är skillnaden mellan en soppa och en gryta. Du kan ha kunskap om hur du är en god vän. Du inte bara vet att du ska vara omtänksam, visa hänsyn, vara hjälpsam, förstående etc. utan du förstår också vad det innebär att vara detta. Det är kunskap du inte bara vet om, utan också kan utföra.

Om vi för en sekund antar att kunskap skulle vara information samt fakta och att du skulle bära på närmast all kunskap om andra världskriget; du vet när, var, hur, vilka etc. Men vad ska du med den kunskapen till? Om du inte vet vad du ska med den till, då förblir den meningslös. Eventuellt kan du ställa upp i postkodmiljonären, men det kan ju ändå inte vara målet med nio år i skolan?!
Om du inte vet vad du ska ha faktan och informationen till, då blir den snarast meningslös. Och om du inte till fullo förstår det, får du svårt att dra slutsatser och hitta syftet med informationen. Och då måste det innebära att förståelse för något ligger i att kunna generalisera och analysera för att göra informationen användbar.

När debatten då går vitt och brett och hoppar mellan att vi måste satsa mer på ämneskunskaperna, att vi måste satsa mer på de skapande (kreativitet, entreprenörsskap som exempel) kunskaperna där informationen och faktan används eller att vi måste satsa mer på värdegrunden så blir set tydligt för mig att det inte finns något antingen eller – här finns bara kunskapens ekosystem. Allt hör ihop!

Miljonfrågan är dock huruvida vi idag måste vara informationsbärare, eller om vi skapat artefakter som kan vara det åt oss. Människans utveckling genom hela historien har gjorts möjlig genom vår förmåga att skapa artefakter som gör att vi kan ta nästa steg i utvecklingen. Det tyder nästan på att vi helt enkelt inte hinner – eller kan – göra allt hela tiden. Vi skapar artefakter där delar av vår information, vår fakta och till viss del våra handlingar lever vidare så att vi kan göra nästa steg. Frågan är om våra datorer, våra telefoner, våra surfplattor, om Internet kan vara den artefakt som låter oss gå vidare från informationsinhämtande där vi måste bära viss information i våra huvuden, till nästa steg – hur vi skapar något av den informationen.
Kanske var just fakta och information det som var kunskap förr. Men idag är kunskap något annat. Något djupare?!
Frågan är vad det skulle innebära om vi överlåter det, uppgiften som informationsbärare, till våra moderna artefakter. Kommer det att göra oss mindre levande? Kommer vi inte att kunna uppleva världen på samma sätt längre? Kommer vi att uppleva världen på ett helt nytt sätt, på ett sätt vi aldrig tidigare haft möjlighet att göra? Vågar vi ta det steget?

Precis som alltid så kommer nog en del människor att fortsätta vara riktigt bra på att bära på fakta och information. Och andra kommer att vara riktigt bra på att omforma det till göranden. Om vi samarbetar då, tänk vad långt vi kommer att nå!

Idag kämpar vi för att definiera vilken av dessa som är viktigast, för att vi ska kunna fortsätta smörja maskineriet på det system vi en gång byggt för lärande. Men tänk om vi kan göra både och. Tänk om vi människor kan få välja vad vi vill. Vilken väg vi ska ta. För tänk om vårt samhälle idag är så mycket större och så mycket mer komplext, rymmer så mycket mer olika, att vi inte måste göra allt. Vi kan välja väg och klara oss ännu bättre. Vi är bra på olika saker!

Tänk om vi helt enkelt skulle tillåta lite mer frihet att välja. Vad skulle hända då?